Så upphörde lönediskriminering mot mörkhyade fotbollsspelare i England

Ökad rörlighet för arbetskraften verkar ha minimerat lönediskriminering mot mörkhyade engelska fotbollsspelare. En ny nationalekonomisk studie från Stockholms universitet och Université Paris-Saclay har med hjälp av data från den engelska fotbollsligan Premier League undersökt effekterna av den så kallade ”Bosman-domen” och funnit att lönediskrimineringen mot engelska fotbollsspelare helt försvann när reglerna luckrades upp – men inte för spelare från länder utanför EU. Studien publicerades nyligen i den vetenskapliga tidskriften European Economic Review.

1995 vände den så kallade Bosman-domen upp och ner på arbetsmarknaden för europeiska fotbollsspelare när en fri transfermarknad infördes som kraftigt minskade fotbollsklubbarnas makt. Domen, som är uppkallad efter den belgiska fotbollsspelaren Jean-Marc Bosman, tog bort begränsningarna för hur spelare utan kontrakt fick flytta mellan klubbar, baserat på principen om fri rörlighet för arbetskraft inom EU. Regeländringen slog ner som en bomb i fotbollsvärlden. Spelare inom EU fick plötsligt flytta till en annan klubb efter att ett kontrakt löpt ut utan att någon transfersumma behövde betalas. Kvoterna för antalet utländska spelare i de europeiska ligorna ändrades också.

Kan denna plötsliga förändring av förutsättningarna lära oss något om diskriminering på arbetsmarknaden? Nationalekonomerna Pierre Deschamps och José de Sousa misstänkte det och använde Bosman-domen för att studera hur en förändring av klubbarnas maktposition på marknaden påverkade lönediskrimineringen mot mörkhyade fotbollsspelare i engelska fotbollsligan Premier League.

– Vi fann att lönediskrimineringen mot mörkhyade engelska spelare var stor innan Bosman-domen och sedan nästan helt försvunnen efteråt. Den ökade rörligheten för arbetskraften tycktes hindra klubbarna från att kunna diskriminera, säger Pierre Deschamps, doktor i nationalekonomi vid Institutet för social forskning (SOFI) på Stockholms universitet.

Innan Bosman-domen var klubbarna tvungna att betala en transfersumma för att värva spelare som inte hade kontrakt med någon klubb. Situationen liknar de konkurrensvillkor som ofta förekommer för höga chefer och direktörers kontrakt i näringslivet, men även alltmer för andra typer av jobb.

Jean-Marc Bosman accepterade inte sin klubb Lièges erbjudande om en förlängning av kontraktet för endast 25% av sin gamla lön och accepterade istället ett kontrakt från den franska klubben Dunkirk. Liège begärde då en hög transfersumma för att förhindra övergången och tvinga spelaren att stanna.

– Det var ett tydligt fall av så kallad monopsonisk makt – en situation där företag kan begränsa konkurrensen på arbetsmarknaden. Men efter domen var spelarna fria att byta klubb när deras kontrakt löpt ut, säger Pierre Deschamps.

Grupper med begränsad rörlighet utsattes fortfarande för lönediskriminering

Förändringen av maktrelationen på arbetsmarknaden för fotbollsspelare påverkade möjligheten att diskriminera mörkhyade spelare, enligt forskarna. Efter domen återspeglade lönerna för de mörkhyade engelska spelarna mer deras prestationer. Men vissa grupper hade fortfarande begränsad rörlighet: spelare från länder utanför EU, som bland annat behövde ett arbetstillstånd från myndigheterna innan de kunde spela i England.

– När vi tittar på perioden efter Bosman-domen finner vi att de enda spelarna som fortfarande utsattes för lönediskriminering är mörkhyade spelare från länder utanför EU. Dessa spelare är de enda som både måste hantera fördomar från klubbarna och begränsande kontraktsregler. Detta stärker antagandet att avtalsregler och arbetskraftens rörlighet är nyckeln till att begränsa lönediskriminering, säger Pierre Deschamps.

Slutsatsen från studien är enligt forskarna att med rätt arbetsmarknadsförhållanden är lönediskriminering inte något ödesbestämt – även om arbetsgivarna har fördomar mot en viss grupp.

– Det viktigaste vi tar med oss från studien är att fördomar inte nödvändigtvis leder till lönediskriminering. Att agera mot fördomar och diskriminering, även om det verkligen är önskvärt, är en långsiktig process med osäkra resultat. Att begränsa monopsonisk makt och öka arbetsmarknadsrörligheten kan dock göras direkt, och i vår data ser vi att det leder till en omedelbar minskning av lönediskrimineringen, säger Pierre Deschamps.

Så gjordes studien
Datan som studerats är insamlad av forskarna. Man kombinerade detaljerade siffror från alla lag i Premier League från 1981 till 2008 med klubbarnas lönekostnader hämtade från årsredovisningarna. Denna data matchades sedan mot uppgifter om hudfärg på fotbollsspelarna, bedömd genom en okulär undersökning av spelarfoton. Eftersom metoden är baserad på spelarnas utseende är den också lämplig för att avgöra den potentiella grunden för diskriminering, eftersom en aktör som diskriminerar en individ ofta gör detta just utifrån utseende.

Metoden ”market-test” innebär att man beräknar ett lags resultat utifrån dess lönekostnad och dess andel av mörkhyade spelare. Målet med testet är att lagets sammansättning utifrån hudfärg inte ska ha någon effekt på prestationen när hänsyn tas till klubbarnas lönekostnader, såvida det inte finns en diskriminering. Forskarna använde sen market-test på data från fotbollsmatcher, i detta fall målskillnaden i en match. Att ha fler mörkhyade spelare i ett lag har en signifikant effekt på prestationen under fem år före Bosmans-domen, men ingen effekt alls efteråt, vilket tyder på att lönediskriminering har försvunnit.

Studien är peer-review-granskad och publicerad i juninumret av den vetenskapliga tidskriften European Economic Review.

Läs mer om forskningen
Pierre Deschamps , José De Sousa, Labor mobility and racial discrimination, European Economic Review, Volym 135, 2021

Kontakt:
Pierre Deschamps,  doktor i nationalekonomi
Institutet för social forskning (SOFI), Stockholms universitet
Tel: 08-16 36 39
E-post: pierre.deschamps@sofi.su.se