SIDA sparkar gd: Biståndsdebattören Fredrik Segerfeldt kommenterar

Det är inte förvånande att biståndsminister Gunilla Carlsson nu väljer att ge Sidas generaldirektör Anders Nordström sparken. Han har uppenbarligen inte lyckats genomföra de förändringar på myndigheten som regeringen eftersträvar.

Det är inte bara fråga om korruptionsskandaler och dålig kontroll över den egna ekonomin, utan det gäller också den större frågan om hur regeringens politiska mål får genomslag i myndighetens arbete. Och här har det funnits tydliga problem. Det visar inte minst de protestbrev som Sidas avdelningschefer skickat till biståndsministern.

Sida har under decennier utvecklat en säregen kultur, med en egen ideologi, agenda och verklighetsbild, skild från såväl vetenskap som politik. Myndigheten har länge agerat som om den hade något mandat att bedriva verksamhet bortom det uppdrag den fått av svenska folket via riksdag och regering. Det vill regeringen ändra på, och det är bra.

Men för att biståndet över huvud taget ska bli intellektuellt rimligt krävs det också ett arbete på politisk nivå, där de grundläggande frågorna om vad utveckling och dess förutsättningar är och vilka möjligheter biståndet har att påverka dessa förutsättningar i positiv riktning behandlas på ett seriöst sätt. Det har saknats genom hela det svenska biståndets existens.

Fredrik Segerfeldt,
tidigare ansvarig för Timbros biståndsprogram

Timbros utgivning kring SIDA och bistånd

Rapporter:

• Den internationella livsmedelskrisen
• Biståndsimperiet slår tillbaka
• GONGO:s och deras roll i biståndet
• Fattigdom enligt Sida
• Bistånd eller representation?
• Den globala skolan

Böcker:

• Gör ingen skada
• Sveriges afrikanska krig
• Det svenska biståndsberoendet