Det första leendet

Författaren och Uppsalaprofessorn i religionspsykologi Owe Wikström är en flitig föredragshållare och skribent. Han har skrivit ett 20-tal böcker, varav Långsamhetens lov, som sålt över 150 000 ex.

Owe Wikström är en man som lärt sig skilja på väsentligheter och oväsentligheter. För några år sedan segnade han ner i en hjärtkollaps när han tränade på bandet på sitt gym.

– Hjärtat stoppade till, jag minns att strax innan hade jag gått förbi min fru. Det visade sig vara ett akut hjärtstopp, berättar Owe Wikström i P4 Extra.

Med hjälp lyckades frun och andra som var på gymmet hålla Owe Wikström igång tills ambulansen kom och kopplade in syrgas.

– Sedan körde de iväg mig och så låg jag där på sjukhuset, jag var på zero, jag var verkligen på gränsen, jag var nerfryst i flera dagar. Varje gång jag ser en dödsannons hajar jag till. Jag hade en nära döden-upplevelse och har ju själv forskat på det här med syrebrist, så jag vet precis vad det innebär, sa Owe Wikström till Lotta Bromé.

– Man reducerar livet till det som verkligen är viktigt. I dag fattar jag inte att folk jobbar som galningar istället för att kvalificera saker som vänner och nytta och nöje.

I höstas utkom boken Att älska livet mer än dess mening. Där upplever Wikström en vanlig vardagshändelse som öppnar hans sinne. Han promenerar i stadstrafiken och blir stående mitt i trafikströmmen på en refug. På samma refug hamnar en nybliven mamma med sin sovande baby i barnvagnen. När vagnen stannar till vaknar barnet och ser upp mot mamman som talar i sin mobil.

”Mamman märker först ingenting. Så lutar hon sig ner mot vagnen och får se att barnet blickar rakt in i hennes ögon. Jag står vid sidan om dem. Först ser man det knappt men sedan blir det allt tydligare. Barnet drar på sina läppar; ett tydligt leende. Häpen slänger mamman ner sin mobil i vagnen, skrattar till och ropar lyckligt till mig – en främling: ”Nej, men kom och titta! Det är första gången han ler. Det är fantastiskt!”

Den lyckliga mamman ber främlingen hålla barnvagnen lite.

”Jag måste ringa min man!”

Det är sannolikt där, i det första leendet mellan föräldrar och barn som vi bevittnat personlighetens födelse, skriver Owe Wikström. Det är i den relationen vi skapas och det är av sådana relationer vi lever. I möten formas vår identitet. Av möten lever vi.

Som tandläkare vill man tillägga:

Men då gäller det att man vågar le, annars uppstår inte relationen. Möten utan leenden skapar inga relationer.
Som tur är har vi numera med modern teknik och material möjlighet att radikalt förbättra de mest förstörda tänder och därmed ge våra medmänniskor deras leenden tillbaka.

Calle Hagman

Källa: Ronnie Ritterland, Sveriges Radio

Boken "Att älska livet mer än dess mening" finns utgiven på Natur & Kultur förlag