En Ukrainsk soldat ville ge Pär en Kalachnikov så han kunde bli kvar och hjälpa till ännu mer…
En Ukrainsk soldat ville ge Pär en Kalachnikov så han kunde bli kvar och hjälpa till ännu mer…

Pressmeddelande -

Svensk trafiklärare levererade ambulanser och medicin till Ukraina

Trafiklärare Pär Dahlstedt från Gävle körde har nu kört ned i två omgångar ned insamlat material med egen lastbil från Sverige till krigets Ukraina. Här följer Pärs egna ord och tankar från sin senaste resa.

Åter hemma efter ännu en mycket intressant och lärorik resa till Ukraina, ur många perspektiv. Det hela började med att jag hade med mig fyra bilar som skulle skänkas för att användas till ambulanser. Samt en glad pensionär vid namn Christer Bärlund som körde den ena bilen ned, för att sedan flyga hem.

Jag fastnade i polska tullen 42 timmar på grund av att jag saknade ett dokument på bilarna, det sved och tog tid. När detta var utsorterat och bilarna från Jonssons begravningsbyrå och Botkyrka bilcenter, levererade i Lviv så blev det äntligen läggdags. Morgonen efter så besökte jag ett barnsjukhus och levererade kaffe till min vän potatisbonden samt ett par paket som privatpersoner ville skicka till sina nära och kära i Lviv, så det blev en liten postrunda.

Dagen efter så hade ryssarna bombat en vattenreservoar under natten vilket innebar att vattnet var slut i en stad som heter Kramatorsk i delstaten Donetsk. Vilket gjorde att jag fick frågan om jag kunde leverera vatten dit. Så på söndagen så lastade vi upp vatten i min lastbil och medicinsk utrustning i en ambulans med två förare för transport dit. Den ena föraren hette Bogdan och var ifrån området kring Krematorsk, den andra var Vadym som är gammal OS-deltagare för Ukraina i Vattenpolo i Atlanta -96.
Vi kom iväg på eftermiddagen vilket gjorde att vi blev tvungna att övernatta i Vinnitsa. Jag som aldrig har varit en troende man fick för första gången fira palmsöndag i en katolsk kyrka med prästen och hans fru samt ett antal flyktingar som bodde i kyrkan tillfälligt. Natten spenderades i kyrkans bibliotek som för stunden var ombyggd till flyktingförläggning. Där kom Lena på ICA Bergbys chokladkakor väl till pass.
Morgonen efter började med en däckexplosion som även förstörde luftfjädringen på lastbilen. Jag spenderade sex timmar på en betongplatta i endast två plusgrader ute på Ukrainska landsbygden med att byta luftbälg på lastbilen. Den och ett nytt däck blev levererade från två olika grannbyar en timme respektive 30 minuter bort. När detta var gjort så hade större delen av dagen gått vilket ledde till att det blev nattkörning till en liten by med 300 invånare cirka 30 kilometer från Kramatorsk. Vi kunde inte åka närmare då det var utegångsförbud på natten i en tre mils radie från Kramatorsk. Det passerades en hel del checkpoints denna natt. Vi fick nattlogi hos en gammal biodlare och hans fru i ett väldigt fattigt hem. Vi kom klockan 01.00 på natten. Trots detta bjöds det på egenproducerade ägg från gården och bröd och the. Vi fick de bästa sängarna jag någonsin har sovit i under alla mina resor runt i världen. Frun i huset berättade med stolthet att de var från Canada. Återigen så kom chokladkakorna fram - mycket uppskattade! På morgonen när vi skulle åka så blev vi tillfrågade av en vilt främmande man om fordonen var till salu. Bonden ringde direkt till milisen och förklarade att ingen i byn visste vem mannen var, i en by på 300 personer. Förmodligen en rysk infiltratör, milisen kom och tog honom med sig.

