Många fortsatt sjuka av amalgam och kvicksilver i tänderna

Myndigheterna tiger om riskerna med amalgam, trots att hälften av befolkningen fortfarande har sådana fyllningar. En normal amalgambärare kan ha fem till sex gram kvicksilver i tänderna och äldre personer har i genomsnitt 10-15 gram.

Vanliga symtom på kvicksilverförgiftning och amalgamsjuka är extrem trötthet, ont i muskler och leder, metallsmak, ångest och/eller försämrad motståndskraft mot infektioner. Allt detta är mycket vanliga besvär i vårt moderna samhället.

Hittills har endast allergi mot kvicksilver kunnat mätas, men tungmetallen påverkar även på andra sätt bland annat genom att öka kroppens oxidativa stress och kan försämra mitokondriernas funktion (Farina et al, 2013).

˗ Kvicksilver är ett allvarligt gift i kroppen och därför borde alla ha rätt att byta sina fyllningar gratis och utan några beviskrav, anser Ann-Marie Lidmark förbundssekreterare hos Tandvårdsskadeförbundet.

Mätbar påverkan på kroppen

I dagarna har en ny vetenskaplig undersökning publicerats som visar att den oxidativa stressen orsakad av kvicksilver kan mätas. Det handlar om ett enzym som specifikt minskar vid långvarig exponering för kvicksilver från amalgamfyllningar (Cabana-Munoz, 2015).

Sedan tidigare mäts allergiska reaktioner mot kvicksilver och den absolut bästa metoden utgörs av Melisa-testet. Anledningen är att den är säker för patienten då den görs via blodprov.

Trots att kvicksilver är ett potent cellgift och att det finns mätmetoder för att avgöra om människor är känsliga eller inte vägrar myndigheterna att informera vare sig om riskerna eller möjliga metoder för att mäta påverkan på kroppen.

Socialstyrelsen lägger locket på

Hälften av befolkningen har fortfarande amalgam i tänderna, trots kvicksilverförbudet 2009. Tyvärr har socialstyrelsen tagit bort de allmänna råden som tidigare informerade läkare och tandläkare om behandling av amalgamskadade. Därför saknas i dag helt sådan information.

˗ Sedan de allmänna råden togs bort har flera läkare vägrat skriva nödvändiga intyg för att patienten ska få sanering, säger Ann-Marie Lidmark förbundssekreterare i Tandvårdsskadeförbundet.

Hon anser att det under de senaste 10 åren blivit allt svårare för sjuka människor att få amalgamsanering på bekostnad av landstingen. Detta märks också i statistiken och så gott som alla som har råd betalar tandläkarräkningarna själva.

Varken Socialstyrelsen eller landsting/regioner informerar allmänheten om riskerna med amalgam. Den information som finns på www.1177.se är delvis felaktig och undermålig, enligt Tandvårdsskadeförbundets uppfattning.

Fattiga har inte råd att betala fyllningsbyte

Flertalet landsting och regioner informerar inte alls om möjligheten till fyllningsbyte som ”led i en medicinsk behandling”. Antalet som söker sådant bidrag har minskat kraft under senare år.

I dag betalar de flesta patienter själva sina tandläkarräkningar vid medicinskt indikerat fyllningsbyte, vilket innebär att de fattiga inte har råd. De allra flesta som själva misstänker att amalgam och kvicksilver orsakar deras symtom bli friskare eller helt bra efter fyllningsbyte.

Regeringen är passiv

Både samhällsekonomiskt och etiskt är det helt oförsvarbar att inte informera om riskerna med amalgam. Enklast och mest kostnadseffektivt är att ge alla som vill möjlighet att gratis byta sina amalgamfyllningar. För detta talar både hälso- och miljöskäl.

Om riksdag och regering menar allvar med bättre folkhälsa och jämlik vård är det nödvändigt att förbättra för de amalgamsjuka. Tandvårdsförordningen (1998:1338) 6 och 7 §§ behöver stärkas.

Det finns också anledning för regeringen att ge socialstyrelsen och SBU i uppdrag att tillsammans med Tandvårdsskadeförbundet redovisa befintlig litteratur, ge sjukvården direktiv till diagnoskriterier samt skapa riktlinjer för säker amalgamsanering på bekostad av samhället.

FAKTA OM AMALGAM

Amalgam består till hälften av kvicksilver och vid tryck (t ex tuggummituggning och tandgnissling) frigörs små kvicksilverdroppar på ytan som förångas och hamnar i inandningsluften. 80 % av inandat kvicksilver tas upp i blodet och sprids till hela kroppen.

En enda amalgamfyllning innehåller mellan 1 och 3 gram kvicksilver och en amalgamkrona kan innehålla 4 gram eller mer.

Mellan en och fem procent av befolkningen är känslig för kvicksilver och riskerar bli sjuk av sina amalgamfyllningar. Det handlar således om flera hundra tusen personer räknat på att bara hälften av befolkningen i dag har amalgam i tänderna.

Tandvårdsförordningen 6 och 7 §§ stadgar möjligheten till fyllningsbyte på grund av allergi respektive långvarig sjukdom. I det senare fallet behövs inga bevis mellan symtom och kvicksilver. Detta är således en möjlighet för den som misstänker att fyllningarna orsakar sjukdom att få sanering som ett led i en medicinsk behandling. Det innebär att man betalar för tandläkarbehandlingen enligt samma villkor som gäller för hälso- och sjukvården.

Landstingens tandvårdsenheter beslutar om patienten har rätt till fyllningsbyte enligt tandvårdsförordningen, tyvärr sätter landstingen upp många hinder för detta och dessa paragrafer är inte överklagningsbara.

Landstingen informerar dåligt eller inte alls om möjligheten till fyllningsbyte, vilket gör att flertalet bekostar tandläkarbehandlingen själva. Det är också svårt att hitta läkare som skriver befintligt intyg liksom tandläkare som är beredda att lägga ner tid på att slutföra patientens ansökan om bidrag.

För mer information kontakta:

Ann-Marie Lidmark, förbundssekreterare Tandvårdsskadeförbundet tel 070 7427957 eller lidmark@gmail.com

Se också hemsidan www.tf.nu