Sexuella trakasserier på arbetsplatser leder till mer könssegregering och större lönegap mellan könen

Diskriminering i arbetsmiljön bidrar till ökad ojämställdhet på arbetsmarknaden. Risken att utsättas för sexuella trakasserier från chefer eller medarbetare är högre för kvinnor och män vars arbetsplatser har en stor andel kollegor av motsatt kön. Detta mönster skapar i sin tur mer könssegregering och ett större könslönegap, visar en ny studie i tidskriften The Quarterly Journal of Economics som ges ut av Oxford University Press.

Könssegregering mellan arbetsplatser innebär att kvinnor jobbar på arbetsplatser med mestadels kvinnliga kollegor och män på arbetsplatser där de flesta kollegorna är män. Forskning visar att denna segregering kan förklara mellan 15 till 20 procent av löneskillnaderna mellan könen. I den aktuella studien undersökte forskarna hur könsdiskriminering i arbetsmiljön i form av sexuella trakasserier från chefer och medarbetare bidrar till segregeringen och könslönegapet.

Forskarna använde en kombination av svenska registerdata, enkätdata och enkätexperiment bland svenska arbetstagare. Med hjälp av data från Arbetsmiljöundersökningen som utförs av SCB vartannat år, visar studien att riskerna att kvinnor och män ska råka ut för sexuella trakasserier ökar med andelen personer av motsatt kön på arbetsplatsen.

– Kvinnor löper ungefär tre gånger så stor risk som män för att utsättas för sexuella trakasserier, men på de mest mansdominerade arbetsplatserna är kvinnors risk nästan sex gånger större än mäns. Samtidigt är männens risk nästan dubbelt så hög som kvinnors på de mest kvinnodominerade arbetsplatserna på den svenska arbetsmarknaden, säger Johanna Rickne, professor i nationalekonomi vid Institutet för social forskning, Stockholms universitet, och en av artikelns författare.

Forskarna använde enkätexperiment
Studien visar att trakasserier leder till mer könssegregering. Forskarna använde sig av ett enkätexperiment för att studera hur information om ett fall av sexuella trakasserier på en arbetsplats påverkade potentiella arbetstagares vilja att börja jobba där.

Informationen hade en starkt avskräckande effekt på både män och kvinnor, men reaktionerna var nästan tre gånger så starka om det fiktiva offret hade samma kön som respondenten. Detta innebär att kvinnor avskräcks från att jobba på mansdominerade arbetsplatser där kvinnors risk att utsättas är hög, och vice versa för män.

Att arbetsplatser med en större andel män betalar högre löner blir också tydligt i studien. En arbetsplats med mer än 80 procent män ger 9 procent högre lön för samma arbete som en arbetsplats med 80 procent kvinnor bland de anställda.

– Genom att avskräcka kvinnor från att jobba på de högavlönade mansdominerade arbetsplatserna, och män från att jobba på de lågavlönade kvinnodominerade arbetsplatserna, bidrar sexuella trakasserier till att upprätthålla löneskillnaderna mellan könen, säger Johanna Rickne.

Utsatta byter jobb oftare
Forskningen visar också att trakasserier skapar en ojämlikhet mellan könen genom att de som utsatts för trakasserier oftare byter jobb. Kvinnor som uppger sig utsatta för sexuella trakasserier i Arbetsmiljöundersökningen är 25 procent mer benägna att lämna arbetsplatsen för ett nytt jobb inom tre år efter trakasserierna. Män som uppger sexuella trakasserier är 15 procent mer benägna att lämna sin arbetsplats för ett nytt jobb.

– Genom att följa personerna över tid kunde vi se att bytena av jobb efter sexuella trakasserier var annorlunda än andra byten av jobb. Kvinnor som utsatts för sexuella trakasserier är mer benägna att byta till ett nytt jobb på en arbetsplats där det finns en lägre andel män och där lönerna är lägre, säger Johanna Rickne.

Mer information
Artikeln ”Sexual harassment and gender inequality in the labor market” är publicerad i den vetenskapliga tidskriften The Quarterly Journal of Economics som ges ut av Oxford University Press.

Kontakt
Johanna Rickne, professor i nationalekonomi, Institutet för social forskning (SOFI), Stockholms universitet.
johanna.rickne@sofi.su.se
070-433 73 88

Olle Folke, professor i statskunskap vid Uppsala universitet och affilierad forskare vid SOFI, Stockholms universitet.
olle.folke@statsvet.uu.se

Finansiering
Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte)
Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse