Industrins Ekonomiska Råd: Inför 2010 års avtalsrörelse

Pressmeddelande 2009-10-07

Industrins Ekonomiska Råd presenterar rapporten:

Inför 2010 års avtalsrörelse

Industrins Ekonomiska Råd har av parterna inom Industrikommittén fått i uppdrag att inför avtalsrörelsen ge en rapport om de samhällsekonomiska förutsättningarna. Några av huvudslutsatserna i rapporten är följande:

Lönebildning och lönenormering under perioden med industriavtal

Lönebildningen i Sverige har fungerat relativt väl sedan mitten av 1990-talet jämfört med den "normlöshet" som rådde tidigare under 1970- och 80-talen. De industrianställdas löner har stigit med 3,6procent per år 1998-2008 och reallönerna med 2¼procent per år. Industriavtalen har blivit normerande för lönebildningen på övriga avtalsområden och denna roll har blivit alltmer etablerad över tiden.

Industrin bör behålla sin ställning som lönenormerare i lönebildningen på den svenska arbetsmarknaden. Inget annat delområde bland parterna på arbetsmarknaden framstår som något alternativ till industrisektorn i rollen som ankare i lönebildningen. Den svenska ekonomin är starkt integrerad i vår omvärld vilket sätter tydliga gränser i detta avseende, även med rörlig växelkurs och nationell penningpolitik.

Industrisektorn utgör fortfarande en relativt stor del av samhällsekonomin och är sammansatt av en rad branscher med relativt skilda förutsättningar, vilket parterna bakom industriavtalet har haft att ta hänsyn till i sina övervägningar under årens lopp. Det råder också ett starkt ömsesidigt beroende mellan industrin och olika industrinära företagstjänster. Industrin är i särklass mest exportberoende jämfört med andra näringsgrenar.

Industrins samarbetsavtal bygger på en gemensam syn i olika samhällsekonomiska frågor. Industriavtalets institutionella uppbyggnad med opartiska ordförande och oberoende ekonomiska rådgivare innebär att industrins löneavtal sluts mot bakgrund av breda samhällsekonomiska förutsättningar. En återgång till en ordning där branschvisa intressen tar överhand och får dominera lönebildningsprocessen är således inte att rekommendera.

Finanskrisens effekter hittills för den svenska industrin

Konsekvenserna av den internationella krisen blev mycket större för den svenska industrin än för övriga delar av ekonomin. Detta beror på det drastiska fallet i världshandeln, inte minst på viktiga svenska exportområden som motorfordon och investeringsvaror. Produktionen sjönk under det första kvartalet med 20-25procent jämfört med ett år tidigare. Någon vändning uppåt kom inte heller under andra kvartalet, utan industriproduktionen låg kvar på en extremt låg nivå.

Industristatistiken hittills från det tredje kvartalet visar tecken på stabilisering och svagt ökad ekonomisk aktivitet. Produktionen föll visserligen tillbaka något under juli men orderingången på exportmarknaderna ökade för första gången på länge. Historiskt sett är dock orderstocken i nuläget mycket låg samtidigt som färdigvarulagren är för stora. Efterfrågeläget är alltså fortfarande svagt.

Varsel, friställning och arbetslöshet

Arbetsmarknadsläget för de anställda inom industrin har försämrats tidigare, snabbare och kraftigare under den senaste tiden än på övriga delar av den svenska arbetsmarknaden. Detta är ett uttryck för att industrin är betydligt mer internationellt konkurrensutsatt än övriga branscher. Varsel om uppsägningar är mer frekventa inom industrin eftersom man där har en högre andel av de anställda som är tillsvidaranställda.

Den nedåtgående process som arbetsmarknaden nu är inne i har tre faser. Den första började med den kraftiga ökningen av varsel om uppsägning som inleddes under det fjärde kvartalet 2008. Under de senaste tolv månaderna har 75000industrianställda varslats om uppsägning. Nu verkar toppen för vågen av varsel vara passerad.

I den andra fasen har ett antal varsel verkställts och friställningarna började öka under det första halvåret 2009. Under det sista kvartalet 2008 och de två första kvartalen 2009 har 67000tillsvidareanställda inom industrin lämnat sina anställningar. Samtidigt har 21000nyanställts tillsvidare. Sammantaget har antalet anställda inom industrin under de senaste tolv månaderna minskat med 87000, varav 73000 var tillsvidareanställda och 14000 visstidsanställda.

En del av de friställda har omgående funnit nya arbeten. Andra har mött större problem på arbetsmarknaden och i en tredje fas har arbetslösheten börjat stiga under första halvåret 2009. Antalet arbetslösa på grund av personal- och driftsinskränkningar på hela den svenska arbetsmarknaden var 81600 vid halvårsskiftet 2009. Antalet arbetslösa i de fyra industriarbetarkassorna uppgick i augusti 2009 till 40500.

Förändrade förutsättningar för industrins konkurrenskraft

Svensk industri förväntas bli utsatt för ett fortsatt betydande omvandlingstryck i takt med att globaliseringen återigen skjuter fart och konkurrensen ökar. Historiskt har också industrin visat en god förmåga att hantera den typen av förändringar. Idag skiljer sig förutsättningarna delvis från dem som präglat tidigare strukturomvandlingar. Särskilt de större företagen har möjlighet att förlägga produktion till andra regioner och länder med andra kostnadslägen. Det gäller i första hand industrier med en stor andel lågutbildad arbetskraft där produktionen relativt enkelt kan utlokaliseras till andra länder.

