Ung i arbetslivet: Sanna praktiserar på SKTFs stab

Vem är du?
Jag heter Sanna Fransson, och är 26 år gammal.

Medlem i vilket förbund?
Jag är medlem i Unionen, sedan 2006. Jag jobbar extra i kundtjänst på ett försäkringsbolag, och då är det Unionen man ska vara medlem i fick jag veta när jag började.

Vad har du för utbildning?
Jag läser på mastersprogrammet i statsvetenskap vid Stockholms Universitet. Har innan det läst en kandidat i genusvetenskap och en i statsvetenskap. Mitt program har inriktning mot politik och kön, vilket alltså passar mig utmärkt. Har även läst lite idéhistoria och nationalekonomi vid sidan av.

Var praktiserar du?
Jag praktiserar på fackförbundet SKTF som organiserar tjänstemän och akademiker inom välfärdssektorn, alltså offentlig sektor och privata företag som jobbar med välfärdstjänster. Jag sitter på deras centrala kansli där man sysslar med sådant som opinionsarbete och stöd till styrelsen.

Varför och hur sökte du den praktikplatsen?
Jag sökte många olika typer av praktikplatser när jag letade. Det jag visste var att utredande uppgifter på olika sätt verkade spännande och när en klasskompis till mig fick praktik på LO-ekonomerna och deras utredningsfunktion så kom jag på att: ja just det – fackföreningarna finns ju också. Det är ju organisationer med en viktig funktion i samhället, och arbetsmarknadsfrågor, som jag tycker är intressanta, är centrala . Det tilltalar mig dessutom att vara vid en idéburen organisation som har ett tydligt mål med sin verksamhet, och som spelar roll.

Vad gör du på din praktik?
Jag gör en massa olika saker. Bland annat undersökningar och skriver rapporter, för närvarande om unga akademikers syn på gränsdragningen mellan arbetsliv och privatliv. Annars har jag till exempel fått lära mig mer om hur man arbetar med press och opinionsbildning, jag har fått ta fram underlag om särskilda frågor till förbundsstyrelsens arbete och jag har sammanställt deltagarlistor från vårt förbundsmöte. Det är högt och lågt om vartannat alltså, men jag gillar verkligen blandningen av arbetsuppgifter. Jag lär mig väldigt mycket vilket känns otroligt nyttigt.

En uppgift som jag har arbetat mycket med, och som har varit extra rolig, är frågan om en jämställdhetskommission för att komma till rätta med de strukturella löneskillnaderna. SKTF driver frågan om de strukturella löneskillnaderna på arbetsmarknaden, och menar att det måste tillsättas en jämställdhetskommission för att komma till rätta med dessa. Jag har fått vara involverad i det arbetet och göra sådant som att sammanställa bakgrundsmaterial, skriva förslag och artiklar.

Hur har din utbildning kommit till nytta på din praktikplats?
I frågan om jämställdhetskommissionen har både min statsvetenskap och min genusvetenskap fått komma till direkt nytta! Jag har verkligen kunskaperna för att kunna behandla den frågan ur olika perspektiv och arbeta med den på ett bra sätt, det var jätteroligt att inse. Annars har min utbildning nog mest kommit till nytta genom den kunskap jag har om hur det svenska samhället är uppbyggt och hur påverkan fungerar. Rena politiska teorier har jag ju inte fått direkt användning av, men de finns ändå där i och med att de ger mig ett bredare perspektiv och ett annat sätt att se på frågor.

Vad är den största skillnaden mellan att plugga och att jobba?
Dels så får man ett helt annat tidsperspektiv när man är på en arbetsplats där man hälften av tiden pratar om och planerar vad som ska göras 2011 och 2012, i jämförelse med när man pluggar och tänker ungefär så långt som till nästa tenta. Här involverar allt, eller det mesta i alla fall, en tanke om vart detta ska leda och hur man ska arbeta med det under en lång tidsperiod. Det ger ett annat sätt att tänka kring, och planera, det man gör.

Sedan är en oundviklig insikt nog att det man praktiskt gör i verkligheten inte alltid motsvarar det man fått läsa sig inom universitetets väggar. Jag har fått lära mig att applicera teorierna i verkligheten, och dessutom så är det så att det man gör faktiskt händer, på riktigt. Pratar vi om någonting på ett möte – ja då blir det något på riktigt sedan också. Det är ganska häftigt.

Varför ska man vara med i facket?
Jag tycker att man ska vara med i facket av två anledningar.

Ett – om något skulle hända när du har ett jobb eller när du söker jobb. Om du blir diskriminerad, får problem med lönen eller något annat – så finns facket där och stöttar. De kan hjälpa dig så att du får allt du har rätt till! (Det är dessutom mycket du inte har rätt till om din arbetsplats inte har kollektivavtal. Det allra mesta är ju inte reglerat i lagen.)

Två – ju fler man är, desto mer kan man göra. Tycker du att din yrkesgrupp har lite låg lön, att det borde finnas mer utvecklingsmöjligheter eller vidareutbildning, då ska du vara med i facket för att påverka. Det kanske låter klyshigt, men det är ju så helt enkelt.

Läs mer om SKTFs förslag om en jämställdhetskommission här!