I’m a Rangers-Supporter: Kajsa Kalméus

I’m a Supporter är ett artikelformat där vi möter passionerade supportrar och berättar deras story. Först ut är Kajsa Kalméus.

Hon läser journalistik på dagarna och ser NHL-hockey på nätterna. Möt Kajsa Kalméus, göteborgstjejen som mer än gärna diskuterar Stanley Cup, Frölundas laguppställning och hur Twitter har påverkat hennes roll som kvinna i en mansdominerad bransch.

I ett hav av stressade pendlare ser jag Kajsa med mobilen i handen vid Starbucks-cafét på T-centralen. Vi tar i hand och bestämmer oss för att gå bort mot Norra Bantorget för att ta bilder. Under tiden berättar hon om sina planer för dagen; bli intervjuad för Supporter, gå på arbetsintervju för ett sommarjobb, träffa Frölundaspelaren Erik Gustafsson för en intervju och slutligen åka hem till en vän innan hon imorgon (läs: idag, onsdag) flyger hem till Göteborg igen. Att ha ett fullspäckat schema verkar dock inte störa Kajsa, snarare tvärtom. Är man van vid att avsäga sig sin nattliga sömn till förmån för NHL och bara några timmar senare stiga upp och fungera som en vanlig människa är nivån för vad som anses vara ”fullspäckat” ganska hög.

– Jag är jävligt trött ibland… Skriv inte att jag har missat några föreläsningar, men det har jag gjort. Det går ganska bra ändå.

Journalistdrömmarna har alltid funnits där. Som liten drömde hon om att starta en egen tidning och som tolvåring skrev hon en ungdomsbok. Men det var först efter sju år i handelsbranschen som hon kände sig redo att följa sina drömmar på riktigt. Nu läser Kajsa andra terminen på journalistprogrammet vid Göteborgs Universitet och har, enligt henne själv, inte ångrat sig en sekund. Jag frågar henne vad hon vill göra när hon är klar i skolan och hon berättar om ett speciellt möte med journalisten och föreläsaren Marie Branner.

– När jag träffade henne kände jag bara ”herregud. Det här är det jag vill göra; skriva långa, målande reportage och personporträtt som hon gör”.

Att hitta sin passion och veta vad hon vill jobba med har dock inte varit lätt. Efter gymnasiet började Kajsa jobba på Media Markt som då precis hade kommit till Sverige. Efter ett par år flyttade hon till Norrköping för att göra karriär inom samma företag och blev försäljningschef redan vid 23-årsålder. Frölunda fick hon åka till Linköping för att se.
Inför SHL-säsongen 13/14 flyttade hon tillbaka till Göteborg och blev nykär i både hockeyn och Frölunda. Tanken var att bara gå på ett par hemmamatcher, men det slutade med att hon gick på varenda en.

– Det kändes som att jag kom tillbaka till något jag verkligen hade saknat. Tidigare tittade jag på hockey för att jag var ett fan. Nu ville jag analysera matchen, se utvecklingen hos spelare och hur laget formades. Jag tänkte ju inte på att köpa ett årskort, så det blev rätt dyrt tillslut…

Solen må vara gömd bakom gråa moln men temperaturen känns varm och än så länge har inget regn nått oss. Vi slår oss ned på en bänk mitt på Norra Bantorget, omringade av alla de hundratals färgglada blommorna i parken och fortsätter. Hon berättar om en uppväxt där sport och idrott alltid legat nära till hands. Tre yngre systrar som likt henne har ett stort intresse för hockey och fotboll och en pappa som framförallt är en supporter till GAIS.

– När jag var fyra år skulle jag gå på maskerad. Alla andra flickor klädde ut sig till prinsessor eller älvor medan pappa klädde ut mig till GAIS-spelare med matchtröja, fotbollsstrumpor och vita shorts…

Någon gång i slutet på högstadiet började Kajsa tillsammans med några tjejkompisar gå på Frölundas hemmamatcher och stå i klacken. Hon berättar att det under den här tiden främst var killar och ”äldre tanter” som stod i klacken och såg på hockey. I samma veva vann Frölunda sitt första SM-guld på 38 år och guldfirandet på Götaplatsen efteråt säger hon är sitt bästa hockeyminne.

