Nyhet -
När rubriken blir viktigare än verkligheten – vad säger egentligen den nya ungdomsrapporten?
Det började som det ofta gör. En rubrik, ett påstående, en snabb slutsats. ”Intoleransen mot homosexuella ökar.” När medierna slog upp den nya undersökningen om svenska skolelevers attityder blev vinkeln tydlig och enkel. Men verkligheten – den är betydligt mer komplex. Och kanske mer oroande än rubrikerna antyder.
När jag tog del av rapporten i sin helhet framträdde en annan bild. Undersökningen är genomförd av Forum för levande historia på uppdrag av regeringen, med datainsamling via Statistiska centralbyrån. Syftet är inte att mäta kunskapsresultat, skolans kvalitet eller elevernas lärande. Inte heller är trivsel och trygghet huvudfokus. Rapportens kärna är att kartlägga attityder – hur unga ser på andra människor, minoriteter och samhället i stort – samt hur detta hänger ihop med tillit och egen utsatthet.
Det är viktigt att förstå detta. För när debatten reduceras till en enskild fråga riskerar man att missa helheten.
En bredare och mer oroande bild
Ja, rapporten visar att negativa attityder mot homo-, bi- och transpersoner har ökat. Men det är bara en del av en större förändring. Den verkliga signalen är att den långsiktiga positiva utvecklingen i attityder tycks ha brutits. Samtidigt har utsattheten bland elever – mobbning, hot och våld – ökat. Tilliten till andra människor och till samhällsinstitutioner spelar en avgörande roll. Skillnader mellan elevgrupper framträder tydligare: mellan pojkar och flickor, mellan olika utbildningsmiljöer och socioekonomiska bakgrunder.
Detta är inte en enkel berättelse om en värderingsförändring. Det handlar om en mer splittrad verklighet.
När medierna väljer den enkla vägen
Här finns också ett problem. När en komplex rapport reduceras till en enda rubrik förloras sammanhanget. Att lyfta fram förändringen i synen på homosexuella är journalistiskt begripligt – men inte proportionerligt. Det riskerar att skapa en förenklad bild av både unga och samhället, utan att förklara varför utvecklingen ser ut som den gör eller vilka mekanismer som ligger bakom.
En mer pedagogisk bevakning hade handlat om tillit, otrygghet, social polarisering och ökande utsatthet. Den hade handlat om varför vissa grupper av elever utvecklar mer negativa attityder – och varför andra inte gör det.
Vad rapporten inte kan bevisa
Det mest intressanta är kanske inte vad rapporten visar – utan vad den inte visar. Den kan inte avgöra orsaker. Den kan inte säga varför utvecklingen förändrats. Den kan inte fastställa om samhällsförändringar, migration, informationsklimat, skolmiljö eller andra faktorer väger tyngst. Den mäter attityder, inte orsaker.
Och här uppstår ett tomrum.
För den som vill förstå varför utvecklingen går åt fel håll är trivsel, trygghet och lärande i skolan avgörande faktorer. Om elever känner otrygghet, utsätts för våld eller saknar framtidstro påverkar det deras värderingar. Att mäta attityder utan att samtidigt systematiskt mäta skolans sociala och pedagogiska miljö ger en ofullständig bild.
Om man inte erkänner problemens natur kan man heller inte lösa dem.
Ursprunget till snabba slutsatser
En annan dimension som ofta hamnar i skymundan är ursprung och social bakgrund. Rapporten visar vissa skillnader mellan grupper, men den ger inga enkla svar och kan inte bevisa samband mellan migration och attitydförändringar. Det betyder inte att frågan saknar betydelse – utan att den kräver djupare analys än vad en attitydundersökning kan ge.
Snabba slutsatser, åt vilket håll de än pekar, riskerar att bli fel.
Den verkliga slutsatsen
Det mest tydliga budskapet i rapporten är inte att toleransen försvinner. Majoriteten av unga är fortfarande tolerant och stödjer ett öppet samhälle. Men sprickorna har blivit större. Otryggheten ökar. Tilliten minskar. Skillnader mellan grupper förstärks.
Det är där den verkliga utmaningen ligger.
Debatten bör därför inte handla om en enda rubrik – utan om hur vi skapar trygghet, tillit och en fungerande skolmiljö. För värderingar formas inte i vakuum. De formas i verkligheten.
Och den verkligheten kräver mer än enkla rubriker.
Joe Formgren
Medborgare
Länk till rapporten:
https://wp.levandehistoria.se/wp-content/uploads/2026/02/Unga-tycker-om-andra.pdf
