Efter flera år av missbruk vände Felix Grananders liv i sista sekunden.

Även om Felix Granander beskriver hela sin uppväxt som ”ett helvete i känslomässigt mående” var det när han fyllde 18 som allt tog fart. Som Jan Stenbecks ”okände son” och det arv som skulle tillfalla honom var myndighetsdagen en milstolpe präglad av mystik.

– Jag hade väntat hela mitt liv på 18-årsdagen. Min mamma hade aldrig dolt för mig vad som skulle hända då. Och det blev förändring över en natt. Jag hade fram tills dess levt på studiebidrag, men plötsligt ser jag en helt annan summa på kontot. Trots att jag visste om det, blev det en chock. 

Han lutar sig bakåt i den grålila Verner Pantonstolen på behandlingshemmet The House, beläget på Skeppsbron. Samma stol som han sjönk ner i 2017, då han befann sig mitt i ett tungt alkohol- och kokainmissbruk.

– Jag gick till Sturehof på födelsedagen, fortsätter han. Men blev nekad. Så vi hamnade på Lion bar när jag gjorde av med några tusen kronor, vilket var mer än vad jag någonsin spenderat på en kväll. Jag lovade mig själv att aldrig göra av med så mycket pengar igen, men fredagen därpå spenderade jag 15 gånger så mycket på Café Opera.

Han blickar ut över snön som så vackert singlar ner utanför fönstren, men försvinner så snart den når marken.

– Jag hade trånat efter ett socialt liv så länge, att vara någon man såg upp till. Och när du har en massa pengar som 18-åring blir du ganska cool.

ENLIGT BLAND ANNAT DI Weekend ärvde Felix Granander runt 400 miljoner från sin pappa. Men att pappan, Jan Stenbeck, hade haft en relation med Felix mamma, som var servitris på en av Stenbecks krogar på 1990-talet, uppdagades inte förrän före- tagsledarens bortgång 2002. Felix var då fem år.

– Hela min uppväxt pratades det om arvet. Det var det jag blev förknippad med: ’Felix – med arvet’. Långa forumtrådar skapades online där man la ut vår adress och namn och personnummer på morsan. Allt det där skapade en rädsla och en uppmärksamhet som jag inte kunde greppa.

Felix Granander växte upp på Östermalm med sin mamma och styvpappa. En relation till sin biologiska pappa hann aldrig skapas.

– Det har alltid varit en stor sorg att jag aldrig fick lära känna honom, inte minst för att jag alltid varit så hopkopplad med honom som hans ’okände son’. Att ha den typen av epitet men aldrig få bygga sin egen uppfattning om det skapar en sorg i en. Folk kan säga att jag är så lik honom, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra av den typen av information.

Skapade du en fantasibild av din pappa?
– Ja, absolut. I dag ser jag honom mer som en inspiration. Men när jag var yngre kände jag att jag behövde leva upp till namnet. Jag skulle förtjäna det, förtjäna arvet. Det var något som grodde enormt mycket inom mig och spädde på min osäkerhet kring vem jag var. Tidigt skapades en jakt på det där – att hitta sin identitet, sina konturer.

– Jag har ständigt levt med känslan av utanförskap, till och med inom familjen. Inte för att det var grundat i något, men jag kände att jag inte blev riktigt sedd eller förstådd. Jag har alltid upplevt mig som annorlunda.

Känslan av att han borde förtjäna pengarna, arvet, blev påtaglig långt före de fanns på kontot.

– Jag fick reda på att jag skulle få ärva som elvaåring, när jag var tolv bestämde jag mig för att jag alltid ska kunna släppa familj och vänskapsrelationer för att lyckas. Mottot var att ha en längre Wikipedia-sida än min biologiska pappa.

Från att ha vuxit upp på Artillerigatan, gått anrika Carlssons skola och haft bäst betyg i alla ämnen, till att börja med datorspel och lämna studieambitionerna, blev till slut festande något han hittade den där efterlängtade identiteten i.

– Datorspelandet skapade en känsla av kontroll. Jag kunde fly ångesten, paranoian av att folk skulle känna igen mig och att ständigt jämföra mig med andra. Och på samma sätt som att jag först ville bli professionell e-sportare ville jag sedan bli professionell festare.

Ett halvår efter 18-årsdagen provade Felix Granander kokain för första gången.

