Mellan facebook och fikabordet

Det är mycket diskussion nu om vad man får säga och inte får säga om sin arbetsplats på internet. Innan jul 2010 fick tre personer från ett bemanningsföretag inte fortsätta jobba kvar på Volvo efter att de uttryckt sig nedsättande om Volvo på Facebook. Det har dykt upp liknande fall. En förskolelärare fick 2010 sparken för att han på en bild på Facebook hade på sig vad förskolan ansåg vara olämpliga kläder.

Hur privata kan vi vara på Facebook och var går gränsen mellan att snacka skit om chefen på en privat fest och att skriva nåt på sin privata sida på Facebook? 

Reglerna kring hur vi får bete oss har inte förändrats, däremot har vårt beteende gjort det, och vad vi ser som privat kontra offentligt. Att vi uttrycker missnöje ibland över vår arbetsplats är naturligt, men vilket forum detta ska ske i är inte helt självklart. Då vi tidigare pratade med kollegor på fikarasten eller gick till vårt fackliga ombud på arbetsplatsen, bloggar vi och skriver idag om vår arbetsplats på facebook eller twitter. Det är en större genomskinlighet som kanske kan bidra till bättre arbetsförhållanden enligt vissa, men det kan bryta mot den så kallade lojalitetsplikten. I situationer med osäkra anställningsförhållanden bör man vara försiktig. Vi frågar Veera Littmarck, förbundsjurist på Fackförbundet ST.

Vad är skillnaden mellan fikabordet och Facebook?
Det är stor skillnad i reglerna för offentligt eller privat anställda. Som privat anställd har man lojalitetsplikt mot sitt företag, det innebär att man inte får bete sig på nåt sätt som kan skada företaget. Är man illojal, till exempel skriver något ofördelaktigt om företaget på Facebook, kan det vara grund för avsked eller uppsägning, men det är alltid en bedömningsfråga. Är man offentligt anställd däremot har man grundlagsskyddad yttrandefrihet som går före lojalitetsplikten. Det innebär att man får kritisera sin arbetsplats och sin chef på exempelvis Facebook. Men även där finns förstås begränsningar, man får inte sprida sekretessbelagda uppgifter och man får inte uttrycka sig hotfullt för då kan det bli tal om olaga hot. Ett allmänt råd är att vara försiktig, det kan bli dålig stämning och informationen kan hamna i fel händer. Facebook är ett offentligt forum, och vid en tvist är bevisningen viktig - kan arbetsgivaren styrka att den anställde har sagt det som den har sagt? Har det sagts på Facebook kan det sparas genom skärmdumpar och dylikt. Folk använder Facebook som ett privat forum utan att tänka på att allt kan spridas och sparas.

Vi känner till fall där anställda har blivit tillsagda att inte nämna företagets namn på sociala forum i varken positiva eller negativa bemärkelser. Vilken rätt har företag att bestämma över den anställdas fritid?
För det första – gör du det hemifrån eller från jobbet? Arbetsgivaren har rätt att bestämma vad du ska ägna din arbetstid åt och vad du får göra med arbetsplatsens datorer och telefoner. Frågan är om det går att bestämma vad man gör på fritiden… genom lojalitetsplikten förväntas du vara lojal mot arbetsgivaren även då. Lojalitetsplikten ligger där under hela anställningstiden. Sedan får man såklart säga saker i privata sammanhang till sina vänner. 

Men hur får man bete sig på Facebook privat för att inte skada arbetsgivaren?
Det finns inga Facebook-fall som har blivit prövade i arbetsdomstolen så man vet inte hur AD kommer resonera. Det finns ett fall från 2008 som dock aldrig gick till AD, en chef på migrationsverket som bloggade privat, under ett friår från jobbet. Han skrev bland annat om palestinakonflikten och intog en tydlig pro-israelisk ställning. Arbetsgivaren tyckte att han hade betett sig på sin fritid på ett sätt som skadade arbetsgivaren, och vidtog åtgärden att man omplacerade mannen. Men han drev fallet vidare – han såg det som att hans omplacering var att likna med ett skiljande från anställning. Tingsrättsdomen kom fram till detsamma; att omplaceringen var att jämföra med skiljande av anställningen, och att det inte fanns grund för den typen av åtgärd. Även JO har uttalat sig i ärendet och konstaterat att omplaceringen var ett brott mot yttrandefriheten. Det är inte tillåtet att blanda in yttranden som en arbetstagare gjort som privperson som grund för en arbetsrättslig åtgärd hos offentliga arbetsgivare då arbetstagare har en grundlagsskyddad yttrandefrihet.

