”Köp en IT-applikation eller anställ mer personal”

CIO Sweden skriver i en artikel 2014-03-19 om företagens programportfölj och 5 tips för att ta kontroll över den . Jag förutsätter programportfölj avser portfölj av IT-applikationer, och att man med det direktöversatta business = affär menar verksamhet.

Artikelns resonemang bygger på, och återger, delar av vad som skrivs i Capgemini:s rapport ”Application Landscape Report 2014”, som i sin tur bygger på enkäter besvarade av 1,100 CIO:er och IT-beslutsfattare i Europa, USA, Australien, China, Indien och Brasilien. Syftet med rapporten är att skapa insikter och fungera som ett underlag vid beslutsfattande gällande IT-applikationslandskap. De 5 rekommendationer som återges i artikeln utgör 2 sidor av totalt 46.

Flera grundläggande resonemang i artikeln och rapporten har synsätt på IT som verktyg och hur företag förhåller sig det som känns mycket otidsenligt. Artikeln ger t.ex. sken av att det är CIO:er som äger IT-applikationslandskapet, både vad gäller kostnad och funktion, och att större delen av IT-budgeten går åt till applikationsunderhåll. Vidare kan man läsa att CIO:n känner en press från verksamheten att vara en strategisk möjliggörare och att en nyckel till framgång är att verksamhet och IT har en gemensam bild av vilka IT-applikationer som bör finnas. I artikeln kan man också läsa att det råder ett gynnsamt klimat för CIO:erna eftersom ”hela företaget suktar efter ny teknik..”

Jag blir brydd över att läsa en artikel som enligt min uppfattning tar utgångspunkt i resonemang som känns väldigt daterade . Varför ska kostigar cementeras genom att gamla uppfattningar upprepas om och om igen? Det finns många CIO:er och säkert stora skillnader i mandat, ansvar, organisatorisk tillhörighet och pondus – men är det någon CIO som inte sätter verksamheten i fokus och vill att verksamheten ska äga ansvaret för sina IT-applikationer?

En IT-applikation är ett av verksamheten valt verktyg, och bör jämställas med andra resurser och verktyg som verksamheten väljer att använda för att kunna bedriva sin verksamhet.  ”Köp en IT-applikation eller anställ mer personal” sa en VD när en transaktionsintensiv avdelning behövde utveckla sin verksamhet. För honom var det helt naturligt att säga så 2001, året då jag fick förmånen att jobba som CIO tillsammans med honom och övriga personer i koncernledningen. Hans resonemang byggde på principen att ”den som behöver och förbrukar - den betalar”, vilket gjorde att IT-budgeten inte innehöll några pengar för verksamhetens behov av IT-applikationer. Däremot hade vi bra styrning av verksamhetsutveckling genom den governance-modell vi inrättade.

Mina erfarenheter och mitt synsätt gör mig mörkrädd när jag i artikeln läser ”– 2011 sågs it mest som en möjlighet att reducera kostnader. Nu ses man som en strategisk möjliggörare och många CIO:er som vi tillfrågat känner av den pressen.” Vad är det jag missat eller inte förstår? Har inte IT-chefer och CIO:er alltid velat vara en integrerad roll i en verksamhet, med i ledningsgrupper och personer med mandat och möjlighet att utveckla verksamheten med IT som verktyg? Om jag i min roll som CIO inte känt någon press från verksamheten hade jag nog börjat undra över varför jag anställts.

En aspekt som är fundamental vid styrning av ett IT-applikationslandskap är den styrningsmodell som bör finnas i företag och verksamheter, men detta belyses varken i rapporten eller i artikeln. Det finns stora skillnader i synsätt mellan länder när det gäller styrningsmodeller, IT-budget, business case, ägarskap till IT-applikationer etc, och det är där jag anser att man som CIO ska lägga kraft för att hjälpa verksamheten att nå sina mål med ett IT-applikationslandskap som motsvarar behov och krav.

Genom att sätta verksamhetens ansvar i fokus, låta verksamheten definiera sina behov och betala för sina IT-applikationer kommer det artikeln ser som ett CIO-problem att bli ett verksamhetsproblem – därmed har styrning av IT-applikationslandskapet tagit plats i ledningsrummet.

Viktor Dellmar
Senior ICT Business Consultant