Mer Buthler & Öhrlund hos Storytel!

Förra veckan hade vi på Storytel äran att få smyglansera Buthler & Öhrlunds nya blogg i vår blogg som lite uppvärmning inför släppet av deras nya bok Jordens väktare.

Nu  kan vi berätta att vi får möjlighet att släppa Jordens väktare redan nästa vecka, en vecka före alla andra! Det tycker vi är så skoj att vi firar med ytterligare inlägg från Buthler & Öhrlund, varsågod!

På plats i Florens II

Vår guide, Malin är verkligen en skatt! Med, (ibland tillkämpat?), humör, lotsar hon oss genom gränder och sekler. Med tanke på att våra frågor inte riktigt handlar om det andra turister brukar fråga, (Var finns det avsides garage man kan hyra för att kunna svetsa? Finns det ett industriområde där man kan provflyga ett leksaksplan som har en topphastighet på 300 km/h?), gör hon ett storartat jobb. Hon ordnar till och med ett möte med en lokal frilansjournalist som får in en artikel om oss i Corriere della Sera. Intervjun sker över en, sedvanligt utdragen, middag med mängder av rätter från det toskanska köket. Ibland är det helt ok att arbeta över. ;)

Efter några underbara dagar i staden inklusive en bilutflykt upp i bergen på hisnande småvägar har vi lyckats låta våra skurkar utföra ett väldigt spektakulärt terrordåd mot EU:s miljöministrar och försöka komma undan en mängd poliser på bergsvägar utan skyddsräcken. Om du inte är nyfiken på att läsa ”Jordens väktare” nu, så säg inte att vi inte har försökt ;) (Boken utkommer på Bra Böcker Bokförlag den 8:e april 2011).

Denna bok hade blivit så mycket sämre och mindre spännande utan Malin Jansson i Florens. Tack och kram, Malin!

Research och trovärdighet

Även om det mesta vi hittar på är dikt och ljug så arbetar vi efter en enkel tes. Om vi väljer att skriva om något som finns i verkligheten, så ska vi ta reda på hur det är i verkligheten. Vi vet ju inte vilka som läser, men det lär ju finnas piloter, sjuksköterskor, brandmän och politiker. så ofta vet läsarna mycket mer än vi om något vi vill beskriva. Vi blir själva irriterade när vi upptäcker saker i böcker som vi vet eller misstänker är fel, så det känns viktigt att inte utsätta er läsare för det samma. Trots allt försöker vi skapa en underhållande illusion att kliva in i och där vill vi att ni ska vara kvar så länge som möjligt.

Dessutom är det fantastiskt kul att träffa alla hjälpsamma människor som glatt står ut med våra frågor och infall. (Tack allihop som har hjälpt oss, förresten!)

Vissa saker hade vi aldrig kunnat dikta ihop utan de har uppstått när vi varit ute i verkligheten. Sättet som Silfverbielke stjäl en Ferrari på, den fule och otrevlige besättningsmannen i hamnen i Travemünde och när vi skulle hitta en tröstlös barndomslägenhet till Linda Scheckers tragiska uppväxt. När vi letade bland höghus i Flemingsberg hamnade vi på Terapivägen och så fick det naturligtvis bli.

Vi har även haft ofantligt stor hjälp av våra nya vänner på polisen, som till exempel vår ”hustekniker” Björn Rydh, som ju finns med böckerna med eget namn. Bilden är från Polishuset där vi fick gå igenom fotografering och lämna våra fingeravtryck.

Att “skriva” ihop

Vi får ofta frågan hur det går till när man skriver ihop. Faktum är att vi inte har en aning. Vi brukar säga att Dan inte kan skriva och att Dag inte kan tänka ;) Så för att få ihop en halvhygglig författare behöver vi vara två.

Vi bestämmer oss för att en bok ska handla om ett tema. När vi har detta klart för oss så sätter vi oss under några intensiva veckor och bestämmer karaktärer, miljöer och handling kapitel för kapitel. Först när detta är gjort sätter Dag sig och skriver hela historien. Sedan återstår bara genomgången av vår redaktör, alla tusentals korrigeringar efter hennes skarpsynta upptäckter, korrekturläsning och lite arbete med omslag, marknadsföring andra detaljer. Så det är ofantligt skönt att vara två nästan jämt. Utom när pengarna ska fördelas ;)

Underhållning eller allvar?

Ibland känns det lite trist och orättvist att böcker klassas ned som lättviktiga och ointressanta för att de placeras på en viss hylla hos bokhandlaren. Precis som att det är lite ”fult” att skriva saker som många människor kan och vill läsa.

Vi har alltid en fundering kring ett ämne som bas när vi börjar på en bok. Inför ”mord.net” funderade vi på att skriva en debattbok istället, men kom fram till att vi förmodligen inte skulle få en speciellt stor läsekrets. Så vi valde att göra en vuxensaga som visar på att det finns ett gigantiskt behov av att världens poliser hittar former för att samarbeta mot brottsligheten på Internet. Även om det inte har gått riktigt så långt som i boken är det fortfarande ett otroligt stort problem. Är det då fel väg att gå via underhållningen för att kunna starta en debatt?