– Det stod 30 000 personer på Götaplatsen och man såg bussen och spelarna med sina guldhjälmar. Vi stod där, sexton år, och grät av lycka. Det var en jättestor händelse som jag minns hur tydligt som helst.

Det är många spelare som har gjort starka avtryck men de som kanske lyckades allra bäst är Ronnie Sundin på sin tid och Tomi Kallio. Trots att den sistnämnda spelade sina sista år i Växjö Lakers säger Kajsa att hon fortfarande hyser stor respekt för den numera pensionerade forwarden. I NHL är det Rangers Mats Zuccarello som är favoriten:

– Han är sjukt rolig att se på och verkar vara en skön person utanför isen. Och den nya killen, McDavid… Jag har sett så många klipp på honom alltså. Han verkar helt jävla makalös. Det ska bli sjukt spännande att se honom. (Reds.anm: Connor McDavid, 18-årig ishockeyspelare i OHL-laget Erie Otters, spås en lysande framtid.)

Det märks att Kajsa brinner för det hon gör. Hon talar om hennes passion för att berätta en historia, om längtan efter att hela tiden utvecklas och kärleken till hockeyn som hon med det skrivna ordet vill få andra att uppleva.

Fler kvinnliga sportprofiler

Vi pratar om hur utbudet av profiler inom sportjournalistiken har förändrats. De senaste åren har antalet kvinnliga sportjournalister ökat markant och fått mer utrymme i media än tidigare.

– Tidigare kunde det vara så att männen stod i en studio medan tjejerna stod på en regnig fotbollsplan och väntade på att få prata med någon. Idag står det tjejer i studion, det är mer utspritt och det finns kvinnliga experter med. Det är riktigt kul att se den utvecklingen. Det tror jag lockar fler tjejer att söka sig till sportjournalistiken. Man ser att det finns en möjlighet.

– Ida Björnstad som är på VM nu är jävligt bra på att formulera sina frågor. Svinbra på följdfrågor. Ofta är det lätt att glömma, man behöver snabba svar men hon är väldigt duktig på det.

Klockan slår elva och vi packar ihop våra väskor för att bege oss mot Pressklubben, en lunchrestaurang benägen mitt i citypulsens taximecka på Vasagatan. Vi slår oss ned som dagens första gäster och beställer en varsin regnbågsfisk med kokt färskpotatis.

Vi fortsätter på ämnet och jag frågar henne om hon tror att kraven som ställs på henne som kvinnlig sportjournalist är högre än om hon hade varit man i samma bransch. Hon menar att det finns en risk, men att kraven i så fall inte kommer från kollegor eller arbetsgivare. Att stora varumärken som t.ex. C More, som har rättigheter för bl.a. SHL och Allsvenskan, skulle ställa högre krav på deras kvinnliga medarbetare tror hon inte på.

– Däremot tror jag att det finns äldre, mer traditionellt lagda män som föredrar manliga journalister.

– Samtidigt tror jag att det försvinner mer och mer. Vi i vår ålder och de som är ännu yngre är mer medvetna om hur jämlika män och kvinnor är. Jag hoppas att det håller på att försvinna. Jag tror inte att manliga kollegor har något annat att säga om det heller.

Nej, har man problem med det har man nog problem med betydligt fler saker.
– Ja, men precis.
”Jag är ju inte lika nördig som Uffe och Linus…”

Medan vår lunch dukas upp dyker vi ner i hennes intresse för NHL och mer specifikt New York Rangers. Som Frölundasupporter var NY Rangers det givna laget att följa när Göteborgssonen Henrik Lundqvist åkte över 2005 för att vakta kassen i svenskarnas favoritstad.

Det till dess ganska svala intresse för den nordamerikanska hockeyligan växte sig dock starkare under säsongen 14/15. Det var också under den här tiden hon blev medveten om hur viktigt det är att ”göra sig ett namn” i branschen redan under studietiden. På Twitter har hon nästan tusen följare som läser hennes åsikter och hon är noga med hur hon vill uppfattas.
– Jag försöker hålla någon form av ödmjuk och låg profil när det kommer till vissa saker som jag inte är så insatt i. Till exempel diskussionen om huvudtacklingar denna säsong i SHL. Det finns människor som kan det så mycket mer än jag, det blir bara löjligt om jag ska sitta där och säga bu eller bä.

