Regeringen måste ändra fokus för den kommande nationella infrastrukturplanen

Det råder inget tvivel om att såväl privatpersoner som näringsliv måste förändra och förbättra sina transportmönster för klimatets skull. Samtidigt finns det också stora pengar att tjäna på ett mer transporteffektivt samhälle. För båda dessa delar spelar den nationella infrastrukturplanen en viktig roll. Planen uppdateras vart fjärde år och fördelar 800 miljarder kronor mellan olika projekt. Just nu pågår arbetet med att ta fram en ny inriktning för den kommande planen som ska gälla fram till 2037. Trafikverket ska redovisa sitt underlag till regeringen i januari 2024, och det är nu viktigt att fokus läggs på förutsättningar för att skapa ett transporteffektivt och hållbart samhälle.

Grundläggande för Trafikverkets planeringsarbete är den så kallade fyrstegsprincipen. I korta drag handlar steg 1 om att förändra beteenden genom kampanjer eller incitament. Det kan röra sig om att använda bilen mindre frekvent och på andra tider, eller att uppmuntra till andra transportlösningar som kollektivtrafik och cykling. Steg 2 har fokus på att förändra befintlig infrastruktur, vilket till exempel kan ske genom att fördela om vägbanor till kollektivtrafik. De sista två punkterna inrymmer nybyggnationer, och utöver förvaltning och underhåll är det här som Trafikverkets nuvarande inriktning och investeringsmöjligheter finns.

Tyvärr läggs endast en bråkdel av de 800 miljarder som staten satsar på steg 1- eller steg 2-åtgärder, eftersom Trafikverket inte har i uppdrag att arbeta med de här delarna. Samhället går därmed miste om möjligheter till transporteffektiva åtgärder och det beteendefrämjande arbete som nu bedrivs sker i stället godtyckligt och inom ramen för kommuners verksamhet. Därmed saknas också den styrning från nationellt håll som kan driva utvecklingen för hela Sverige. I sammanhanget är det värt att påminna om att Trafikverket historiskt sett haft ett bredare ansvar för samhällsutvecklingen genom ett så kallat sektorsansvar. Tyvärr togs det här ansvaret bort då myndigheten fick direktiv att helt fokusera på byggnation.

Det transportpolitiska målet är att säkerställa samhällsekonomiskt effektiva och långsiktigt hållbara transporter inom hela Sverige. Men utan de effektiva steg 1- och steg 2-åtgärderna blir möjligheterna att uppfylla de här målen begränsade. Det är ofta betydligt mer samhällsekonomiskt fördelaktigt att stödja människor i att använda befintlig infrastruktur på ett effektivt sätt, än att bygga ut kapaciteten. Pengar kan då i stället frigöras till utbyggnad där det inte finns några bra alternativ, som för exempelvis tung industri eller effektiva pendelsystem. Dessutom kan steg 1-åtgärder ge en hävstångseffekt som maximerar nyttan med de investeringar som trots allt görs.

Förändring bygger på de prioriteringar som samhället gör. Hur pengarna fördelas i den kommande inriktningsplanen kommer ha stor betydelse för Sveriges utveckling. Vi menar att den nya planen behöver öronmärka 10 procent (80 miljarder kronor), för effektiva steg 1- och steg 2-åtgärder, samt ge Trafikverket ett utökat uppdrag för transporteffektivitet. Nu är det upp till regeringen att agera med ekonomiskt och klimatmässigt förnuft och göra de prioriteringar som behövs för framtiden.

Camilla Mattsson, hållbarhetschef på Tyréns

Joel Sultan, utredare och uppdragsledare på Tyréns