Till minne av Leif Karlborg 1931-2018

Vi sörjer och minns en högt aktad hedersledamot och en av våra starkast lysande eldsjälar, Leif Karlborg, som stilla somnade in den 26 december 2018.

Leif grundade Livräddarna Tylösand 1960 och även livskolan som senare också blev Svenska Livräddningssällskapets Livskola. Leif var en eldsjäl utöver det vanliga, han inte bara förverkligade sin dröm, han fick också så många andra att dela drömmen och på så sätt tillsammans med dem bygga upp det som idag måste betraktas som ett livsverk av en sann visionär och eldsjäl.

Leif var också en stor humanist, han hade förmåga att se, höra och engagera unga människor och få dem att känna sig viktiga, den humanistiska sidan var utan tvekan en av hans styrkor. Många är dessa unga som under 58 år fått vara med och bidra och fortfarande bidrar till den verksamhet som vi ser idag. Flertalet av dem är idag föräldrar vars barn deltar i den Nippersverksamhet som startats för att deras barn ska få uppleva samma glädje, i en gemenskap, som de själva upplevt. En glädje och gemenskap där det högre syftet är att rädda liv. På så sätt delar och fortsätter de att dela Leifs dröm

Det hela startade sommaren 1960 då han som en av sju elever blev sänd på livräddarutbildning i Tylösand av brandkåren i Halmstad, där Leif då jobbade. Man kan ana att något hände med Leif eftersom han efter bara tre dagar tog över utbildningen, Livräddarstationen Tylösand föddes och på den vägen blev det. Varje sommar sedan dess har Leif, med brinnande energi och engagemang drivit och utvecklat Livräddarstationen under drygt 58 år till det den är idag.

Tidigt engagerade sig Leif i Svenska Livräddningssällskapet och med det startade samarbetet och den gemensamma uppbyggnaden av det som i dag är Svenska Livräddningssällskapets Livskola. Leif blev så småningom invald i riksstyrelsen och efter en tid valdes han till vice ordförande under dåvarande ordförande Bertil Werner. Leif och Bertil förblev goda vänner under alla år. Driften av skolverksamheten sköts och administreras än idag av Livräddarna Tylösand, där Leif sedan starten var skolchef.

Bertil Werner, ordförande i Svenska Livräddningssällskapet under åren 1983-2003, minns,

Första gången som jag kom i kontakt med Leif Karlborg var i samband med SLS årsmöte år 1982.

Vi hade då båda föreslagits till ledamöter i SLS styrelse och satt tillsammans i förrummet till Trygg Hansas stora sal där årsmötet sammanträdde.

När årsmötet avslutats fick vi beskedet att vi antagits. Vi har därefter träffats flitigt och under somrarna besökte jag ofta Livräddarskolan I Tylösand där Leif presiderade.

Det var alltid lika trevligt att träffa Leif och sista gången var vid SLS årsmöte år 2018 då jag var litet ostadig på grund av en benskada och Leif, hjälpsam som alltid, stöttade mig vid lunchen.

- Jag saknar Leif och det vet jag att hela SLS gör.

Leif var något av en pionjär och provade sig fram med ibland väldigt okonventionella metoder som till exempel när det på den tiden inte fanns övningsdockor att träna inblåsningsmetoden på. Metoden var ny och hade precis kommit till Sverige från Amerika. Leif insåg att vi behöver lära oss hur metoden skulle utföras, så då tog han till det som fanns – med hjälp av narkosläkare kunde man öva på riktiga, nersövda människor. Leif var självklart en av de som frivilligt lät sig sövas ner och lärde sig enligt egen utsaga väldigt mycket om hur inblåsningar ska genomföras. Det här var en av många styrkor hos Leif, modet att våga testa nya vägar, men alltid med det goda syftet - att det skulle rädda liv.

Många är de gärningar som Leif har gjort genom åren men att få med dem alla i dessa minnesord skulle utan tvekan bli svårt. Vi, Svenska Livräddningssällskapet, kan bara med otroligt stor tacksamhet bevara dessa i våra minnen och se dem som oskattbara gåvor att förvalta. Vi kan alla hjälpas åt att fortsätta utveckla livräddningsverksamheten med samma glöd och engagemang som Leif haft. Vi kan tillsammans utveckla Leifs livsverk genom att fortsätta dela med oss av hans dröm, en dröm om att så många liv som möjligt ska räddas. Talande för detta är det Leif sagt i en intervju vid något tillfälle; - Jag har fått den bästa lön som någon människa kan få. Det är att någon jag räddat kommer och hälsar på, bjuder på kaffe och tackar.– Jag vet inte om ni förstår, men det är betalningen.

Vårt varmaste tack till familjen för att vi fått dela så stor del av Leif med er och ta emot vår varma medkänsla i er sorg.

Vi lyser frid över hans minne.

För Svenska Livräddningssällskapet

Anders Jacobsson, Tf Ordförande

Karin Brand, Generalsekreterare