Nyhet -
Diskussion med Finansutskottet
Onsdagen den 9 februari besökte Boriana Åberg, moderat riksdagsledamot som sitter i Finansutskottet, Tempcons dotterbolag Abbekås Åkeri i Staffanstorp för att få en inblick i hur verkligheten ser ut för åkerierna med de skyhöga bränslepriserna vi har idag som en konsekvens av bland annat reduktionsplikten. Med vid mötet var Christian Hallberg, koncernchef för Tempcon, Mikael Nilsson, vd för Abbekås Åkeri och samtidigt ordförande i Sveriges Åkeriföretag samt Liane Ask, regionchef Sveriges Åkeriföretag Syd.
Sverige har under de senaste tolv månaderna sett en ökning av dieselpriset med över 40 procent vilket lett till att vi idag har världens högsta dieselpriser. Det är flera faktorer som lett till denna kraftiga ökning som högre världsmarknadspriser men framförallt på grund av reduktionsplikten. Reduktionsplikten är en del i EU:s gemensamma mål för att bland annat sänka koldioxidutsläppen fram till 2030 men möjligheten till nationella, högre mål finns. Detta är något Sverige har använt sig av och då vi från och med den 1 januari 2022 har en inblandning av biobränslen i dieseln på 30,5 procent har vi redan nu, åtta år före 2030, i stort sett dubblerat vår inblandning jämfört med EU:s mål för 2030.
Åker man över bron till Danmark tankar man idag diesel för ett pris som är cirka fem kronor lägre än det svenska. Det som hindrar svenska åkare från att åka till Danmark och tanka idag är kostnader för arbetstid och broöverfart men fortsätter utvecklingen i Sverige på den inslagna vägen kommer vi snart se en skytteltrafik över sundet för att tanka diesel.
En konsekvens av detta är att den internationella trafiken inte längre tankar i Sverige. Man får ha med sig 999 liter diesel utan att det räknas som farligt gods och det kommer man långt på. Det här snedvrider konkurrensen och svenska bolag står sämre rustade för att möta den. Varje dag kommer över 3 200 lastbilar in via hamnarna i Ystad, Malmö och Trelleborg. Till det kommer all trafik över bron och via Helsingborg. Man räknar med att 15-17 tusen dagsverken varje dag genomförs inom transportnäringen av utländsk arbetskraft.
En annan konsekvens av detta är också att det blir billigare för kunderna att transportera sitt gods med utländska trailerekipage istället för med inhemska bil och släp. Som ett exempel kommer dagligen stora mängder av trailers till Tempcons dotterbolag Klimat-Transport i Helsingborg och lossar sina laster. Dessa lastas sedan på inhemska bil och släp för vidare transport norrut i landet. Tre dragbilar ersätts med två bil och släp. Det vill säga en motor mindre som behöver köras. Med den differens som är på bränslet idag är det billigare för kunderna att låta godset stå kvar på trailern och köra alla tre bilarna hela vägen. Inte speciellt miljösmart men ekonomiskt fördelaktigt för kunden och det är än så länge ekonomin som styr många av dessa val.
Ett problem med att Sverige valt att ligga så långt före vad gäller reduktionsplikten är att det finns inga kommersiellt gångbara alternativ idag. Elektrifieringen av fordonsflottan med laddinfrastruktur med mera ligger fortfarande flera år framåt i tiden och vi måste ha en transportlösning som gör att Sverige fungerar idag och fram till dess. Samtidigt löser vi inte problemet med CO2-utsläppen med reduktionsplikten även om vi minskar dem.
Bränslekostnaderna för ett åkeri som Abbekås utgör ungefär 25-30 procent och med en ökning på 40 procent blir detta väldigt kännbart. Att få kompensation för dessa ökningar är en av de viktigaste frågorna framåt för att branschen ska överleva överhuvudtaget. De ökade transportkostnaderna för industrin kommer slutligen landa i konsumenternas plånböcker då allt vi har i våra hem och på våra arbetsplatser vid något tillfälle har transporterats på en lastbil. Det här kommer driva inflationen som i kombination med ökade energikostnader totalt sett försämrar Sveriges konkurrenskraft.
En annan viktig faktor i detta är att vi genom den höga inblandningen av biobränslen har gjort oss helt beroende av utländska aktörer för att få tillgång till det då vi importerar över 85 procent av allt biobränsle vi använder idag. Den bild som målades upp vid diskussionerna inför införandet av reduktionsplikten om att restprodukter från skogsindustrin skulle användas har inte infriats.
En sänkning av inblandningen av biobränslen till en gemensam EU-nivå skulle innebära ett minskat pris vid pump på cirka tre kronor per liter. Det är bra men räcker inte då vi behöver komma ner i samma nivå som i exempelvis Danmark och Tyskland från vilka stora delar av transportinflödet till Sverige kommer. Det är viktigt att också ha med sig i denna diskussion att stora resurser som planerats att användas för framtida satsningar och inköp av nyare, mer miljövänliga fordon, nu istället går åt till att betala fakturorna från drivmedelsbolagen. Reduktionsplikten stannar av utvecklingen mot hållbarare transporter.
Stort fokus under samtalet var naturligtvis på de extrema bränslepriserna vi har i Sverige idag och de konsekvenser dessa får för AB Sverige och alla dess invånare på kort och lång sikt. Samtidigt berördes många andra frågor som varför Transportstyrelsen avslagit tanken på att införa EU:s direktiv 2018/645 som möjliggör att köra tyngre, elektrifierade fordon på B-körkort. Även frågor om illojal konkurrens, längre och inte bara tyngre fordon samt den sociala situationen för utländska chaufförer diskuterades.
Vad kan vi då förvänta oss från en borgerlig regering om de vinner valet nu i höst? Åberg är helt övertygad om att det kommer att bli så och vill skicka med tre saker. Förutom att de beslut man fattar måste vara välunderbyggda och luta sig mot fakta från verkligheten ska en ny regering skapa förutsättningar för att bränslepriserna ligger på en nivå som ger en god konkurrenskraft för Sverige och svenska företag, en ökad flexibilitet i tillämpningen av kör- och vilotiderna samt ett intensifierat arbete vad gäller att få bort kriminella element från alla branscher, inte minst åkerinäringen och på det sättet få bort osund konkurrens både från internationella såväl som nationella aktörer.
