Bra första steg för jämställt föräldraskap, men ska vårt skyddsnät försvinna?

SOU 2011:51, den utredning vi alla väntat länge på, har äntligen anlänt och Sveriges Makalösa Föräldrar är i stora delar positiva till utredningens analys. Det är tydligt att utredningen i sitt uppdrag starkt tagit ställning för barnen, och utgått från barnens rätt till båda föräldrar och att den grundläggande principen är att barnet är ett gemensamt ansvar för föräldrarna. Detta är ju något Sveriges Makalösa Föräldrar i alla år fokuserat och arbetat för, inte minst i de senaste årens fokus och projekt på jämställt föräldraskap. Utredningen fastslår att flera av de nuvarande familjepolitiska stöder skapar onödiga konflikter mellan föräldrarna, på grund av att systemet inte är moderniserat och inte har följt utvecklingen av modern familjebildning. Utredningen slår också fast att jämställt föräldraskap, dvs. växelvis boende i de flesta fall, skapar god samverkan. Det är också Sveriges Makalösa Föräldrars erfarenhet (och en anledning till vårt idoga arbete för jämställt föräldraskap). I utredningen finns en tydlig förhoppning om att det föreslagna tydligt delade familjeekonomiska stöden, såsom barnbidrag och bostadsbidrag, i sig ska skapa en ansvarskänsla hos den (umgänges)förälder som tidigare inte tagit och/eller fått ”halva ansvaret för barnet” och markera båda föräldrars rätt att axla detta ansvar hos den (bo)förälder som tidigare inte kunnat och/eller velat ge ”halva ansvaret för barnet”. Generalsekreterare Sophia Lövgren ser det som en toppstyrning, som kanske inte helt säkert blir framgångsrik: - Vi tycker också det är viktigt att på alla möjliga sätt verka för att stötta alla föräldrar att även efter en separation fortsätta vara föräldrar, för barnets skull. Men vi tror det är viktigt att se att det finns föräldrar som inte samarbetar eller tar ansvar för sitt barn, och där är det precis lika viktigt för barnets skull att samhällets familjeekonomiska stödsystem fortfarande finns kvar. Det kan t.ex. inte ligga på en förälder, som utsatts för våld eller hot om våld, att avkräva den andre föräldern ett gemensamt ansvar för barnet. Vi tycker att denna, visserligen lilla men ändå existerande, grupp inte varit synlig i utredningen, och hoppas detta tas hänsyn till i fortsatta utredningar. Utredningen föreslår också att underhållsstödet ska bli tidsbegränsat, dvs. vårdnadshavaren får rätt till underhållsstöd i max tre år och måste därefter ansöka om ny prövning. Med detta tror utredningen att detta kommer att skapa ”fler diskussioner föräldrarna emellan om att istället försöka komma överens om ett underhållsbidrag”. Utredningen betonar att tidsbegränsningen är rimlig, då det är föräldrarna som har det primära ansvaret, särskilt i de fall ”föräldrarna använder underhållsstödet som en ren pengaförmedling trots att de har ekonomiska förutsättningar att avtala om ett underhåll för barnet”. Sophia Lövgren tror dock inte ”onödig användning” av underhållsstödet är det största problemet: - Självfallet finns det par som slentrianmässigt använder sig av underhållsstödet där det inte behövs. Sveriges Makalösa Föräldrar vill dock också påpeka att för många boföräldrar, som lever under slitsamma vårdnads- och umgängeskonflikter och/eller separationer, och som kanske också omges av hot om våld, är underhållsstödet, och den neutrala zon detta innebär att få en ekonomisk ersättning, av oerhörd vikt. Vad utredningen inte tar hänsyn till, är det faktum att det är mänskligt att under en separation och en tid efter det, vara i sådan obalans och i kris, att det för både boföräldrar och umgängesföräldrar kan vara det bästa stödet med en neutral Försäkringskassa, som så att säga tar ansvar för de ekonomiska mellanhavandena. Utredningen tror att denna förändring innebär ett större underhållsbidrag, istället för det låga underhållsstödet. Sveriges