Årets första nummer av Memento

Stilfullt in i sista avskedet

När medierna rapporterade om Sara Danius begravning använde de ord som drottninglik, klassisk och färgstark. Erfarenhet och noggrannhet i planeringen krävdes för att få allt att bli just så.

Författaren och litteraturforskaren Sara Danius hade blivit en symbol för #metoo och i högsta grad en offentlig person i sin rakryggade roll som Svenska Akademins första kvinnliga sekreterare. När hon dog 57 år gammal, efter en längre tids cancersjukdom, var det många som ville hedra henne och familjen valde att låta Storkyrkan vara öppen för allmänheten. Det blev fullsatt med 800 gäster, bland dem många kvinnor.

Bland blommorna dök det upp en överraskning, en blomsterkopia i naturlig storlek av den klänning Sara Danius bar vid sin sista Nobelmiddag.

– Den kom från några damer som ville vara anonyma. Vi ordnade så att blomsterklänningen fick en plats längst fram till höger och syntes fint, säger Hans Melander.

Både han och kollegorna Clas Waerner och Jonas Rosén från Klockarbolaget, som höll i begravningen, vet vad som krävs för att ordna stora begravningar för offentliga personer som till exempel kocken Tore Wretman och fotografen Lennart Nilsson. Clas Waerners farfarsfar höll i August Strindbergs begravning 1912. Då deltog 60 000 i processionen.

– Även om det vid Sara Danius begravning var flera hundra gäster speciellt inbjudna till minnesstunden blir den mer privat. Vi ordnade också ett eget avsked bara för de närmast anhöriga ett par dagar innan, säger Hans Melander.

I årets första nummer kan du läsa mer om offentliga begravningar som blivit samtidshistoria. Två docenter i religionssociologi minns särskilt Fadimes och Englas begravningar. Engla som mördades 2008 var den första, och hittills enda person i svensk tv-historia som fick en direktsänd begravning.

Englas mamma Carina Höglund berättar om varför hon ville ha det så och om reaktionerna.

– På något sätt är jag fortfarande förvånad över att mediefolk kunde tycka att det var så fel, säger Carina Höglund.

Att komma med dödsbud till en anhörig, det är det absolut värsta jobb du kan ha som polis, säger Mats Kemi. Läs vad prästen och läkaren berättar om den delen i arbetet.

För att få tidningen och för frågor kontakta redaktör anna.fredriksson@memento.se 070-79 29 627

För smakprov: https://www.begravningar.se/memento