Hat och hot tystar inte scenkonsten

Hat och hot mot skådespelare, pjäsförfattare och andra verksamma inom scenkonsten har ökat. Men hoten tenderar inte att leda till självcensur i lika hög grad som i andra branscher. Det framkommer i en ny forskningsrapport från Högskolan Dalarna.

Forskningsprojektet ”Hat och hot mot scenkonsten” startade i augusti 2020 som ett samarbete mellan Högskolan Dalarna och bransch- och arbetsgivarorganisationen Svensk Scenkonst. Målet med forskningen var att öka kunskapen om hur hat och hot mot scenkonsten påverkar institutionerna, de individer som drabbas och konstens autonomi.

Bakgrunden till forskningsprojektet var en medlemsenkät som Svensk Scenkonst genomförde 2019.

- Den enkät som våra medlemmar besvarade 2019 visar att hat och hot mot scenerna och enskilda scenkonstnärer är ett allvarligt problem. 50% av de verksamheter som svarade angav att de blivit utsatta under de senaste fem åren. Vi initierade detta forskningsprojekt för att få en fördjupad förståelse för hur hat och hot påverkar individerna, institutionerna och den konstnärliga friheten, säger Svensk Scenkonsts VD Mikael Brännvall.

Ämnen och teman provocerar – men också platser och specifika händelser
Forskningen har utgått från ett antal frågor som ”Vad provocerar till hat och hot?”, ”I vilka former förekommer hat och hot?”, ”Vilka konsekvenser får det?” och ”Hur hanteras hat och hot hos institutionerna?”.

Forskningsledare är fil dr. Thomas Florén, verksam vid Högskolan Dalarna, Stockholms universitet och Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Studien består av ett stort empiriskt material, bland annat 27 djupintervjuer med yrkesverksamma inom branschen. Forskningsrapporten visar att det som oftast provocerar till hat och hot är ämnen som religion, sexuell läggning, etnicitet och olika former av extremism. Men även enskilda platser eller händelser kan leda till hat och hot.

- Den bild som framkommer är att det oftast inte är en enskild faktor utan en mängd olika faktorer som samverkar. Det kan handla om tematik, rollbesättning, geografisk plats eller uttalanden av politiker och så vidare. Under pandemin såg vi exempelvis att många fick ta emot hat och hot i samband med att man begärde covidpass av besökarna. Att få en djupare förståelse för denna komplexitet tror jag är viktigt för att i ett nästa steg utveckla strategier för att motverka hat och hot, säger Thomas Florén.

Hot leder till kämpaglöd - snarare än självcensur
Något som förvånade forskarna var att konsekvenserna i fråga om självcensur verkar vara mycket ovanliga inom scenkonsten. Detta avviker från de mönster man kan se hos till exempel hotade journalister och politiker.

- Ingenting i vårt material tyder på att man självcensurerar sig efter att ha blivit utsatt för hat och hot. Givetvis skapar det ett akut obehag men de känslorna verkar relativt snabbt klinga av. Den något paradoxala bild som framträder är att hat och hot förvisso är oönskat men att det samtidigt är en form av bekräftelse på konstens relevans, det vill säga att det omgivande samhället uppmärksammar och reagerar på verksamheten. Motsatsen skulle ju ha varit att ingen uppmärksammade och brydde sig om den, säger Thomas Florén.

Dessutom har forskarna fått flera skildringar av hur hat och hot riktat mot scenkonsten både kan svetsa samman ensemblen och väcka en form av kämpaglöd för försvar av åsiktsfrihet, demokrati och den fria konsten. På institutionell nivå är forskningsresultaten lite svårare att analysera, menar Thomas Florén.

- Givetvis påverkas scenkonsten av vad som sker i samhället men den tydligaste slutsatsen är att vad som provocerar till hat och hot förändras över tid. Alla strategier fungerar inte i alla lägen, därför är det viktigt att som scenkonstverksamhet ha en verktygslåda för hur man kan förebygga och hantera hot och hat i arbetet, säger Thomas Florén.

- Det är oerhört viktigt att motarbeta hat och hot mot scenkonstens medarbetare och verksamheter. Angreppen är en allvarlig fara för arbetsmiljön och kan ytterst komma att begränsa den konstnärliga friheten. Svensk Scenkonst fortsätter att stötta medlemmarna i dessa frågor och uppmärksammar politiker och kulturmyndigheter på problemen, fortsätter Mikael Brännvall.

FAKTA/Forskningsprojektet ”Hat och hot mot scenkonsten”
- Hat och hot mot scenkonsten yttrar sig vanligtvis via mail, brev, telefonsamtal samt inlägg i sociala forum och kommentarsfält
- Det finns inget empiriskt stöd i forskningsstudien för att hoten verkställs.

• Studien visar att de flesta hot är anonyma. Det är ytterst ovanligt att den som hotar ger sig till känna, men det förekommer.
• Personlig erfarenhet av hot skapar ofta en vaksamhet hos individen och i värsta fall strategier och förändrade beteenden i vardagen.
• Forskningsprojektet är avgränsat till att studera yttre hot mot scenkonsten. Hat och hot inifrån, exempel mellan individer på en arbetsplats, omfattas inte av studien. Studien har fokus på de som drabbas och har därför eller inte undersökt frågan om vilka som utövar hat och hot.
• Större scenkonstorganisationer är generellt sett bättre på att hantera hat och hot. Det kan bland annat förklaras av att resurserna är större och att man har mer specialiserad personal inom till exempel personal- eller säkerhetsfrågor.