Tjust Behandlingsfamiljer deltar i PS19

Varje år träffas psykologstudenter från hela landet för en gemensam kongress, detta års upplaga kallas PS19. Det övergripande målet för kongressen är just att ge psykologstudenter från landets alla olika utbildningar möjlighet att få träffa varandra och utbyta idéer.

Årets tema: makt

Varje år finns det också ett uttalat tema som kongressen rör sig kring, denna gång är det makt. Tjust Behandlingsfamiljer kommer att närvara, inte bara som arbetsgivare och sponsor på kongressen, utan även som föredragshållare genom medarbetarna Rikard Kvist och Lars Bask. I första hand handlar Tjust Behandlingsfamiljers närvaro om att synliggöra socialtjänstens barn, men Rikard, leg. psykolog och Lars, leg psykolog och leg. psykoterapeut gästar också kongressen för att inspirera blivande psykologer att bredda sin syn på vad man som psykolog faktiskt kan jobba med och på vilket sätt.

Socialtjänstens barn – en bortglömd grupp

Socialtjänstens barn är en grupp som, enligt Rikard, inte blev särdeles synliggjord för honom när han själv läste på programmet.

– Socialtjänstens barn och ungdomar upplever jag på många sätt som bortglömd och jag upplevde det även på programmet där jag minns det som att det mesta av fokus låg på vuxna och psykiatri inom landstinget. Jag finner det svårt att hitta ett bättre exempel på maktlöshet i vårt samhälle, berättar Rikard. Han berättar vidare att han också upplever att forskningen för barn och ungdomar generellt inom sitt fält inte prioriteras. Därför tycker han det är viktigt att lyfta fram denna bortglömda grupp på just PS19.

I skrivande stund arbetar Rikard för fullt med att färdigställa föreläsningen som kommer heta ”Psykologens makt och maktlöshet runt familjehemsplacerade barn”. Brist på ämnen kommer dock inte vara ett problem. Socialtjänstens barn är i de flesta fall per definition maktlösa dels mer formellt genom LVU ( Lagen om Vård av Unga), men också informellt genom trauman, föräldrar som inte kunnat ta hand om och tryggat dem eller kanske till och med bidragit till att aktivt skada sina barn. I dessa barns utsatthet och maktlöshet blir därför frågan om hur vi som besitter makten och ansvaret för dem väljer att använda vår makt så mycket viktigare. Hur gör vi för att med insikt, ödmjukhet och visdom tillsammans bruka den makt vi har för att hjälpa de familjehemsplacerade barnen och ungdomarna?