Samtidigt så är många av dina följare stora namn i branschen, replikerar jag. Det tyder ju på något.
– Ja, herregud… Vad sjukt att de vill följa mig! Det är verkligen superkul.

Två av de stora namnen i branschen är Linus Hugosson och Uffe Bodin. Deras podcast ”NHL-timmen” är en av Kajsas favoriter och hon går nästan upp i falsett när hon berättar:
– När jag lyssnar på NHL-timmen tänker jag att de måste sitta med Google framför sig. Det är helt sjukt, de kan allting! Och Uffe håller liksom på med SHL också. Man tänker ju ”hur fan kan de allt?” men så jobbar de ju också med detta 24 timmar om dygnet. Och jag är inte riktigt lika nördig som de är.

Rangers vidare efter övertid och Rick Nash blir matchhjälte

Inför nattens sjunde och avgörande match mellan New York Rangers och Washington Capitals är nerverna på helspänn. När Frölunda låg under i en väldigt jämn kvartsfinalserie mot Luleå tänkte hon att hon aktivt måste ställa sig in på att det kan bli förlust. Det blir för jobbigt annars. Lite samma känsla är det inför sjunde matchen mot Capitals i natt.
– Samtidigt, är det något lag som kan ta detta så är det Rangers. Jag gick igenom massor av statistik innan och rent statistiskt, med typ inbördes möten, borde de vinna. Nu är det ju dessutom noll-noll igen. Men de här matcherna är helt sjuka, det är målchanser åt båda håll hela tiden.
Kajsas matchprognos visar en rejält tajt match som går till övertid. Som matchvinnare ser hon helst att Rick Nash får chansen att visa upp sig. Efter att äntligen ha fått måla hoppas hon att det har lossnat för kanadicken i slutspelet och att han kommer tillbaka till den form han hade under grundserien.

Några snabba:

GAIS/IFK Göteborg. Jag har inte alls samma känslor för GAIS som jag har för Frölunda, men jag är ändå uppvuxen med en GAIS-supporter till pappa.

Joel Lundqvist/Henrik Lundqvist. Jag tror inte folk förstår vad Joel är för Frölunda. ”Henke” har såklart en viktig roll i sitt lag och det blir så tydligt när en målvakt är bra. Men Joel gör så mycket i omklädningsrummet som inte vi ser. Jag såg en grundseriematch när de låg under med två-tre mål inför tredje perioden och hela laget är ihopsjunkna i omklädningsrummet. Joel är den enda som står upp, går runt till varje spelare och visar taktiken på den vita tavlan. Det visar hur han är.

SHL/NHL. SHL!

Viasat/C More. Jag har inte kollat så mycket på Viasat förutom i Hockeyallsvenskans slutspel och nu under NHL, men jag tycker C More har skött sig skitbra under SHL-säsongen.

Matchtröja/Matchhalsduk. Om du hade frågat mig för tio, femton år sedan hade jag svarat tröja. Men nu blir det halsduk, det är lite mer diskret.

Segeröl/Segerchampagne. Om det är en vanlig grundseriematch i SHL eller på sin höjd en slutspelsmatch skulle jag nog säga segeröl. Numera kan jag se tjusningen i att ta en öl efter matchen. Men är det guld blir det champagne.

Skrika på TVn/knyta näven i fickan. Skrika! Jag har en granne som också är väldigt hockeyintresserad, också tjej. Vi kollar en del ihop. Jag tycker synd om mina grannar… Det är mycket känslor. Vi tittar på matcher ihop, bortamatcherna ser vi hemma via C More.

MSG/Scandinavium. Det finns så många minnen. När de vann sjunde avgörande kvartsfinalen mot Luleå i år till exempel. Folk gick inte hem! Det slutade med att killarna kom ut i mjukiskläder från omklädningsrummen och bad alla att gå liksom ”men hallå, gå hem nu”. Men alla stod kvar på läktaren och bara applåderade.

Tjejkvällars vara/icke vara. Ha en tjejkväll, men gör det inte till en stor grej. Ta halva priset för de tjejer som kommer och kollar. Vi är ju hur många som helst som går på hockey, det räcker väl med att vi tar med våra kompisar? Och varför ska det vara i en VIP-bar längst bak? Ställ tjejerna i klacken eller på läktaren istället och låt de uppleva det öronbedövande vrålet när det blir mål.