Vårdnadstvister har inte mamman som ständig vinnare

Vårdnadstvister har endast förlorare, inget annat. Ibland hävdas från vissa håll att mammor ”vinner” tvisten, bara för att de är kvinnor. Det finns ingen som helst statistik på det, utan har blivit en myt, som bara är förödande i arbetet för att förebygga tvister och skapa jämställt föräldraskap.

Som nationellt erkända ”vårdnadstvists-forskaren” Annika Rejmer också visat i sin forskning, dömer domstolar ofta utifrån ett rättvisetänk, som tyvärr inte alltid gynnar barnet. Barnet har naturligtvis rätt till båda sina föräldrar, men det betyder inte alls att gemensam vårdnad därmed är barnets bästa.

Sanningen är snarare att det är rätt svårt att få ensam vårdnad, och det kan tyvärr vara rätt svårt för föräldrar vars barn är utsatta för hot, kränkningar, våld och övergrepp att få rätt. Istället är det alltför vanligt (i dessa fall!) att föräldrar, oftast kvinnor, anklagas för att sabotera umgänget mellan barnet och den andre föräldern. För inte så länge sedan (1 februari 2013) skrev ordförandena för ROKS (Angela Beausang), SKR (Carina Ohlson) och Män för Jämställdhet (Tomas Wetterberg) en debattartikel i Brännpunkt SvD om just ett sådant tragiskt fall (se länk längst ner).

I detta fall blev det, som även hänt tidigare, att vårdnadshavaren för att skydda sina barn bodde på skyddad adress, och samtidigt hade press på sig att uppmuntra en nära och god kontakt med den andre föräldern, vilket fick till följd att barnen abrupt och troligtvis traumatiskt tvångsförflyttades till den förälder som dömts för att ha misshandlar mamman.

En annan myt handlar om att föräldrar (mammor) vinner på att flytta långt bort, för att de därmed får ensam vårdnad. Hitintills har Sveriges Makalösa Föräldrar inte träffar på någon förälder som valt att flytta över halva Sverige, ”bara för att vinna”. Det handlar ofta om väldigt många faktorer, och domstolarna bör naturligtvis utröna ordentligt vad som är barnets bästa. Och i många fall görs nog också detta.

En tredje myt handlar om vilka par som hamnar i vårdnadstvist, där det många gånger definitivt inte handlar om ”jämlika personer” som strider, utan om kvinnor som är genuint rädda för barnets andre förälder. En polisanmälan som läggs ner i brist på bevis, är inte detsamma som en anmälan om något som aldrig hänt, utan just något som inte går att bevisa. Vilket inte alls är särskilt konstigt, då en stor andel av hot och våld mellan ett par sker hemma eller åtminstone inte med alltför många åhörare.

Och vi vet också andra fakta från t.ex. Annika Rejmers forskning, där bl.a. tvistande par ofta bildat familj mycket snabbt, att ena eller båda föräldrarna har utländsk härkomst, att de själva kommer från en instabil familjebildning, att deras nuvarande liv utmärks av låga inkomster eller svag förankring på arbetsmarknaden, och ofta kombinerat med missbruk, psykisk ohälsa och/eller kriminalitet. Utöver separationen har det också inträffat något allvarligt (våld, missbruk, arbetslöshet, otrohet osv,) ett-två år innan vårdnadskonflikten.

Det finns flera kompetenta familjerättsjurister som hävdar att för barnets skull, för hens frid och ro enligt Barnkonventionen, kan det vara bättre att (åtminstone för en period) en förälder har vårdnaden och en förälder har umgänget. Vårdnadshavaren är skyldig att samverka till en god relation med den andre föräldern, och är det genomförbart och förenligt med barnets bästa, finns det ingen som helst anledning att tro att vårdnadshavaren då skulle försöka sabotera detta. Snarare tvärtom, eftersom missbruk kan leda till förlust av vårdnaden.

Det är dags för en förändring av handhavandet av vårdnadstvister, inte minst för barnets bästa! Som Annika Rejmer lyft fram handlar det om två helt olika konflikter, som behöver behandlas på två helt olika sätt. Antingen handlar det om intressekonflikter, som kan handla om föräldrars tid med barnet, barnets boende, semesterplanering, ekonomi osv. Eller så handlar det om värdekonflikter, som rör olika uppfattningar om föräldrarnas omsorgs- eller samarbetsförmåga. Det kan då röra sig om t.ex. barnets hälsa, religiösa/kulturella skillnader, missbruk, hot eller våld osv.

Medan intressekonflikter mycket väl kan lösas med samarbetssamtal och medling, så kan värdekonflikter sällan göra det, utan här behövs ett domstolsavgörande. Även om domstolen naturligtvis ska beakta föräldrarnas rättigheter och rättssäkerhet, måste barnets bästa vara en tydlig utgångspunkt. Utgångspunkten i värdekonflikter bör inte vara gemensam vårdnad, åtminstone inte under rådande situation. Den önskade utgångspunkten blir istället ett hinder i de fall där en förälder kämpar för att skydda barnet eller sig själv mot en annan förälder, som lever på ett sätt som inte är till ett barns bästa eller där det förekommer hot, våld eller andra övergrepp.

”Vem som helst” hamnar inte i en vårdnadstvist. Barnets bästa är inte alltid gemensam vårdnad. Tvistande föräldrar vill inte alltid sina barns bästa. Detta är provocerande sanningar, som domstolar, socialtjänst m.fl. helst vill blunda för. Och därför reds inte de underliggande problemen ut. Problemen kvarstår, och den kompromiss som skapats (dvs. den ibland påtvingade gemensamma vårdnaden), för att kanske övertyga omgivande vuxna att problemen ska försvinna (utan konflikthantering, utan av sig själv), raseras ofta, då samma föräldrar mycket väl kan tvista om vårdnaden flera gånger i domstol under barnets uppväxt.

Sveriges Makalösa Föräldrar kräver att domstol, socialtjänst, familjetjänst, familjerådgivning m.m. tar sitt ansvar för att våga se till barnets bästa och våga ställa de jobbiga frågorna. Vi välkomnar de separationsteam som startat i några kommuner, och kan bara hoppas det inom kort kommer att finnas i varje kommun (ingen kommun är ju förbjuden att själv starta sitt eget separationsteam). Dessa traumatiska och dyrbara vårdnadstvister kräver experter med gedigen kunskap om sociala och psykologiska förlopp och kriser, och som har rätt kompetens för att genomföra och analysera barnsamtal. Vi arbetar också för tillsättandet av familjedomstolar samt kommunala barnombudspersoner, som tillvaratar endast barnets intressen. Detta kräver vi för att vi ser till barnets bästa.

Barn ska inte behandlas såhär, http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/barn-ska-inte-behandlas-sa-har_7881780.svd

Annan rekommenderad läsning: biträdande jurist Lena Wiström (Advokatbyrån Zeijersborger & Co.), Newsmill.com

Advokat Therese Ström har även skrivit flera artiklar i vår tidskrift, maila kansli@makalosa.org för pdf-fil eller gå till vår hemsida.