Vilka är våra framtida fackliga utmaningar?
Lojalitetsplikten finns där och har funnits där länge. En facklig utmaning är nog att ge sig in i diskussionen på den lokala arbetsplatsen med arbetsgivare och arbetstagare, förklara vad som är vad och vilka regler som finns. För att undvika oklarheter vore det bra om arbetsgivare och facket tillsammans  kan diskutera fram policys om sociala medier på arbetsplatsen. Lojalitetsplikten har varit uppe till diskussion tidigare, och därför är det viktigt att man kommer överrens om vad man får säga och inte säga. Kända bloggare har uttryckt att de inte säger någonting på nätet som de inte skulle kunna säga i fikarummet, men i fikarummet diskuterar man ju ofta saker om verksamheten och personalen som man inte kan prata om offentligt på samma sätt. I det privata arbetslivet är tanken att man ska gå via arbetsgivare och fack om man är missnöjd, och inte gå ut offentligt med en gång.  

Vi har förskjutit vår syn på vad som är privat och vad som är offentligt i och med sociala medier. Vi lägger upp saker på Facebook och bloggar som vi kanske inte skulle visa för en främmande person på gatan, och vi tycker att det är helt okej. Men även om man har en helt sluten profil på Facebook och man umgås där med sina fyrahundra vänner, så kan fortfarande någon av dessa fyrahundra göra en skärmdump på din statusuppdatering där du säger något dumt om företaget du jobbar på. Och eftersom brott mot lojalitetsplikten alltid är en bedömningsfråga så kan det bedömas som att fyrahundra är ganska många att prata skit om företaget inför. Du är kanske inte så hemlig som du tror.

Medan vissa arbetsgivare får facebook-panik och förbjuder personalen att använda mediet, reagerar en del organisationer tvärtom. SKTF är ett fackförbund som uppmuntrar sina anställda att använda facebook och twitter, och utbildar personalen i hur sociala medier fungerar. 

Vi frågar Matts Hansson, personalchef på SKTF, varför?
Vi har ingen policy om det här, utan vi resonerar om det kontinuerligt eftersom det finns önskemål från personalen. Vår ingång är att vi ska hantera det med sunt förnuft och som vi kommunicerar annars när vi är i jobbet, vi uttrycker oss korrekt och på samma sätt som vi skulle ha gjort när vi kommunicerar med medlemmar eller media. Vi ska ta fram uppförandekod eller riktlinjer, men det kommer inte att skilja sig mycket från våra riktlinjer om hur vi ska bete oss annars. Nu innan vi har tagit fram något dokument så får man vända sig till sin chef om man är osäker – har man skrivit nåt som är olämpligt så får man kanske ta en diskussion om det.

Eftersom SKTF är en ideell organisation omfattas dess personal inte av yttrandefrihetslagen. Vad tänker ni om lojalitetsplikten?
Vi har ingen inskriven lojalitetsparagraf, eftersom vi går enligt kommun- och landstingsavtal i SKTF. Som medarbetare i SKTF så har man stor möjlighet att uttala sig om sånt som händer politiskt och i förbundet, men vi har en miljö där många ändå tänker sig för innan man pratar offentligt och vi tar många frågor internt. Vi har inte hamnat i nån diskussion kring yttrandefrihet inom SKTF, men som Veera har sagt så finns det inget lagligt skydd för att yttra sig för oss, vår organisation ingår inte i yttrandefrihetslagen. Vi är en privaträttslig organisation men har skrivit ett kollektivavtal som är baserat på en verksamhet som har grundlagsskyddad yttrandefrihet.

Som en sammanfattning av den här diskussionen tål att upprepas att även offentliga arbetsgivare har någon form av lojalitetsplikt antingen inofficiellt eller officiellt antagen. Du har alltså en viss skyldighet att inte snacka skit om din arbetsgivare oavsett var du jobbar. Dock går yttrandefriheten före om du är offentligt anställd. Detta täcker ändå inte in alla områden - i fallet med förskoleläraren ovan handlade det inte om att mannen hade uttalat sig negativt om arbetsgivaren eller på annat sätt brytit mot lojalitetsplikten. Där handlade det snarare om att arbetsgivaren inte ville bli förknippad med det som de upplevde att han uttryckte. Vad som kan skada arbetsgivaren är alltid en bedömningsfråga.

Hur presenterar du dig på Facebook? Det är idag ganska vanligt att arbetsgivare kollar upp de som söker jobb hos dem på Facebook innan de blir kallade på intervju. Om det är rätt och riktigt är såklart en fråga värd att ställa, men det är ett faktum och något vi måste förhålla oss till.  

Det kommer nog komma många fler fall i framtiden som kommer att vara liknande detta. TCO arbetar nu på att ta fram en handbok för sociala medier, och det ska bli intressant att följa den utvecklingen.