Sickan Carlsson - sicket leende, sicken härlig tjej

PRESSMEDDELANDE 2011-11-18: "Sickan Carlsson, sicket leende, sicken härlig tjej"

Sickan Carlsson gick nyligen ur tiden. Ända fram till en kort tid före sin död var hon pigg och glad.

De yngre vet kanske inte vem hon var, men för 30- och 40-talister var hon en ikon. Hon upptäcktes av revymakarna Kar de Mumma och Björn Hodell som 1931 ville engagera henne. Men hennes far sade nej. ”Flickan är för ung!” Året därpå, 1932, fick hon en liten roll i En stulen vals, en av de första svenska ljudfilmerna. Den första stora filmrollen kom i Kära släkten, från 1933 en Gösta Ekman-film. Samma år debuterade hon som revyskådespelerska på Södra teatern, där hon också spelade lustspel.

Filmade med de största

År 1935 kom Sickan Carlsson till Karl Gerhards revystall.
 Det var dock som filmaktris de flesta lärde känna Sickan Carlsson. Hon hann med närmare 60 filmer med många berömda motspelare som Åke Söderblom, Thor Modéen och Gösta Ekman; oftast som den käcka och glada flickan i en lång rad komedier som ”Landstormens lilla Lotta” och ”Gröna hissen”. Själv satte hon en annan film före komedierna. I ”Lustgården” från 1961 fick hon regi av Alf Kjellin efter ett manus av  Erland Josephson och  Ingmar Bergman. Så här sa hon om sin insats:

"Jag sätter nog den främst av alla mina filmer. Jag fick äntligen visa att jag kan göra seriösa roller – också".

Leendet visade vägen

- Det som gjorde henne så folkkär var hennes glada, optimistiska och humoristiska framtoning. Och så var hon snygg och sexig, med ett leende som kunde tina upp den mest djupfrusna manliga motspelare.Vi saknar Sickan Carlssons varma leende, hennes smilgropar, vackra tänder och pärlande skratt.  Men hon lever ju vidare i alla sina filmer, säger Calle Hagman, tandläkare i Brämhult och aktiv på egna bloggen callehagman.se/calles-blogg