Ut med ”one size fits all” och in med olika

Vi har nyss haft rocka sockorna-dag där vi firar olikheter. Fikaborden har gått från tråkiga och likadana mackor till att kunna hantera en rad olika allergier och möjliga sätt att kommunicera med myndigheter på vidgas stadigt. Den som gillar ”one size fits all” kan nog konstatera att detta inte är deras århundrade. 

Uppfattningen att heterogenitet och diversifiering är en tillgång och främjar både utveckling och stabilitet, eller riskminimering om man vill, är väl etablerad inom allt från sociologi till kapitalplacering. Samhällsutvecklingen har också rört sig alltmer till att det ska finnas olika lösningar för olika behov och att saker fungerar bättre om systemen anpassas efter individen. Vi är helt enkelt olika och fungerar optimalt under lite olika förutsättningar – precis som olika verksamheter har olika villkor som de behöver anpassa sig till. Lägg till detta att humankapitalet är en av Sveriges största tillgångar och har stor betydelse för utvecklingen av landets BNP.

Allt det här innebär att kollektivavtalen behöver utformas olika efter olika behov och förutsättningar. En verksamhet för neurokirurgi och ett äldreboende eller en högstadieskola har olika behov. De behöver ha avtal som är olika, utformade efter olika behov och förutsättningar och uppdrag. Det är också vad vi uppfattar att de som bedriver verksamheterna önskar.

Tyvärr verkar detta inte fortplanta sig uppåt inom vår största motpart, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), som inte tycks inse behovet av kollektivavtal anpassade för olika verksamheter. De har på senare år önskat göra kollektivavtalen så lika som möjligt. Det är oroväckande och försvårar anpassningen av villkoren efter olika behov – både för individer och för verksamheter.

Det är nog inte så ofta vi tänker på hur viktiga kollektivavtalen är. Men de är centrala för hela livspusslet. Oavsett om det gäller vardagsarbetstid, löneöversyn, föräldralön, fler semesterdagar än de lagstadgade 25 dagarna, ersättning för obekväm arbetstid, övertidsersättning, avtalspension eller sjuklön så regleras detta genom kollektivavtal. 

Är detta viktigt för verksamheterna – javisst – fråga vilken chef eller ägare som helst. Det har också Arbetsmarknadsekonomiska rådet gjort. Det visar sig att arbetsgivarna värdesätter kollektivavtalen högt – i vissa fall högre än de anställda. Och de framhåller precis som vi att de behöver vara flexibla och utformas efter olika behov och förutsättningar. 

”One size fits all” är förlegat – rocka avtalen!

Heidi Stensmyren, ordförande Sveriges läkarförbund