Göran Hägglund - Hur mycket - eller vad behövs för att visa sannolikhet?

Öppet brev till Socialminister Göran Hägglund.

Jag har under tid försökt få både lekmän - och sakkunniga att förstå det absolut nödvändiga behovet av en överblick när komplexa livsproblem ska lösas. Missbruksproblem och andra komplicerade psykiska problem kan helt enkelt inte lösas utan en överblick - karta. När jag säger att det inte är möjligt för flertalet är det ingen gissning, utan det stöds av de principer/naturlagar som gäller för oss människor i komplexa frågor som ska hanteras eller lösas oavsett form eller verksamhet.

Trots en vetenskaplig utvärdering/kritisk granskning: http://tedestrandmetoden.se/media/4faa722fbb1ef.pdf

Trots mycket trovärdiga sakkunniga referenser: http://tedestrandmetoden.se/media/5065ce204e317.pdf

Trots ca 30 förklarande videos: http://www.youtube.com/user/Tedestrand/videos?view=0

Trots ca 60 förklarande pressmeddelanden: http://www.mynewsdesk.com/se/search?utf8=%E2%9C%93&query=tedestrand

Trots konkluderande intervjuresultat av klienter som styrker den vetenskapliga utvärderingen: http://tedestrandmetoden.se/#/page-20/

Trots en utvärdering av många, som visar något som "gamla metoder" omöjligen kan uppvisa: http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/tre-dagarsterapi-saa-upplevde-klienten-med-panikaangest-processen-805134

Trots att jag när som helst kan förmedla direktkontakt till klienter som med tydlighet kan bekräfta det jag visar!!

Trots att jag är beredd att visa i detalj hur det fungerar för vilken sakkunnig som helst, som vill - och kan göra skillnad!!

Trots allt detta så är reaktionerna obegripligt svaga och intetsägande. Vad är det som gör att i synnerhet sakkunniga väljer att hålla fast vid det som bevisligen inte fungerar bra alls utan är kontraproduktiva vid en närmare granskning.

Är de flesta så fast i det man tänker och gör att man inte kan se sannolikhet och skillnad?  Eller har många en så stark prestige att inte ens människoliv hindrar från att hävda sin egen ställning? Eller kan det vara så att ingen kan förstå att kartor kan skapas inom psykologins område? Eller är vi så snäva och så fast i vårt präglade tänk att vi tror att det som är validerat är det enda som kan skapas och är normen för all framtid?? 

Vad har forskningen i så fall för uppgift? Att flytta omkring gammal skåpmat med nya miljoner/miljarder, så ser det ut idag inom detta område. När något nytt uppenbarar sig är flertalet så fast i den gamla normalvetenskap som finns att nyheter inte slinker igenom den gamla paradigmbarriären.

Frågorna är många, jag söker svaret. Jag utmanar var och en som läser detta och i synnerhet Göran Hägglund som den högst ansvariga att släppa sin gamla föreställning och snabbt ta till sig den sannolikhet jag visar - hjälp till.

Dom som lider och är på väg mot sin död pga. av svåra problem har inte råd att vänta på politiker och andra sakkunniga som först ska hävda sig själv i en process av avstängdhet. Lyhördhet är nyckeln till stora förändringar som gynnar flertalet.

Frågorna ställs till dig Göran Hägglund. Det vore fint om du svarar, människor som lider på ett ohyggligt sätt och människor som är på väg att dö kommer att påverkas av ditt svar - och agerande i denna fråga.

Hur mycket sannolikhet behövs för att ansvariga ska ta detta på allvar och agera med insatser för mer forskning/utvärdering? Vem är ansvarig?

Jag vill också uppmärksamma att det är nästintill omöjligt att hitta en konstruktiv väg för en ny innovation inom detta område. I synnerhet om innovatören inte är akademiker och har de rätta kontakterna. 

Med en önskan - och förhoppning om svar på dessa frågor!

Anders Tedestrand 

Detta brev är skickat via mail - via registrator till Göran Hägglund, Regeringskansliet.