Bra med debatt om hur man mäter hållbarhet

I en artikel i Svenska Dagbladet skriver bland andra Johan Schaar på Sida om behovet av att främja en djupare förståelse för vad som leder till mänsklig utveckling. De måttstockar vi har visar bara på några perspektiv av välfärd och utveckling. Göran Holmqvist berör samma ämne i artikeln Kan "obsessive measurement disorder" undvikas? och menar att allt inte går att mäta.. 

Artikelförfattarna tar upp en viktig diskussion. I utvecklingssamarbete som vill sätta de människor som lever i fattigdom i fokus kommer man snabbt fram till att det inte är de strikt ekonomiska resultaten som beskriver helheten, inte heller att det är möjligt att pressa in all verksamhet i tekniska mallar som är lätta att mäta. Välfärd och utveckling är så mycket mer. Hållbarheten och hänsynen till kommande generationer är helt avgörande. Likaså är det faktorer utanför BNP som kan vara avgörande, såsom möjligheten att ha inflytande över beslutsprocesser eller rätten att bestämma över sin egen kropp.

Det är inte alltid det till synes logiska eller det som går att mäta i siffror som leder till utveckling. Ett exempel är den stadsdel i Addis Abeba där ett arbete skulle inledas. Projektledarna trodde att det första som behövde göras handlade om sanitet. Men när stadsdelsrådet fick säga sitt visade det sig att man först och främst ville bygga en väg. Varför då? Jo, för att kunna föra bort sina döda på ett värdigt sätt. När det var klart kunde de ta itu med både sanitets- och utbildningsfrågor.

Det är välkommet med en debatt om mätning av hållbarhet och annat som är viktigt för mänsklig utveckling och välfärd (se också debattartikel i Dagen förra veckan).