Krönika Myten om den stresståliga

Myten om den stresståliga

När du är mitt uppe i livet, jobbar som mest och bäst och samtidigt bildar familj eller har en upplevelserik fritid kan det kännas som att du är oövervinnerlig. Stress finns där, javisst, men en rolig form av stress som gör att du orkar nästan hur mycket som helst. Du upplever dig som stresstålig, som en superman eller superwoman. De som inte hänger med på samma tempo ser du ner på, de som inte är orkar är bromsklossar, svaga. Som ung återhämtar du dig relativt snabbt om du sover och äter ordentligt. Men om karusellen snurrar allt fortare, det blir mer att göra på jobbet, någon i familjen blir sjuk, du börjar slarva med maten eller det blir svårt att sova ordentligt, då får kroppen inte den återhämtning den behöver. Stressen börjar tära. Det är lömskt eftersom problemen smyger sig ofta på, nästan så de inte märks, det blir svårare att koncentrera sig på uppgifter, irritation går ut över kollegor och anhöriga, det gör ont i ryggen eller så börjar magen krångla. Inte så farligt till en början, men sen börjar kanske hjärtat slå dubbelslag, huvudvärken övergår i migrän, möten glöms bort, utbrotten blir fler. Människor i din omgivning påpekar att du stressar för mycket.

Det är svårt att acceptera att man nått över gränsen för när stressen inte längre tillför något positivt, utan gör dig trött och initiativlös. För i så fall tillhör du ju en av de ”svaga”, någon som inte är stresstålig. Det finns en skam i detta, en skam som många förtränger och döljer genom att jobba ännu hårdare, vara ännu mer aktiv på fritiden, med barnen, med partnern.

För att klara stress behövs vila. Ingen är så stresstålig att hon överlever utan pauser. Ju stress, desto mer vila krävs. Ta en helg när du stannar upp och reflekterar över din situation. Känn efter. Tänk efter. Gå en långpromenad och fundera.

Stress är kroppens naturliga reaktion på faror och utmaningar, den så kallade fly- eller fäkta-reaktionen. Då ställer kropp och psyke in sig på att reagera snabbt och effektivt. Kroppen har också en motsvarande lugn- och ro-reaktion som infaller vid sömn och vila. Då slappnar vi av och återhämtar kropp och psyke. Båda behövs.

Ge dig själv en daglig paus för reflektion.

Allt gott,

Mette & Eva