– Eftersom jag redan drack alkohol dagligen blev det naturligt. En vecka senare började jag ta droger varje dag. 

I samma veva började han investera i olika företag, som eventkonceptet Bubbles & Brunch, som sen blev restaurangen Kasai, vilken han fortfarande driver och nu finns på fem platser. Senare skulle Felix Granander bli ägare i bland annat influencerbolaget Cube och e-sportbolaget Ninjas in Pyjamas.

– Jag startade också flera bolag som gick åt skogen, vilket blev en bra läxa. Samtidigt drack jag och tog droger dagligen, men det orkar du när du är 18 år. Dessutom hade jag ju råd att vara på nattklubbarna, där det är lätt att dölja sitt missbruk.

Hur såg dagarna ut?

– Jag vaknade, ringde någon som jag visste var tillgänglig och möttes upp för lunch. Till lunchen beställde jag in öl och tequila och sen var det i gång.

Efter drygt två år av oavbrutet festande var Felix Granander så pass nere i sitt missbruk att han kunde vakna upp på platser han inte kände igen. Botten nåddes när han var Los Angeles och festandet hållit honom vaken fem dagar i sträck, utan att äta. Och han plötsligt kollapsade på en nattklubb.

– Jag vet inte om det var en överdos, men mina vänner tog mig till ett hotellrum där jag sov i 20 timmar. När jag vaknade fattade jag inte vad som hänt, men drog snabbt i mig droger igen.

Kunde du ens ha ett yrkesliv under den här tiden?

– Nja, festandet omöjliggjorde att på riktigt kunna bygga någonting. Jag kunde komma till ett möte efter en fest och sitta och svettas. Men jobbet blev något som höll mig lite över ytan, som en snuttefilt.

Reflekterade du över ditt leverne?

– Hela tiden. Jag kände mig så misslyckad och det drev mig till att vilja dö. Målet var att drogerna och alkoholen skulle förgöra mig. Självmordsfantasierna hade jag dolt länge – jag skulle bli den som dog.

Men allt skulle ta en oväntad vändning. En vecka efter att Felix berättat för en vän att slutet nog snart är nära väcks han av att det bankar på ytterdörren. Det är 2017 och hans våning på Linnégatan är fylld av tomma flaskor, fat och hoprullade sedlar.

– Jag hade däckat på soffan och en vän låg på övervåningen. Med ytterjackan på, som jag somnat med, öppnade jag dörren och där stod min farbror och två kollegor. De sa att vi hade ett inbokat möte på Kasai. 

När de kommer till restaurangen väntar beroendeterapeuten Robert Bohman och dagen därpå läggs Felix Granander in på behandlingshem.

– Jag hade druckit starksprit dagligen i 2,5 år. Chansen att tillfriskna var låg, just för att jag hade pengar, var ung och kom från en stökig uppväxt. Men sedan dess har jag varit nykter. Tiden på behandlingshemmet födde för första gången känslan av att livet betydde något på djupet.

– Jag fick perspektiv på mörkret som jag levt i och blev nyfiken på hur livet kunde vara på riktigt. 

Efter två års nykterhet utbildade Felix Granander sig till beroendeterapeut och i dag driver han den privata öppenvården The House med Robert Bohman, som startade det 2018. Behandlingskonceptet är riktat mot högpresterande personer, utvecklat enligt metoden EBD, evidencebased design, och är ensamt i Sverige om att erbjuda skräddarsydd behandling i exklusiv miljö.

– Vi försöker skapa en skön stämning som är avväpnande, dels genom en inredning som inte påminner om ett ’klassiskt behandlingshem’, dels genom att individanpassa vården så att människor kan ta till sig den. Snart öppnar vi också ett internat, ett rehab, på en herrgård i Östergötland. Vi breddar dessutom konceptet, exempelvis genom att vi nu öppnat ett gym några kvarter bort. Vill du se?

Han slänger träningsbagen över axeln och några minuter senare går vi längs Skeppsbrokajen.

– Alla bär på smärtor, frågan är bara vad man gör av dem, säger han när vi svänger in i några gränder närmare slottet. Hade jag varit kvar i festandet hade jag troligtvis varit död i dag. Därför ger det mig en enorm styrka att nu få hjälpa andra. Det är mitt sätt att ta ansvar för min smärta. Och det har gett mig en annan syn på min bakgrund – att den kanske var värd att gå igenom.