Gulkroppshormon gör kvinnor nedstämda

Hans Fällman hans.fallman@adm.umu.se Tel: 090-786 64 65 Mobil: 070-691 28 29 Fax: 090-786 76 60 Kvinnor som får hormonbehandling mot klimakteriebesvär blir nedstämda av naturligt gulkroppshormon, konstaterar Lotta Andréen i den avhandling hon försvarar vid Umeå universitet den 1 juni. En hormonbehandling mot klimakteriebesvär innehåller vanligen östrogen mot svettningar och värmevallningar samt gulkroppshormon för att skydda livmodern mot cancer. Avhandlingen visar att vissa kvinnor i övergångsåldern får PMS-liknande symtom — s.k. premenstruella besvär, dvs. nedstämdhet, irritabilitet, oro och trötthet — när de behandlas med naturligt gulkroppshormon. Studierna visar att symtomen orsakas av allopregnanolone, en nedbrytningsprodukt till det naturliga gulkroppshormonet och även det ett hormon som utövar sin effekt i hjärnan. Avhandlingen visar att de PMS-liknande symtomen har samband med allopregnanolonhalten i blodet. Något förvånande är att en låg koncentration av ämnet framkallar nedstämdhet, irritabilitet, oro och trötthet medan en hög koncentration inte har dessa bieffekter. De här resultaten bidrar till ökad kunskap om hur man kan anpassa hormonbehandling mot klimakteriebesvär till enskilda kvinnors behov. Dessutom kan resultaten möjligen bidra till ökad förståelse för de bakomliggande orsakerna till PMS. Lotta Andréen är överläkare på kvinnokliniken, Sundsvalls sjukhus, och doktorand vid enheten för obstetrik och gynekologi. Hon nås på tel. 070 670 87 65, e-post: lotta.andreen@lvn.se Avhandlingen läggs fram torsdagen den 1 juni vid Inst. för klinisk vetenskap, obstetrik och gynekologi, Umeå universitet, och har titeln Allopregnanolone and Mood, Studies of Postmenopausal Women during Treatment with Progesterone. Svensk titel: Humörpåverkan av allopregnanolone, studier av postmenopausala kvinnor som behandlas med naturligt gulkroppshormon. Disputationen äger rum kl. 09.00 i sal Betula, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå. Fakultetsopponent är professor Viveca Odlind, Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala Universitet, samt Läkemedelsverket, Uppsala. Referenslänk: http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=785〈=sv