Makalösa Föräldrar ser naturligtvis positivt på att umgängesföräldrar betalar det som är rimligt, för barnets skull, men vill också lyfta fram att det ingenstans i utredningen slår fast vilka lösningar som ska till, i de fall där det helt enkelt förekommer hot och kränkningar (från boförälder eller från umgängesförälder)? Utredningen är förvissad om att det med all trolighet finns ”en klar majoritet av särlevande föräldrar som har förmåga att komma överens och kan samarbeta om barnets försörjning”, en övertygelse som kommer efter utredningens telefonundersökning. Sophia Lövgren är också övertygade om särlevande föräldrars förmåga att göra det bästa för sitt barn, men vill också lyfta fram att det måste finnas skyddsnät som sörjer för alla: - Det är vanskligt att bilda sig en sådan betydelsefull uppfattning efter en telefonundersökning med ca 800 föräldrar, dels för att det är en väldigt liten grupp och dels för att man kan tänka sig att personer i ett telefonsamtal yttrar sig mer positivt än hur man i verkligheten beter sig. Dessutom slår utredningen själv fast att man efter en separation kan hamna i situationer där hämnd och ilska får styra, vilket ofta leder till att man försöker ta till de få maktmedel man har; umgänge med och vårdnad om barnet eller ekonomi. I viss mån kan kanske den av Utredningen föreslagna satsningen på att utöka föräldrars kunskap om rimliga kostnader för ett barn vara ett bra steg i försöken att nå konsensus om hur mycket pengar en bidragsskyldig förälder bör betala. Sveriges Makalösa Föräldrar ser därför ändå positivt på denna strategi, då vi tror att just dessa diskussioner om vad saker och ting egentligen kostar med tydliga kalkyler och siffror kan till stor del förebyggas. Ändå vill vi lyfta fram behovet av mer tydliga stödåtgärder till de vårdnadsföräldrar som väljer att inte söka underhållsstöd, bara för att inte förarga den andre föräldern, en grupp Försäkringskassan har lyft fram. Utredningen föreslår att ett antal kommuner ska starta separationsteam, där Socialstyrelsen tillsammans med Försäkringskassan erbjuder en verksamhet som syftar till att förebygga eller mildra konflikter mellan föräldrar. Dessutom ska de erbjudna samarbetssamtalen även innehålla ekonomiskt fokus. Sveriges Makalösa Föräldrar har i många år försökt plädera för kommunala barnombudsmän, kostnadsfria stödgrupper för barn vars föräldrar separerar och andra kommunala verksamheter som ska rikta sig till separerande föräldrar. Vi tror att separationsteam och utvecklade samarbetssamtal är ett bra första steg. Vi vill dock påpeka att många av våra medlemmar pekat på det faktum att Socialtjänstens Familjerätt har fått kritik av att vara utan några som helst maktbefogenheter, där frivillighet är den enda bärande principen för deltagande. Vi tror att det är viktigt att dessa separationsteam även kommer att byggas upp tillsammans med Polisen, som rimligtvis kommer i nära kontakt med föräldrar som utsätts för våld eller hot om våld av barnets andre förälder. Vi tror också att det är viktigt att samarbetssamtalen, liksom Familjerätten, även får större befogenheter, dvs. att de slutsatser som dras av dessa samtal även ska kunna förmedlas i t.ex. umgänges- och vårdnadskonflikter. Utredningen slår fast att föräldrar har ett gemensamt ansvar för sitt barn. Sveriges Makalösa Föräldrar håller naturligtvis med. Med de föreslagna ändringarna hoppas utredningen på att ”betona pappans roll och ansvar för sina barn”. Sveriges Makalösa Föräldrar vill här stötta alla initiativ som bidrar till ett jämlikt föräldraskap, eftersom det helt enkelt är det klart bästa för barnet, för föräldrarna själva och faktiskt också för den vuxna relationen – oavsett om föräldrarna separerat eller ej. Vi vill för den skull inte se samhällets skyddsnät försvinna för de som, för en kortare eller längre tid, inte förmår agera för sitt barns bästa.