Svenska missionsrådets blogg: Våra erfarenheter måste tas till vara i utvecklingssamarbetet

På det globala planet pågår mycket för att samordna biståndet som rika länder ger till fattiga länder. Civila samhället vill också ta sitt ansvar, men medan stater talar om biståndseffektivitet så vill vi hellre tala om utvecklingseffektivitet. Det vill säga att utveckling betyder att samhällsförändring är något mycket komplext som går långt utöver biståndet. Det är mycket mer än tekniska frågeställningar.

Vi som arbetar med utvecklingsfrågor vet att förändring för det mesta tar lång tid. Snabba förändringar blir inte speciellt hållbara. Detta blev jag om igen påmind om i Kambodja i ett arbete som handlar om att stödja en minoritetsbefolknings rätt till sitt eget språk. Arbetet bidrar bland annat till att stärka människors värdighet. Men det är inget arbete som blir färdigt över en natt. Det tar tid.

På Open Forum, som hölls nyligen, samlades det svenska civila samhället för att prata om dessa frågor. Tvådagarsmötet arrangerades av sju organisationer, däribland Svenska missionsrådet, och hade en mycket bred uppslutning med representation från både stora och små svenska organisationer. (Läs UD-bloggen om Open Forum). Vi var närmare 100 personer som pratade om hur vi kan fungera bättre för att bidra till utveckling och samhällsförändring i det internationella samarbetet och vilka förutsättningar som behövs för att civila samhället ska kunna spela sin roll - både här i Sverige och i förlängningen på andra håll i världen.

Vi behöver ständigt förbättra vårt arbete. Vi kan till exempel samordna oss bättre inom civila samhället, och mer stödja långsiktig finansiering av utvecklingssamarbete som pågår i samarbetsländerna. Men förutsättningarna för att kunna verka som effektiva organisationer behöver också förbättras genom till exempel en strukturerad dialog med regeringen om utvecklingsfrågor, resultat och riskhantering så att civilsamhällets erfarenheter och kunskaper tas tillvara. Och att biståndet ännu mera blir ett instrument för fattigdomsbekämpning och inte för utrikes- och säkerhetspolitik. Dessa områden har sina egna mål och ska inte heller betalas med biståndsmedel. Bistånd ska användas för fattigdomsbekämpning.

Stater och civila samhället har olika roller, därför kan vi inte kopiera varandras arbetssätt. Men vi kan bli bättre på att komplettera varandra.

Eva Christina Nilsson
Generalsekreterare Svenska missionsrådet