Ny avhandling från Uppsala universitet: Gratis att avskaffa den statliga inkomstskatten

Jacob Lundberg, fil. dr i nationalekonomi från Uppsala universitet, disputerade igår på sin avhandling "Essays on Income Taxation and Wealth Inequality". En av slutsatserna är att avskaffad statlig inkomstskatt skulle finansiera sig själv genom beteendeförändringar som leder till ökade arbetsinkomster, och därmed skatteintäkter. En annan är att höjd kommunalskatt med 1 procent ger 13 000 färre jobb, vilket Dagens Industri rapporterar om.

I det första kapitlet i avhandlingen konstruerar Jacob Lundberg en matematisk modell av det svenska skattesystemet och förutsäger vilka effekter olika skatteförändringar skulle få på sysselsättning och skatteintäkter. 

Han beräknar att:

• avskaffad statlig inkomstskatt skulle finansiera sig själv genom att lägre marginalskatt sporrar till längre arbetstid och andra beteendeförändringar hos löntagarna
• höjd kommunalskatt med en procentenhet skulle göra det mindre lönsamt att arbeta och därför minska sysselsättningen med 13 000 personer
• 43 procent av de ökade intäkterna vid höjd kommunalskatt försvinner på grund av beteendeförändringar
• jobbskatteavdraget har ökat sysselsättningen med 128 000 personer.

De antaganden som ligger bakom dessa slutsatser framgår i avhandlingen.

– På Uppsala universitets nationalekonomiska institution finns en lång tradition av att analysera skattesystemet ur ett incitamentsperspektiv. Jag är tacksam över att ha fått förmånen att fortsätta i denna tradition med hjälp av mina handledare och kollegor, säger Jacob Lundberg.

De övriga tre kapitlen i avhandlingen handlar om Lafferkurvan (sambandet mellan skattesats och skatteintäkter), hur fördelningspolitiken tagit sitt uttryck i skattesystemet samt förmögenhetsojämlikhetens utveckling i Sverige.

Fakta

Avhandlingen "Essays on Income Taxation and Wealth Inequality" lades fram fredagen den 6 oktober. Opponent var Tomas Sjögren, Umeå universitet. Jacob Lundbergs handledare har varit Håkan Selin, Spencer Bastani och Helena Svaleryd. Läs en sammanfattning av avhandlingen här, eller ladda ner hela avhandlingen här.

Kontakt

Jacob Lundberg, fil. dr i nationalekonomi, chefsekonom Timbro.

E-post: jacob.lundberg@timbro.se

Telefon: 070-276 74 24

Sammanfattning

Denna doktorsavhandling inom offentlig ekonomi behandlar ojämlikhet, omfördelning och beskattning, med särskilt fokus på Sverige. I synnerhet analyseras förmögenhetsojämlikhet samt beskattning av arbetsinkomster. I nästa avsnitt, inledningen, ges en kort introduktion till teorin om optimal inkomstskatt, det svenska skattesystemet och ojämlikhet i Sverige.Avvägningen mellan jämlikhet och effektivitet är ett genomgående tema i offentlig ekonomi. Omfördelning, typiskt sett genom skattesystemet, minskar ojämlikheten men kommer i regel att skapa snedvridningar i ekonomin och därmed samhällsekonomiska kostnader.I en modern ekonomi är de flesta skatter i praktiken skatter på arbete. Detta gäller inte bara inkomstskatten. Arbetsgivaravgifterna tas från löneutrymmet och betalas därmed i slutändan av löntagarna. Även skatter på konsumtion, som moms och punktskatter, är egentligen skatter på arbete eftersom de minskar lönens köpkraft. Skatter på arbete svarar därför för en stor majoritet av skatteintäkterna och en betydande andel av BNP.

Optimal inkomstbeskattning handlar om att väga vinsterna av omfördelning – en krona i fickorna på en fattig anses typiskt sätt vara mer värd än en krona i händerna på en rik person – mot kostnaderna i form av minskat arbetsutbud och andra negativa effekter av höga skatter på arbete. Denna avvägning kan göras matematiskt om man känner till (1) inkomstfördelningen, (2) storleken på beteendeförändringarna och (3) sociala välfärdsvikter för olika inkomstnivåer. Beteendeförändringarnas storlek mäts med en elasticitet. Den visar hur mycket löntagarna förändrar sitt beteende om skatten sänks eller höjs; ju högre elasticitet desto större beteendeförändringar och desto värre samhällsekonomiska förluster av beskattning. De sociala välfärdsvikterna behövs för att siffersätta strävan efter en jämn inkomstfördelning hur mycket mer värd är en krona hos en låginkomsttagare än hos en höginkomsttagare?

