Med eller utan karta, första mötet med Linköpings Universitet.

Tänk följande:

Orientering med eller utan karta?

Bygga hus med eller utan ritning?

Studera universum med eller utan bilder?

Koppla ledningar med eller utan kopplingsschema?

Psykoterapi med eller utan processkarta?

Inom ett av ovanstående områden arbetar vi fortfarande år 2011 utan en nödvändig visuell bild som skapar möjlighet att se och förstå processen. Det är inom psykoterapin, missbruksvården och andra områden som berör människans psyke och beteende. Trots att komplexitetet inom detta område är minst lika stor som inom de övriga.

Tedestrand-Metoden som är sprungen ur egen lång och nödvändig erfarenhet att överleva svåra och komplexa problem innebär just den skillnaden. Det nya i Tedestrand-Metoden är just kartan som visar den komplexa processen. Kartan är allmängiltig, bara parametrarna i kartan som justeras beroende på vilket tillstånd som ska lösas.

I och med kartan så upplöses stora delar av det komplexa och abstrakta. Jag behöver ingen speciell metod för ex ångest, missbruk eller ätstörningar. Kartan är lika kraftfull och enkel oavsett problematik.

Det säger sig självt att utan en helhetsbild så måste en ohygglig mängd detaljer lagras och sorteras i rätt ordning för att se lösningen. Vi är helt enkelt inte kapabla till det. Lika lite som vi kan memorera en hel stor skog eller delar av universum.

Jag ser utvecklingen inom ex psykoterapin. Komplexiteten i metoderna ökar, man måste hela tiden införa ny detaljkännedom. Paradoxen är att ju mer detaljer att hålla reda på, desto längre bort blir lösningen för den som har det komplexa problemet. 
Det är enkelt att förstå om man tänker orientering, eller bygga hus, eller studera universum etc när man tänker samtalslösningar. Då förstår de flesta fördelarna med att koppla på en karta.

En högutbildad människa inom detta område får ofta problem med tanken om det eftersom samtalet matats in som den fundamentala grunden i arbetet med att lösa komplexa problem. 

Vi behöver ändra vårt tänk kring detta. Fundamentet måste förändras från att vara endast samtalet som grund till att vara samtalet och kartan som grund. Det i sin tur innebär en förändring av hela processen. Vi måst gå mot ett paradigmskifte. Det är en mödosam process, i synnerhet för de som är djupt inrotade i det gamla paradigmet.

Jag hade under måndagen mitt första möte med Linköpings Universitet. Jag lämnade en beskrivning över det jag ser. Nu ska en forskare vaskas fram Jag hoppas det är möjligt att hittat någon lämplig för detta projekt inom universitetet.

Jag har en enorm tillit till att Tedestrand-Metoden är en stor del i att lösa komplexa problem i nuet för den som söker mig - och för många fler i framtiden.

Anders Tedestrand