Förutsättningarna för växande produktion, höga förädlingsvärden och god lönebetalningsförmåga bör vara starkast inom mer kunskapsintensiv och högteknologisk produktion. Inom dessa segment kan Sveriges framtida komparativa fördelar antas vara störst. Inom mellanteknologiska segment kan den internationella konkurrensen förväntas bli som allra mest intensiv. Såväl "gamla" som "nya" industriländer är ofta specialiserade inom dessa segment.

Svensk industri domineras fortfarande av storföretag vad gäller produktion, sysselsättning och FoU. De 30 största företagens svarar för drygt 25 procent av industrisysselsättningen och ca 80 miljarder i FoU. Dessa har också bäst lönebetalningsförmåga men skapar få nya arbetstillfällen i sina Sverigebaserade enheter. Istället har antalet anställda i storföretagen ökat i deras utlandsenheter. I Sverige skapas industrisysselsättningen i första hand inom de mindre och medelstora företagen.

Produktiviteten har fallit markant under de senaste åren men förväntas nu vända uppåt. På motsvarande sätt har kostnaden per producerad enhet mätt i svenska kronor stigit sedan 2007. Mätt i samma valuta kompenseras dock detta till viss del av att en svagare kronkurs sedan krisen fick fullt genomslag hösten 2008 och fram till våren 2009. Under senare tid har dock kronan förstärkts och hur valutakurserna utvecklas framöver är mycket osäkert.

Vinstnivåerna inom svensk industri har legat på ungefär samma nivåer som andra jämförbara länder sett i ett lite längre perspektiv. I nuläget är dock vinsterna rejält nerdrivna även om en vändning förväntas inom en relativt snar framtid att döma av börsutvecklingen. Osäkerheten är dock stor och särskilt inom industrin har produktion och försäljning minskat dramatiskt under det senaste året.

Konjunkturläge och utsikter de kommande åren

De exceptionella ekonomisk-politiska stödåtgärderna har medfört att den finansiella krisen mildrats. Detta skapar förutsättningar för en ekonomisk återhämtning. Än så länge är det främst framåtblickande förväntningsindikatorer som vänt uppåt, men det mesta tyder på att tillväxtsiffrorna på kort sikt blir relativt starka. Därefter kommer återhämtningen troligen att dämpas av att den ekonomisk-politiska stimulansdosen avtar. Riskerna för bakslag ligger främst i att återhämtningen helt kommer av sig när de ekonomisk-politiska stödåtgärderna dras tillbaka.

Svensk ekonomi har hittills drabbats hårt av krisen och BNP-nedgången har varit större än i de flesta andra länder. Framöver finns utsikter för att den underliggande starka balansen kan bidra till en något snabbare tillväxt än i omvärlden. De flesta bedömningar pekar nu på en BNP-tillväxt runt 1½-2procent 2010 och upp mot 3procent 2011. Det innebär att BNP-nivån 2011 är tillbaka på 2007 och 2008 års nivå. En sådan tillväxt är inte tillräcklig för att förbättra arbetsmarknadsläget. Det troliga är istället att sysselsättningen fortsätter att falla ytterligare något år. För industrins del ligger dock en stabiliserig av sysselsättningen närmare i tiden.

Den globala inflationen har fallit kraftigt det senaste året. Främst beror detta på fallande priser på energi och livsmedel, medan kärninflationen varit relativt stabil. Framöver innebär ett lågt resursutnyttjande att inflationen förblir låg och troligen hamnar under centralbankernas målsättning de närmaste åren.

Den svenska KPI-inflationen har utvecklats i linje med OECD-genomsnittet. Detta beror dock på effekterna av Riksbankens räntesänkningar. Svag krona och drastiskt fallande produktivitetsutveckling har bidragit till att den underliggande inflationen förblivit relativt hög. Kärninflationen kommer dock att falla tillbaka i takt med att produktivitetsutvecklingen normaliseras och kronan återtar förlorad mark. Inflationen enligt KPIF, där ränteeffekter exkluderas, ligger troligen under Riksbankens mål på 2procent såväl 2010 som 2011. De flesta bedömningar pekar på en ökningstakt runt 1 procent medan dock Riksbanken tror på en inflation närmare målet på 2 procent.

Även totala KPI ökar förmodligen med runt 1 procent år 2010. För 2011 går bedömningarna isär relativt mycket beroende på vilka antaganden man gör om takten i normaliseringen av räntenivåerna. Med utgångspunkt från både marknadsförväntningar och Riksbankens senaste räntebana skulle KPI-inflationen hamna en bit över 2 procent. Enligt Konjunkturinstitutets och regeringens bedömning av ränte- och inflationsutvecklingen hamnar dock KPI under 2 procent även 2011.

För ytterligare information, kontakta rapportens författare:

Pontus Braunerhjelm, Forum för småföretagsforskning, 0709-32 01 89

Olle Djerf, Olle Djerf Ekonomikonsult AB, 070-555 94 96, 08-35 4427

Håkan Frisén, Skandinaviska Enskilda Banken, 08-763 8067, 070-763 8067

Henry Ohlsson, Uppsala Universitet, 0707-30 32 76, 018-471 1104