Okun (1975) liknade omfördelning genom beskattning vid en läckande hink. De fattiga kommer inte att få allt som tagits från de rika eftersom en del läcker ut under transporten. Läckan motsvarar den samhällsekonomiska kostnaden av beskattning. Om 75 procent av hinken läcker ut innebär det att beteendeförändringar hos skattebetalarna raderar ut 75 procent av skatteintäkten. Självfinansieringsgraden (som beräknas i kapitel 1 och 2) vid en liten skattesänkning är alltså 75 procent. Självfinansieringsgraden visar i hur hög grad en skattesänkning betalar för sig själv genom positiva beteendeförändringar (även kallade dynamiska effekter), som ökad arbetstid, hos löntagarna – eller omvänt, hur stor del av en skattehöjning som försvinner till följd av beteendeförändringar.

Det finns dessutom en koppling till den sociala välfärdsvikten på de rikas inkomster. Eftersom staten tolererar effektivitetsförluster motsvarande tre fjärdedelar av hinkens innehåll värderar staten konsumtion hos de rika till en fjärdedel av värdet av konsumtionen i befolkningen som helhet. Den sociala välfärdsvikten (som beräknas i kapitel 3) är alltså 25 procent i detta exempel. Liknelsen med den läckande hinken illustrerar att självfinansieringsgraden vid en skattesänkning är en viktig parameter i den skattepolitiska debatten.Avhandlingen består av fyra fristående uppsatser.

Uppsats 1: "Analyzing tax reforms using the Swedish Labour Income Microsimulation Model"

I uppsatsen utvecklas mikrosimuleringsmodellen Swedish Labour Income Microsimulation Model (Slimm) som kan användas för att förutsäga beteendeförändringar vid olika skattereformer. Elasticiteterna är valda med utgångspunkt i svensk forskning om hur arbetstid, arbetskraftsdeltagande och arbetsinkomst påverkats av tidigare skattereformer. Slimm används för att analysera hur sysselsättning och skatteintäkter skulle påverkas av olika tänkbara skattereformer. Jobbskatteavdraget uppskattas ha ökat sysselsättningen med 128 000 personer och ha en självfinansieringsgrad på 21 procent. Vid sänkt kommunalskatt finansierar beteendeförändringarna nästan hälften av skattesänkningen. En sänkning eller ett avskaffande av den statliga inkomstskatten skulle vara helt självfinansierande.

Uppsats 2: "The Laffer curve for high incomes"

En formel för Lafferkurvan – alltså sambandet mellan skattesats och skatteintäkter – för skatt på höga inkomster härleds. De variabler som ingår i formeln är skattebaselasticiteten, som visar hur taxerad inkomst förändras vid en skattehöjning eller -sänkning, och Paretoparametern, ett mått på hur tunn den högra svansen av inkomstfördelningen är. En simuleringsövning i Slimm visar att de antaganden som krävs för att härleda Lafferkurvan inte verkar vara allt för starka. Paretoparametrar och effektiva skattesatser på höga inkomster sammanställs för 27 länder. Resultaten indikerar att självfinansieringsgraden vid en liten skattesänkning på höga inkomster varierar mellan 28 och 195 procent i de olika länderna. Fem länder har skattenivåer bortom Lafferkurvans topp.

Uppsats 3: "Political preferences for redistribution in Sweden" (med Spencer Bastani)

Uppsatsen bidrar till en växande forskningslitteratur om inverterad optimal beskattning, som innebär att man räknar fram de sociala välfärdsvikter som skulle innebära att dagens skattesystem är optimalt. Givet inkomstfördelningen, skattesystemets utformning och elasticiteter kan vi räkna fram de sociala vikterna vid olika inkomstnivåer i Sverige under perioden 1971–2012. Vi finner att den sociala vikten är relativt hög på de icke-arbetande, förvånansvärt låg för arbetare med låga löner och negativ för höga inkomster – vilket implicerar en självfinansieringsgrad över 100 procent.

Uppsats 4: "Wealth inequality in Sweden: What can we learn from capitalized income data?" (med Daniel Waldenström)

Denna uppsats uppskattar förmögenhetsojämlikhetens utveckling i Sverige under perioden 2007–2012. Eftersom förmögenhetsskatten avskaffades 2007 kan inte uppgifter kontrolluppgifter över tillgångar användas. I stället beräknar vi banklån och bankkontotillgodohavanden genom att observera ränteavdrag och ränkeinkomster i deklarationen och anta att alla individer har samma ränta. Innehav av aktier som lämnar utdelning kan beräknas på bolagsnivå genom kontrolluppgifter. Icke-utdelande aktier och bostadsrätter värderas genom en enkel framskrivning av det observerade innehavet 2007. Taxeringsvärden på fastigheter observeras direkt, liksom studielån. Våra beräkningar tyder på att förmögenheterna blev mer ojämnt fördelade under perioden, särskilt i samband med finanskrisen 2008. Utvecklingen på bostadsmarknaden kan också ha bidragit. Det verkar som att de redan dyra husen har ökat mest i värde.