Cancer i barn- och ungdomsåren kräver långsiktig uppföljning

Sena komplikationer av cancerbehandling i barnaåren Svenska Läkaresällskapets Riksstämma 2004, symposium Eva Cavallin-Ståhl1, Louise von Essen2, Eva-Marie Erfurth1, Ulf Thilén1, Stanislaw Garwicz1 1Universitetssjukhuset i Lund, 2Uppsala universitet Cancer i barn- och ungdomsåren kräver långsiktig uppföljning Med modern intensiv behandling botas idag 75 % av barn och ungdomar med cancer. Andelen botade barn har ökat successivt under årens lopp och därför ökar också ständigt antalet unga vuxna som haft cancer tidigare i sitt liv. År 2005 beräknas i Sverige 1 av knappt 700 personer i åldersgruppen 25-35 år vara f.d. barncancerpatient. Bot från cancer har ofta sitt pris i form av sena komplikationer av behandlingen vilka kan uppenbara sig långt efter avslutad behandling. Fler än 2/3 av de barn som behandlats har någon typ av sena komplikationer och hos hälften av dessa individer är problemen betydande. Behandling för cancer i barndomen kan ge psykosociala störningar i vuxenlivet. Dessa kan t.ex. vara sämre inlärnings- och prestationsförmåga, sämre uthållighet och mental ork. Färre barncancerpatienter gifter sig och fler bor kvar hos föräldrarna längre. Strålbehandling mot hjärnan i barndomen, särskilt i tidig ålder, kan bl.a. skada centra i hjärnan som styr hormonbalansen och kan därför leda till hormonbrister. Vanligast är tillväxthormonbrist som oftast men inte alltid ger sig till känna i barndomen. Dessa personer är ofta också överviktiga, har rubbningar av blodfetterna och nedsatt insulinkänslighet. Detta s.k. metabola syndrom leder till en ökad hjärt-kärl-sjuklighet. Det är viktigt att påvisa hormonbristtillstånd så att behandling kan sättas in. Strålbehandling och vissa cytostatika (cellhämmande mediciner) kan skada olika strukturer i hjärtat. Skadan kan vara akut och övergående men betydligt allvarligare är den sena hjärtpåverkan som kan debutera upp till ett decennium efter att behandlingen har avslutats. Ungefär 5 % av barn som genomgått behandling med det cytostatiska medlet doxorubicin utvecklar hjärtsvikt till följd av skada på hjärtmuskeln innan de når vuxen ålder. Hos en mycket större andel, 25-50 %, kan ultraljudsundersökning av hjärtat påvisa avvikelser som inte är symtomgivande. Hos en del av dessa kommer symtomgivande hjärtsjukdom så småningom att utvecklas. För att så tidigt som möjligt fånga upp tecken på hjärtpåverkan och för att skaffa en bättre bild av denna komplikation skall dessa barn följas upp i vuxen ålder. En annan allvarlig sen komplikation är uppkomst av "sekundär" malignitet, dvs. att personer botade från barncancer utvecklar andra typer av cancer senare i livet. Före detta barncancerpatienter har 3-10 gånger större risk att få cancer än andra individer i populationen. Ofta, men inte alltid, har cancer nummer två samband med den behandling man fått under barnaåren. I Norden har vi studerat förekomsten av sekundära maligniteter och dess orsaker hos mer än 30000 patienter behandlade för barncancer. Särskilt oroväckande är en hög incidens för bröstcancer hos patienter som bestrålats för Hodgkin´s lymfom i tonåren. Dessa kunskaper understryker vikten av långtidsuppföljning med möjlighet till tidig upptäckt och bot av cancer nummer två. Kunskaper om sena komplikationer är dessutom av stor vikt i samband med utveckling av nya behandlingsprotokoll för barncancer. Idag finns inga allmänna rekommendationer för uppföljning av barncancerpatienter. Ofta avslutas kontakten med patienten när det inte finns någon större risk för återfall i cancersjukdomen. För att råda bot på detta bildades våren 2001 Svenska Arbetsgruppen för LångtidsUppföljning av Barncancer (SALUB), vars främsta uppgift är att utarbeta riktlinjer för långtidsuppföljning och hur denna bör organiseras. Att åstadkomma bot från sjukdom och samtidigt minska graden av komplikationer är en av barnonkologins stora utmaningar idag.