Hotade konstnärer i Sverige behöver stöd

I dag presenterar Transit en förstudierapport om vilka stöd frilansande konstnärer, författare, filmare, musiker och scenkonstnärer behöver när de utsätts för hot och kränkningar i samband med sin yrkesutövning. De behöver både praktiskt och mentalt stöd. Rädslan för att utsättas riskerar att leda till självcensur.

Ett tiotal frilansande, författare, konstnärer och filmare har deltagit i den kvalitativa förstudien som genomförts av Transit i samarbete med Oberoende Filmares Förbund (OFF) och Konstfack Alumni. Deltagarna har under många år utsatts för hot, hat, mikroaggressioner och kränkningar. Erfarenheterna riskerar att de avstår helt eller delvis från att arbeta med vissa frågor och projekt som kan föranleda hot. Samhället kan då gå miste om viktiga frågeställningar.

- När en konstnär hotas och kränks diskuteras nästan alltid dennes ansvar för vad hen utsätts för, säger Sara Lönnroth, verksamhetsansvarig för Transit kulturinkubator. Samtidigt väcks även frågan om konstens roll i samhället. Den enskilde personen och det eventuella brott hen utsatts för hamnar helt i skymundan.

Behovet av att få prata om sina erfarenheter är stort. De drabbade efterfrågar både individuellt stöd och ett offentligt samtal om vad som sker, vad det innebär för de utsatta, för samhället i stort och vilka det är som utför handlingarna. Även praktiskt stöd i juridiska frågor, IT-frågor och tips och råd hur en kan minska risken för att utsättas efterfrågas.

Hoten och kränkningarna, förmedlas inte bara via nätet och sociala media, utan även per post, telefon och direkt kontakt. Även barn och andra närstående hotas.

- Det var verkligen starka berättelser vi fick höra av deltagarna, berättar Sara Lönnroth. Och tyvärr är de långt ifrån ensamma om sina erfarenheter.