Godtycklighet i litteraturundervisningen hotar läsupplevelsen

Undervisningen av skönlitteratur på gymnasiet präglas i stor utsträckning av mätbarhet och enskilda lärares prioriteringar. Utrymmet för elevens läsupplevelse är beroende av individuella lärarinitiativ snarare än centrala styrdokument. Det visar en avhandling av Spoke Wintersparv vid Umeå universitet, som undersöker läsupplevelsens roll i litteraturundervisningen.

I sitt fyrdelade doktorandprojekt där data samlats in via fokusgruppsintervjuer, enkätundersökningar, enskilda intervjuer samt klassrumsobservationer har Spoke Wintersparv studerat hur gymnasielärare i svenska uppfattar litteraturundervisningen. Han har särskilt studerat litteraturläsningens estetiska aspekt och fann variationer i undervisningen som vilar mer på enskilda lärares uppfattning än på läro- och ämnesplan eller på det fokus på mätbarhet som utmärker skolan.

– Att lärare har möjlighet att fritt tolka direktiven är positivt för att den estetiska aspekten ska rymmas i litteraturundervisningen, säger Spoke Wintersparv, men risken med att det är upp till varje enskild lärare är att likvärdigheten – som en grundval i den svenska skolan – hotas av godtycklighet.

Mätbarhet visavi litterär kompetens

Vidare indikerar forskningsresultaten att litteraturundervisningen präglas av ett formalistiskt och mätbarhetsorienterat förhållningssätt, vars nyttoperspektiv utgör en kontrast till bildningstraditionen. Det formalistiska avgjorde både hur lärarna presenterade texterna och vilket fokus de lade på frågorna som ställdes till eleverna.

– I en tid när mätbara resultat drivs fram av internationella kunskapsbedömningar premieras inte aspekter av litteraturundervisningen som är svåra att kvantifiera, säger Spoke Wintersparv och fortsätter:

– Risken är att framtidens demokratiska medborgare, vilka skolan har i uppgift att fostra, får en samlad, mätbar kompetens på bekostnad av deras litterära kompetens.