Svenskt misslyckande på långdistans

Upp som en sol, ner som en pannkaka. Redan till första kontrollen hade titelförsvarande Karolina A Höjsgaard tappat alla chanser att försvara fjolårets långdistansguld i VM. - Jag tappade tio minuter där och ville bara gå hem, säger Karolina, som fick sällskap av fler och fler missnöjda svenskar vid målet. Närmast pallen var Emma Engstrand på sjunde plats i vad som totalt sett måste betecknas som Sveriges sämsta VM-långdistans någonsin. Övriga svenska damresultat var Jenny Johansson 19:e, Anna Mårsell 20:e och Höjsgaard 26:a. Simone Niggli-Luder tog sitt tredje raka guld. - Jag skäms över att göra springa så dåligt i ett VM, säger Karolina A Höjsgaard. - Jag körde för medalj och var borta efter tre minuter. Men jag bestämde mig ändå för att fortsätta och försöka hitta orienteringsflytet, annars kanske man står på startlinjen i stafetten med jordens sämsta självförtroende, suckar Karolina. Det var redan på den första kontrollen som Höjsgaard kom snett efter att ha läst på ett vägval och sprungit ett annat. Ett riktigt slarvfel. Även Jenny Johansson försvann från alla medaljdiskussioner tidigt i loppet. Johansson missade den andra kontrollen grovt, hon tappade nästan sju minuter på en sträcka där bästa tiden var två minuter. - Jag blev osäker och tappade koncentrationen. Och är man vilse i den här terrängen tycker man att det ser likadant ut överallt, säger Jenny, som i likhet med Karolina fullföljde för att försöka hitta tillbaka till orienteringen. - Jag slog av på takten efter missen för att inte ha fel känsla in i mål. Emma Engstrand hade ett riktigt bra lopp på gång, men missade alla de tre sista kontrollerna. - Jag har lagt minst två minuter där, säger Emma, som tidigt kom ikapp finskan Minna Kauppi. - Jag blev nog lite stressad av henne. Hon rusade ut från vätskekontrollerna nästan utan att dricka och dessutom såg jag aldrig att hon stämplade på ett ställe, säger Emma, en iakttagelse som visade sig helt riktig då finskan diskades. - Man kan ju aldrig skylla på någon annan, men jag tror att jag lät mig stressas samtidigt som jag blev väldigt trött när misstagen började komma, säger Emma. Jenny Johansson var över 18 minuter bakom segraren Simone Niggli-Luder, som tog sin tredje raka titel i detta VM. Karolina Höjsgaard var nästan 27 minuter efter och Anna Mårsell, som inte heller var nöjd med sitt lopp, 23 minuter efter. Liksom på medeldistans gick silvermedaljen till den som startade närmast före Niggli-Luder, denna gång Heli Jukkola, Finland. Vroni König-Salmi, Schweiz, tog bronset och fick sällskap med Marianne Andersen, Norge, som blev fyra. Även femman Paula Haapakoski, Finland, hade sällskap i skogen, och drog fram Australiens juniorlöpare Hanny Allston till en sjätteplats. - Helt solklart borde det ha varit tre minuters startmellanrum istället för två, säger Jenny Johansson. Damkaptenen Marita Skogum är inne på samma linje. - Två minuter är alldeles för kort startmellanrum när det inte finns någon form av gaffling. Men det förklarar inte varför de svenska tjejerna har sprungit så dåligt. Det är den här sortens orientering vi har tränat på ända sedan vi kom hit, och nu måste vi analysera vad vi har missat i förberedelserna, säger Skogum.