Efter denna incident så checkades hela lastbilen efter spårsändare då det går att skicka missiler med styrning av dessa. Hoppas att det inte blev någon kvar på vagnen då jag lämnat tillbaka den till Gästrike återvinnare. Allt för att inte utsätta folket i Kramatorsk för en missilattack vid lossning. Väl i utkanten av Kramatorsk så fick vi eskort av polis till militärsjukhuset som är den lokala distributionspunkten i staden. Flyglarmet gick hela tiden då det låg en rysk flygbas bara 50 km bort, så varje gång ett plan lyfte så tjöt det. Samt att man hörde artillerimullret hela tiden i bakgrunden. När allt var lossat så packade vi ihop oss alla tre i min bil då ambulansen skulle bli kvar. Jag fick även bli hedersmedlem av 91:a luftburna divisionen. Vi fick vänta en stund på att få en ny passersedel ut genom alla checkpoints. Under tiden så stod jag och tittade på ett före detta snabbköp. Fem minuter efter att vi lämnat så hoppar en av ambulanskillarna till och visar på telefonen - en missil hade slagit ned i huset bakom snabbköpet.

Med detta i bakhuvudet så började vi åka tillbaka mot Lviv och letandet av diesel. Bensin går att få tag på relativt lätt men då dieseln är reserverad för i första hand militären så får man bara tanka 30 liter per kort och tillfälle. Så det blev många stopp och en soppatorsk på vägen tillbaka till Lviv. Då tillbakaresan tog över 16 timmar så blev det en hel del nattkörning. Under natten blev vi överflugna av ett jaktplan som visade ett visst intresse. Vi svängde in under några träd och släckte lysena innan det kom tillbaka. Vi använde oss av en hel del vägar som min vän Vadym kallade vägar från en Steven Spielberg-film. Det gick 20 km i timmen och man studsade nästan ur förarstolen.

Tillbaka i Lviv så upptäckte jag att en bromsklocka var trasig på släpet så det blev en dag till i mekarkläderna. Efter många om och men så krokade jag på vagnen och rullade tom mot Polska gränsen där det blev en viss uppståndelse när jag kom med 24 meter lastbil. Men nu har jag fått tillstånd att framföra 24 meter på Polska vägar i en månad. Tänk vad saker går att lösa med god vilja. Stort tack till Polska tullverket. Ett annat stort tack till Thunbergs bil som sponsrade drivmedel och färja på denna resa.

På väg tillbaka så fick jag frågan om jag kunde åka till Bucha norr om Kiev, som har ockuperats av ryssarna i 50 dagar. När ryssarna drog sig tillbaka så tog de med sig absolut allt i området som gick att bära och det som inte gick att bära brändes. Att få åka dit är en ”hedersbetygelse” i den meningen att det är väldigt restriktivt med tillträde på grund av säkerhetsläget.
Jag sade givetvis ja. Så nu vill jag ha er hjälp att fylla 24 meter med:
Mat: Typ konserver och torrvaror.
Medicinsk utrustning: I första förband, kompresser, akut kirurgi och annat i den vägen.
Hygienartiklar: Dessa är helt slut i området.

Detta är det som efterfrågas i området, men jag vet också att sovsäckar står högt i kurs.
Sammanfattningsvis: Så länge ni vill hjälpa så kommer jag att fortsätta köra!

För mer information, kontakt och gärna tips om fler som vill hjälpa till
Pär Dahlstedt
Mobil 073-839 29 89
https://bomhustrafikskola.se
https://sveatrafikcenter.se

Mer bilder > Klicka på bilderna i artikeln > Ladda hem högupplösta >

Tidigare reseskildringar
2022-03-28 - Det behövs ambulanser
https://svenskpress.se/articles/view/svenska-minibussar-behovs-som-ambulanser-i-ukraina

2022-04-03 - Mot Ukraina med ambulanser
https://svenskpress.se/articles/view/nu-kor-par-svenska-minibussar-som-ambulanser-till-ukraina

Bildtext: En Ukrainsk soldat ville ge mig sin Kalachnikov så jag kunde bli kvar och hjälpa till ännu mer…

Ämnen

  • Brott, juridik, rättsfrågor
  • Kriser, tillbud
  • Transport
  • Företagande
  • Hälsa, sjukvård, läkemedel

Kategorier

  • krig
  • transporter
  • medicin
  • ukraina
  • ambulanser

Regioner

  • Västra Götaland
  • Skåne
  • Jönköping
  • Utanför Sverige
  • Gävleborg
  • Stockholm
  • Södermanland
  • Uppsala
  • Västmanland
  • Östergötland

Materialet framtaget i samarbete med SvenskPress.se