​Han identifierar vad som krävs för att bli en vinnare i längden

Syreupptagningsförmåga, muskelmassa och arbetsintensitet vid den så kallade laktattröskeln är tre viktiga faktorer att undersöka för att avgöra prestationsförmågan hos elitlängdskidåkare. Det visar en avhandling som Magnus Carlsson försvarar vid Umeå universitet, den 5 juni.

– Om man vill ta reda på vilka fysiologiska krav som ställs på en elitlängdskidåkare måste man undersöka vilka testvariabler som tydligast uppvisar samband med tävlingsprestation hos elitskidåkare. Uppnår man goda testresultat när det gäller de variabler som vi har identifierat, så finns det även stora möjligheter att uppnå goda tävlingsresultat i skidspåret, säger Magnus Carlson, doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet.

De senaste årtiondena har längdskidåkningen genomgått ett antal förändringar i och med införandet av exempelvis fristil, sprinttävlingar, masstarter och skiathlon, samtidigt som teknologiska landvinningar medfört att skidutrustningen och spårprepareringen förbättrats. Hand i hand med dessa förändringar och förbättringar har elitskidåkarna kontinuerligt anammat ett effektivare rörelsemönster anpassat sig efter de nya förutsättningarna.

Trots alla dessa förändringar har endast ett fåtal forskningsstudier de senaste 30 åren studerat vilka fysiologiska krav som ställs på elitaktiva längdskidåkare under tävling. Merparten av de tidigare forskningsstudierna har använt sig av motionärer och/eller ”påhittade” prestationer såsom simulerade tävlingar på rullband, rullskidåkning på friidrottsbana, testtävlingar på snö.

För att kunna besvara frågan vad som krävs fysiologiskt för att bli en vinnare i längden har Magnus Carlsson undersökt sambanden mellan fysiologiska variabler och ”riktiga” tävlingsprestationer hos elitaktiva längdskidåkare.

Avhandlingsresultaten visar att de fysiologiska kraven skiljer sig något åt för män och kvinnor samt vilken disciplin (sprint eller distans) som studeras. Enligt Magnus Carlsson är det viktigt att kunna förse de arbetande musklerna med syre vid högintensivt arbete, detta oberoende av vilken åkteknik som används. Det avspeglas i den maximala syreupptagningsförmågan för det specifika rörelsemönstret. Vidare så är det av vikt att kontinuerligt kunna arbeta på en hög arbetsintensitet utan att hämma förmågan att utveckla kraft vilket reflekteras av skidåkarens arbetsintensitet vid den så kallade laktattröskeln. Det är även viktigt att ha en stor muskelmassa samt förmåga att kunna utveckla hög kraft vid en hög rörelsehastighet.

För att utvärdera prestationsförmågan hos längdskidåkare så bra som möjligt så behöver man även använda olika uttryckssätt för dessa fysiologiska variabler när det gäller sprint- och distansskidåkning.

– Generellt sett så verkar det som att det absoluta uttryckssättet av en specifik testvariabel är en bättre indikator av prestationsförmågan vid sprintskidåkning, medan förhållandet mellan variabelvärdet och kroppsvikten är viktig att beakta vid utvärdering av prestationsförmågan vid distansskidåkning, säger Magnus Carlsson.

Avhandlingen är publicerad digitalt

Magnus Carlsson kommer från Enviken i Dalarna. Han har en examen i medicinsk vetenskap med inriktning mot idrottsmedicin från Högskolan Dalarna och är doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet.

För mer information om avhandlingen, kontakta gärna:

Magnus Carlsson
Telefon: 023-778484
E-post: mca@du.se

Om disputationen

Fredagen den 5 juni försvarar Magnus Carlsson, institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, sin avhandling med titeln: Elitlängdskidåkningens fysiologiska krav. (Engelsk titel: Physiological demands of competetive elite cross-country skiing). Opponent: Eva Andersson, Docent, Institutionen för idrotts- och hälsovetenskap/Gymnastik- och idrottshögskolan, Stockholm, Sverige. Huvudhandledare: Michail Tonkonogi.

Disputationen äger rum kl. 09.00 Föreläsningssal 6, Campus Falun, Högskolan Dalarna.