Med "Tillsammans" som ledstjärna

Intervju med Friidrottens vardagshjälte 2020.

Friidrottens vardagshjälte 2020 heter Lars-Johan Styrman, kallas Lasse och leder med stort hjärta och engagemang barn och ungdomar i Haparanda med omnejd, både på arbetet och på fritiden. Sedan 15 år tillbaka tillbringar han sex kvällar i veckan tillsammans med ungdomarna i träningshallen. Med ”Tillsammans” som ledstjärna välkomnar han alla att träna och tävla utifrån sina egna förutsättningar.

Hej Lasse och stort grattis! Hur känns det?

Det känns otroligt bra och hedrande att få denna utmärkelse. Jag visste inte ens att jag var nominerad! Jag blev dessutom överrumplad då min familj och föreningens styrelse planerat en kupp, som dessutom filmades och sändes under Friidrottsgalan.

Berätta lite om dig själv och vad det är som driver dig?

Jag är född och uppvuxen i Haparanda. Jag arbetar som lärare en bit norr om Haparanda och jag har hållit på med friidrott i princip hela mitt liv. Jag tävlade som ung i stav, häck och höjdhopp. Friidrottsintresset fortsatte sedan delvis genom att mina tre barn var aktiva men främst för att jag känner att jag får så mycket glädje tillbaka. Det är det som främst driver mig. Att se alla barns förutsättningar, att hjälpa dem att våga och se glädjen när de lyckas oavsett om de kommer på prispallen eller inte.

I motiveringen står bland annat att Tillsammans” är ett ledord för dig och att du välkomnar alla att träna och tävla utifrån sina egna förutsättningar. Vad betyder detta i praktiken?

För mig betyder det att alla är välkomna och att alla tränar och tävlar utifrån sina förutsättningar. Mitt uppdrag som ledare är att hjälpa de unga bygga självförtroende, något som bäst görs genom att främst jämföra sina egna resultat mot varandra och fira sina framsteg. För detta syfte har vi instiftat en trappa för personliga rekord som innebär att när någon slår 20 personliga rekord uppmärksammas detta genom prisutdelning på tävling. Därefter följer fler steg upp till 250 personliga rekord. På så sätt visar vi att det lönar sig att hålla på med många olika grenar och att det främst är den egna prestationen som räknas.

Vi får ofta höra från andra föreningar att vi har en stark sammanhållning och det är mycket tack vare att vi trycker på att det är klubbens gemensamma resultat som räknas. Exempelvis åker vi alltid på tävlingar i gemensam buss. Under bussfärden får vi ledare möjlighet att först kolla av allas individuella prestationer men vi presenterar och firar enbart det vi åstadkommit tillsammans.

En viktig del som Friidrottens vardagshjälte är att arbeta för inkludering och mångfald. På vilket sätt arbetar ni med dessa frågor?

Vi är ungefär 100 aktiva i Haparanda SKT i olika åldrar och av olika kön. Även om vi välkomnar alla så har vi mest tjejer som tränar friidrott. Vi har även välkomnat unga flyktingar där vi märkt att de som fortsatt träna med oss lärt sig svenska och kommit in i samhället snabbare än de som inte tränat med oss. Idag är de flesta som kom med flyktingströmmen 2015 inte längre är aktiva, men vi håller kontakten och flera av dem brukar hjälpa till som funktionärer vid tävlingar. Ytterligare en sak som vi gör är att uppmuntra våra aktiva att hålla på med flera idrotter. Vi försöker även samarbeta med övriga idrottsföreningar för att driva denna fråga så att vi inte konkurrerar med varandra om ungdomarna.