Ministern är otydlig om barnäktenskapen

Vi som undertecknar den här artikeln är medlemmar i ett nätverk lett av Svenska FN-förbundet som har arbetat mot barnäktenskap och tvångsäktenskap sedan regeringen lät utreda frågan 2010-2012. Vårt budskap har hela tiden varit glasklart: unga som bor i Sverige ska ha samma rätt till skydd mot påtvingade äktenskap oavsett bakgrund. Något annat vore oacceptabelt med tanke på Sveriges åtaganden i bland annat FN:s barnkonvention. FN har också skärpt uppmaningarna till medlemsländerna att stoppa barnäktenskap, senast i de globala målen som antogs i generalförsamlingen i höstas.

Vi varnade när den nya lagen mot barn- och tvångsäktenskap infördes den 1 juli 2014 för att många unga fortfarande riskerar att stå utan skydd. Utvecklingen ger oss dessvärre rätt. Inte ett enda fall av barnäktenskap har lett till åtal. Fortfarande inträffar det att svenska myndigheter registrerar barn som gifta. Många unga, särskilt i förortsområden, känner fortfarande att de inte kan välja vem de ska gifta sig med.

Den senaste tidens debatt om nyanlända barn som är gifta är ytterligare ett exempel på bristerna i hanteringen av barn- och tvångsäktenskap i Sverige. Landets kommuner kan välja om de vill låta nyanlända gifta barn bo med sin respektive. Att låta barn över 15 år bo med sin partner är ett indirekt erkännande av giftermålet.

Den nya lagstiftningen förbjuder inte bara barnäktenskap, utan också resor utomlands för att gifta bort sitt barn för att sedan återvända till Sverige. Att godkänna ett barnäktenskap bara för att det ingicks innan barnet kom till Sverige innebär dubbla standarder och sänder felaktiga budskap.

Som Barnombudsmannen har påpekat kan inte barnäktenskap betraktas som frivilliga. De är tvärtom ofta kopplade till våld, utnyttjande och press från familjen. Ett barn som har ingått äktenskap, ofta flickor som tvingats gifta sig med äldre män, befinner sig i en position som gör det omöjligt att gå emot familjen och dess traditioner. Barn på flykt är dessutom i en särskilt utsatt situation.

Just barns säkerhet och rätten till en barndom glöms ibland i debatten. FN:s barnkonvention säger tydligt att barn har rätt att vara barn tills de fyller 18 år. Enligt artikel 16 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna är äktenskap något som endast vuxna har rätt att ingå. Att ens diskutera barnets mognadsgrad och en bedömningsskala för barn mellan 15 och 18 år är därför just det svek mot barnen som vi har varnat för.

Barn-, äldre och jämställdhetsminister Åsa Regnérs inlägg (SvD Debatt den 10 februari) är välmenande men saknar konkretion. Inte med ett ord berör hon avsaknaden av effekter av den nya lagen. Om ministern menar allvar med sin ambition att bekämpa barnäktenskap där de tillämpas kan hon börja i Örebro, Eskilstuna och Göteborg – eller vilken svensk stad som helst där många ungdomar inte kan styra över sitt val av partner.

Aleksander Gabelic, ordförande Svenska FN-förbundet

Najla Ahmed, ordförande, Somaya kvinno- och tjejjour

Sven-Erik Alhem, förbundsordförande Brottsofferjouren

Eva Axelsson, hållbarhetschef KPA Pension

Anna Bergendahl, artist och goodwillambassadör för FN-förbundet

Talin Davidian, ordförande TRIS - Tjejers rätt i samhället

Anders Jonsson, partner Snö of Sweden

Heidi Knorn, ordförande Kvinnojouren Stina i Järfälla

Kristina Ljungros, förbundsordförande RFSU

Sara Mohammad, ordförande Riksorganisationen GAPF - Glöm aldrig Pela och Fadime

Olga Persson, generalsekreterare Unizon

Zinat Piradeh, författare och goodwillambassadör för FN-förbundet