Privata HVB är bättre än de kommunala hemmen

Rapport har de senaste dagarna tagit upp frågan om vinster och kvalitet i privat drivna HVB, Hem för vård eller boende. Frågan är viktig eftersom det rör insatser för en oerhört utsatt grupp barn och ungdomar. Samtidigt görs en vinkling som, likt många gånger tidigare, utmålar de privata hemmen som okunniga profitörer. Det är istället så att Socialstyrelsen kommit fram till att de privata HVB-hemmen är bättre än de kommunala, och att de privata HVB-hemmen värnar om de barn och ungdomar de arbetar för.

Uppfattningen inom branschorganisationen Sveriges Behandlingshem är att man inte startar ett HVB för att tjäna pengar. Man gör det med en vilja att driva en professionell verksamhet som hjälper utsatta barn och ungdomar. Det är inte heller så som Marie Sallnäs, forskare i socialt arbete vid Stockholms Universitet, säger i Rapport, att det bara är att skaffa personal och en lokal och sen dra igång. Ett HVB ska, enligt gällande föreskrifter och allmänna råd, rekrytera kompetent personal och ledning, lokalerna ska vara godkända och därmed utrustade i enlighet med lagar och regler för bl a mathållning och brandskydd, det ska tas fram ett behandlingsinnehåll med tillhörande system för dokumentation och kvalitetssäkring, med mycket mera. Den här processen tar lång tid och detta innan man kan ansöka om tillstånd, en process som tar ytterligare ett antal månader i anspråk. Det tar alltså tid, kostar hundratusentals kronor och det ställs krav på verksamheten.

Alla HVB är inte privatägda, det finns också offentligt ägda HVB som drivs som enskilda tillståndspliktiga verksamheter. Ett exempel är Gryning Vård AB med ett trettiotal HVB-verksamheter och som ägs gemensamt av kommunerna i Västra Götaland. De omsatte 2008 ca 355 MSEK men de förekommer inte i Rapports granskning, trots att de är Sveriges största företag inom HVB.

Det Nationella HVB-registret som nämns i Rapport omfattar inte bara enskilda tillståndspliktiga verksamheter utan också kommunalt och statligt drivna hem. Innan registret fanns har det inte funnits en översikt på de kommunala hemmen, och anledningen är enkel: de behöver inte tillstånd för att driva ett HVB. Detta trots att de tar emot samma typ av utsatta ungdomar som de privata hemmen. De har inte heller haft en regelbunden oberoende tillsyn, den första egentliga övergripande tillsynen av de kommunala hemmen gjordes i samband med den nationella tillsynen 2006-2008. Resultaten är intressanta:

"Länsstyrelserna har iakttagit att offentliga verksamheter uppfyller bedömningskriterierna i mindre omfattning än enskilda verksamheter. Att offentliga verksamheter inte är tillståndspliktiga och därigenom inte granskas av länsstyrelserna i tillståndsgivningsprocessen kan vara en bidragande orsak till att offentliga verksamheter bedöms ha fler brister." (ur Socialstyrelsens sammanfattning)

De privata verksamheterna gör alltså ett bättre jobb än de kommunala, enligt Socialstyrelsen. Det framkommer också i rapporten från den nationella tillsynen att mycket är bra:

"Verksamheterna möter i de flesta fall barnens känslomässiga och sociala behov. Föräldrar och barn känner sig i allmänhet väl bemötta. De flesta HVB-hem lägger stor vikt vid att tillgodose barnens behov när det gäller utbildning och hälsa. Positivt är också att man i hög utsträckning samverkar med andra utifrån barnens behov. I de flesta HVB verkar man också vara medvetna om och ta hänsyn till pojkars och flickors olika förutsättningar, behov, sexuella identitet och etnicitet.

Överlag är de HVB-hem som fått besök positiva till detta och ser tillsynen som ett stöd i den egna kvalitetsutvecklingen. Det finns en vilja att få mer struktur och att kvalitetssäkra. Många verksamheter önskar att länsstyrelserna haft mer tid för tillsynen. Detta tyder på ett engagemang för att utveckla kvaliteten inom HVB." (ur Kvalitetsutveckling för HVB, Socialstyrelsen)

Samtidigt finns mycket kvar att göra bättre, vilket också framgår av den nationella tillsynen. Säkerhet, delaktighet, behandlingsmetoder, dokumentation, integritet och ansvarsfördelning är områden som identifierats, och vi välkomnar utveckling, granskning och framsteg inom dessa och andra områden. Vi behöver dock ha hjälp här. Som Marie Sallnäs säger, forskarsamhället måste bidra med effektstudier kring vad som är effektiva sätt att behandla utsatta ungdomar. Varför görs inte det? Det enkla svaret för en forskare är att det inte finns anslag. Är det så, folkhälsominister Maria Larsson?

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef hos Vårdföretagarna, har rätt när han säger att det inte är vinsten i HVB-hemmen som är problemet, det är att det inte finns en tydlig kvalitetskontroll i branschen. Idag ges tillstånd för HVB av 21 olika länsstyrelser och tillsynen genomförs av ca 290 olika kommuner, vilket gör att samsynen kring tillstånd och tillsyn är mycket liten. Den nationella tillsynsmyndigheten kommer förhoppningsvis att förbättra delar av detta. Dessutom, när kommuner upphandlar HVB-platser finns ingen enhetlig grund för vad som är god kvalitet inom behandling, olika mått används och det som värderas högt i en upphandling finns inte med alls i en annan.

I en sak håller vi med Marie Sallnäs: kommunerna måste ha en aktiv hållning gentemot HVB-hemmen. Det handlar dock inte om att "avkräva" hemmen, det handlar om att vara professionell kring det man betalar för och att samarbeta med HVB-hemmet kring barnet som behöver stödet. Om en kommun eftersöker information, besöker hemmet, skaffar sig inblick i verksamheten och är aktiv i placeringen så kommer resultatet att bli därefter, dvs positivt. Och en kommun som satsar miljonbelopp för ett utsatt barn ska naturligtvis kunna se att man får det man betalar för.

Vår syn kan sammanfattas kort:

- HVB ska ha tydligt ställda krav på god kvalitet och samma krav ska gälla för alla som bedriver HVB-liknande verksamheter, även kommuner

- Resurser ska satsas på forskning inom området

- Upphandlingar av platser på HVB ska ske utifrån professionella och gemensamma kvalitetskrav och alla hem som tar emot utsatta ungdomar ska kvalitetsgranskas och prissättas, även de kommunala

- Granskning av alla behandlingshem, även kommunala, ska ske av en oberoende part

Till sist: om nu inte de enskilda HVB-hemmen snabbt hade utvecklats till vad de är idag, vem hade då tagit emot utsatta barn och ungdomar? Kommunerna har kunnat driva behandlingshem lika länge som det funnits HVB, men i den mån de gör det så lyckas de bevisligen inte lika bra som de enskilda hemmen. De enskilda hemmen gör överlag ett bra jobb för utsatta barn och ungdomar, vi ska i framtiden göra det ännu bättre.

Patrik Ulander

Ordförande i Sveriges Behandlingshem