Stoppa sparkraven som hotar akutsjukhusen och patientsäkerheten

I en debattartikel publicerad i Göteborgs-Posten 2021-09-13 lyfter Svenska Läkaresällskapets ordförande Tobias Alfvén tillsammans med Akil Awad, initiativtagare till Stockholms sjukvårdsupprop, en oro för de mångmiljonbesparingar som väntar många av Sveriges akutsjukhus.

Om besparingarna genomförs kan det få förödande konsekvenser för både patienter och sjukvårdspersonal. Politikerna måste antingen tillföra ökade resurser eller tydligt signalera vilka inskränkningar som ska göras i vården.

– Pandemin har inneburit en stor ansträngning för alla som arbetar inom hälso- och sjukvården. Under många år har vi brottats med vårdplatsbrist och nu har vi dessutom en vårdskuld att hantera. Personalen har slitit hårt och behöver tid för återhämtning och nödvändig kompetensutveckling. Att då komma med besparingshot som omfattar hundratals miljoner kronor är mycket olyckligt och alarmerande, säger Tobias Alfvén, ordförande i Svenska Läkaresällskapet.

Sparbetingen på akutsjukhusen riskerar att leda till personalminskningar som gör att ytterligare vård- och intensivvårdsplatser kommer att stängas och att patienterna inte får den vård de behöver.

– Om de aviserade besparingarna genomförs kommer det att få katastrofala följder och hårdast drabba de med störst vårdbehov. Den personal som är kvar kommer att behöva springa ännu fortare, vårda fler patienter och ta snabbare beslut, vilket kommer hota vårdkvaliteten och patientsäkerheten, säger Akil Awad, specialistläkare och initiativtagare till Stockholms sjukvårdsupprop.

Landets regionpolitiker uppmanas att inte fullfölja sparkraven utan i stället satsa på akutsjukhusen och dess medarbetare.

– Genom att anställa fler och bygga ut vårdplatserna, investera i forskning och kompetensutveckling, uppnås en sjukvård av hög kvalitet med hög patientsäkerhet. Om politikerna trots allt väljer att fullfölja sparkraven måste de tydligt kommunicera både till befolkningen och till sjukvårdspersonalen vilka inskränkningar i vården som måste göras, avslutar Tobias Alfvén.

Läs debattartikeln