Barnamörderskor var mer hjälplösa än förslagna

Camilla Nilsson Camilla.Nilsson@adm.umu.se Tel: 090-786 6228 Mobil: Fax: 090-786 6675 Kvinnor som mördar sina barn framställs ofta som omänskliga och grymma. Gun-Britt Johansson, Umeå universitet, visar att de flesta svenska barnamörderskor på 1800-talet verkar ha varit normala, friska kvinnor som saknade socialt och ekonomiskt stöd. Under 1700- och 1800-talet dödades närmare två spädbarn per län och år i Sverige, och problematiken med barnamorden utgjorde en stor del av den juridiska, politiska och religiösa diskussionen i samhället. Morden kopplades främst till normer kring sexualitet och familj, och först i andra hand till frågan om värdet av ett mänskligt liv. Tidigare forskning har visat på motsägelsefulla resultat när det gäller barnamord och dess orsaker. Gun-Britt Johansson vid Umeå universitet har studerat barnamord i de relativt outforskade länen Västernorrland, Norr- och Västerbotten mellan år 1830 och 1870. Hon visar att barnamord var mycket ovanligt även på den tiden, och att de få kvinnor som mördade sina barn var till synes friska och normala. Enligt Gun-Britt Johansson finns det inget som tyder på att kvinnorna exempelvis skulle ha varit psykiskt sjuka, mindre vetande eller på något sätt annorlunda. Före mordet levde de normala liv, och många var ogifta och arbetade som pigor i andras hushåll. Som för de flesta andra kvinnor var deras sociala och ekonomiska kapital begränsat. Barnamord var något vanligare i områden med många utomäktenskapliga barn, något som tyder på att huvudorsaken bakom brottet inte var rädslan för att vara annorlunda. Istället tycks sociala och ekonomiska orsaker ha dominerat motivbilderna. De kvinnor som mördade sina barn kunde till exempel ha svaga sociala band, med intoleranta, sjuka eller döda föräldrar och nära släktingar. Det innebar att deras handlingsutrymme var begränsat eller i det närmaste obefintligt. Även i rätten hade kvinnorna små möjligheter att försvara sig, och de flesta anmälda barnamord slutade med en fällande dom. Gun-Britt Johansson poängterar att det utgjorde ett undantag att ett barn mördades även under denna tidsperiod. En stor majoritet av dåtidens kvinnor som blev gravida med utomäktenskapliga barn valde att föda och försörja barnen efter bästa förmåga. Under de fyrtio studerade åren häktades totalt 171 kvinnor misstänkta för barnamord i de tre norrländska länen, och samtliga häktade har ingått i studien. Drygt hälften fälldes för brottet, medan en förhållandevis stor grupp fälldes för andra närliggande brott med lägre straff. Efter avtjänat straff, som kunde innebära tukthusarbete i upp till tio år, gifte sig många barnamörderskor och fick barn inom äktenskapet. Onsdagen den 24 maj försvarar Gun-Britt Johansson, sociologiska institutionen, sin avhandling med titeln Synderskan och Lagen: Barnamord i tre Norrlandslän 1830-1870. Disputationen äger rum kl. 13.00 i hörsal G, Humanisthuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professor Roger Qvarsell, Linköpings universitet. För mer information, kontakta: Gun-Britt Johansson, sociologiska institutionen, Umeå universitet, tel: 090-786 95 13 e-post: gun-britt.johansson@soc.umu.se Referenslänk: http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=786&lang=sv