Maud Bjarnelind: "Jag vill lämna mystik åt lyssnaren".

VINNARE AV KÄRLEKSUTMANINGEN och BARNENS VAL I SAGOUTMANINGEN

Maud Bjarnelind
Född och uppvuxen i Luleå men bor i Sollentuna.
Skriver kärleksnoveller och är bland annat författare till boken Sorgens döttrar.

Vad handlar din berättelse om?

Min berättelse 'Underbart är kort' handlar om en passion som övergår i ett långvarigt och tryggt förhållande. Men det handlar inte om ungdomar som Romeo och Julia utan om Andreas och Mia, snart 70 år. Jag vill föra fram att man oavsett ålder kan bli kär på nytt. Jag förlorade själv min sambo som jag levt med i 24 år vilket ju var en stor sorg. Ska man våga öppna sitt hjärta en gång till i vår ålder? I det här fallet så vågade ju Mia. 

Sedan försökte jag få med lite humor och sensualitet och en del gåtfullhet i berättelsen också. När man skriver en kärleksberättelse ska den som läser inte vara säker på om berättelsen är sann, påhittad eller lite av varje och den här är lite så.

Vad är utmaningen med att skriva om kärlek?

Jag gillar att lämna kvar lite mystik så att läsaren eller lyssnaren får tänka och fundera själv. Sedan är det inte fel med en röd tråd genom hela berättelsen. För mig är det också viktigt att ha ett någorlunda tryggt slut så att man inte lämnar läsaren i sorg. 

Sedan vill jag gärna försöka hålla kvar stämningen. Vissa noveller har sorg som bas och vissa har humor som bas, och jag försöker hålla kvar den stämningen genom hela berättelsen. Sensualitet är aldrig fel, gärna en stor portion av det. Det tycker jag är en bra kärlekshistoria.

Vilken del av kärleksberättelsen är svårast - när får du skrivkramp?

Jag får aldrig skrivkramp, det har jag aldrig haft. Däremot har jag tidskramp. Jag har aldrig tid att skriva färdigt det jag gör... En del berättelser kommer snabbt och då är det bara att snabbt skriva ner. Ibland får jag stöta och blöta, men det är aldrig tomt. Det kommer av sig självt.

Vet du från början vart det ska ta vägen eller föds det längs väg för dig?

Det är olika varje gång. Det händer att jag får en idé när jag sitter på bussen och hör två kvinnor prata eller när jag lyssnar på radio eller ser på TV. Det kan vara en dröm jag har haft eller en vacker klänning på stan som får mig att börja fundera. Då försvinner jag i min egen bubbla och där trivs jag väldigt bra.

Skriver du kronologiskt eller väver du från en specifik händelse?

Jag kan börja var som helst, med den sista meningen också. Det är inte alls säkert att jag börjar med första meningen först - den kan jag lägga till sist. Olika berättelser kommer till mig på olika sätt. 

Det måste vara en underbar egenskap?

Haha, ja det är det ju. Men jag kan inte sticka, virka eller sy. Det här är mitt “sticka, virka, sy”. Man ska ha något som man tycker om att göra, och jag tycker om att skriva och läsa.

Har du provat att läsa in någonting förut?

Nej, men jag har uppträtt med eget manus på Edsbacka slott på en soaré där jag skrev allting på rim och det var ju lite svårt. I det här fallet var det ju också lite teknik med i bilden, men jag kände att det får bära eller brista och så tryckte jag på knappen och körde från start till mål. När man läser in har man ju möjligheten att betona ord och meningar som man känner själv är viktiga för berättelsen, men det svåra var dialogerna. Det är viktigt att göra tydligt vilken berättarröst som berättar vad.

Behöver man skriva annorlunda när texten ska läsas?

Jag tror att det påminner mer om teater. Det bör bli mer dialoger. När man lyssnar så ser man scenen framför sig mer, tycker jag. Jag har lyssnat på många ljudböcker och blivit förtjust i vissa röster medan andra röster har fått mig att somna. Så att jag förstår att det här med rösten är viktigt.

Vad tror du att rösten adderar?

För det första så tror jag rösten ger förtroende. Det blir trovärdigt, särskilt om berättelsen är i jag-form, att det här verkligen har hänt på riktigt. Man kan betona olika ord och hålla stämningen tätare än när man läser. Alla läser inte så fort. Alla är inte vana att läsa så tjocka böcker utan tycker om att lyssna, så jag tror att det kommer mer och mer.

Kommer det att vara med i fler av våra utmaningar, tror du? Vi har kriminaltema på gång!

Jag har två hemliga drömmar… Jag har alltid drömt om att få vara rösten i en tecknad barnfilm och jag älskar att skriva rysare. Berättelser som får håren att resa sig, men det finns inga tidningar som tar emot det så jag får skriva för mig själv. Men jag får stoppa in en poliskonstapel och göra om en rysare till kriminalnovell.

FÖR DIG SOM REDAN HAR TIME TO TELL-APPEN: 
Hämta kärleksantologin med alla tävlande 20 noveller direkt till din telefon.