Reportage från Kumlafängelset och mycket annat i Memento – magasinet om livet och döden

Hur lever jag med min historia? Det jag gjort och varit utsatt för? Det är frågor som kan komma upp i de samtal som fängelseprästen har med intagna.

På Kumlaanstalten har de intagna långa strafftider, många har livstid. År då det hinner hända mycket utanför fängelset. Kanske beviljas inte permission vid dödsfall på utsidan. Då håller prästen Annastina Jönsson en minnesstund i fängelsekyrkan.

För den som sitter ensam i sin cell 12 timmar om dygnet finns mycket tid att tänka. Samtalen med prästen kan bli direkta och avskalade. När de intagna har tankar om att det inte finns någon framtid eller något hopp då får hon försöka dela det, bära ett ställföreträdande hopp.

Eric Roséns pappa kom i fängelse dömd för ett dråp han aldrig erkände. Eric har skrivit boken ”Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort” om pappan som var besatt av tankar om sin egen död. Han använde döden som ett vapen för att slippa ta ansvar och sluta ta droger. Eric älskade sin pappa, som gav uppmuntran och berömde hans skrivande. Men oron fanns med.

–Under ett antal år sov jag dåligt, var lättstressad. Jag blev ängsligare och var beredd på det värsta.

När pappan verkligen dog var det Eric Rosén och hans bror som fick röja upp i lägenheten. Beskrivningen av begravningen avslutar boken. Prästen läste Nils Ferlins ”Med många kulörta lyktor”. Då kunde ingen låtas som att allt var normalt.

Att sprida askan utanför begravningsplats blir allt vanligare. 2571 ansökningar beviljades 2018, jämfört med 1513 stycken 2008. Av dessa ville 90 procent sprida askan över vatten.

Humanisterna är inte nöjda med dagens regler. De vill att askan ska få förvaras hemma och att det ska bli lättare att dela den. Idag kan aska enbart delas om det finns religiösa skäl.

– Det är inte relevant med den rörlighet vi har idag, Det är inte konstigt att någon som bott halva sitt liv i ett annat land önskar att en del av askan ska tillbaka dit, säger Ulf Lernéus, förbundsdirektör för Sveriges Auktoriserade begravningsbyråer.

Att urnan förvaras hos huvudmannen tills det är dags för begravningen tycker Ulf Lernéus är bra.

– Andra regler skulle kunna leda till konflikter om vem som får ha askan hos sig.

Allt detta och mycket hittar du i nya numret av Memento.

För att få tidningen och för frågor kontakta redaktör anna.fredriksson@memento.se

070-79 29 627

För smakprov: https://www.begravningar.se/memento