Ny klimatrapport: Sverige måste sluta vara bromskloss

Idag presenterar FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon en rapport om hur industriländernas löfte om årligt klimatstöd på minst 100 miljarder dollar från 2020 ska kunna uppfyllas. Rapporten ger Sverige en förnyad chans att agera offensivt menar Svenska kyrkans internationella arbete.

– Nu finns ingen ursäkt för regeringen att inte agera offensivt. Sverige har varit en bromskloss i de internationella diskussionerna om nya och innovativa finansieringskällor, säger Svenska kyrkans internationella policychef Erik Lysén. Men finansdepartementet ryggmärgsmässiga motstånd mot nya finansieringsformer kan inte få fortsätta hämma Sveriges agerande. Nu när förslagen finns på bordet krävs politisk handlingskraft för att genomföra dem.

Rapporten som presenteras idag har tagits fram av den rådgivande grupp av regeringschefer, finansministrar och experter som beslutades om i Köpenhamn förra året. Rapporten tar inte ställning för något enskilt förslag, utan analyserar flera olika möjliga alternativ, som de menar tillsammans kan generera betydligt mer än 100 miljarder dollar. Intäkter från försäljning av utsläppsrätter, skatter på finansiella transaktioner, avgifter på internationell flyg- och sjöfart och lån via multilaterala utvecklingsbanker är några av förslagen som diskuteras.

– Utvecklingsländerna drabbas redan idag hårt av klimatförändringarna. Löftet om 100 miljarder dollar per år är en viktig början, men förmodligen inte tillräckligt. Nya sätt att finansiera klimatstödet är helt avgörande för att industriländernas löften om pengar ska vara trovärdiga. Annars är det svårt att se hur den förtroendeklyfta som lamslagit klimatförhandlingarna ska kunna överbryggas, säger Gunnel Axelsson Nycander, klimathandläggare, Svenska kyrkans internationella arbete.

Flera bra förslag
Rapporten innehåller flera bra förslag, menar Gunnel Axelsson Nycander. De förslag som bygger på principen om att den som förorenar ska betala är särskilt tilltalande och har stora förutsättningar att accepteras av allmänheten. Samtidigt ser Gunnel Axelsson Nycander en risk för att rapporten öppnar upp för ytterst tveksamma sätt att inkludera affärsmässiga transaktioner.

– Såväl privata som offentliga som pengar kommer att behövas i klimatarbetet. Men det är viktigt att till exempel lån på kommersiella grunder och köp av utsläppsrätter inte räknas som en del av vårt stöd till utvecklingsländerna. När vi köper utsläppsrätter i fattiga länder utlokaliserar vi en del av vårt eget utsläppsbeting. Att betrakta betalningar för detta som stöd till utvecklingsländernas klimatarbete vore direkt olämpligt.  

Löftet om klimatstöd var ett av få konkreta resultat vid klimattoppmötet i Köpenhamn förra året.  För att de finansieringskällor som analyserats ska ge så mycket pengar som man förutser krävs ett globalt koldioxidpris på 25 dollar per ton. För att det ska bli verklighet måste i-länderna göra betydligt ambitiösare utsläppsminskningar än vad de hittills utlovat.

Direkta bidrag från i-ländernas statsbudgetar kommer att spela en viktig roll även i framtiden, men kommer inte att vara tillräckliga.

Läs hela rapporten: http://www.un.org/wcm/webdav/site/climatechange/shared/Documents/AGF_reports/AGF_Final_Report.pdf