Psykofarmaka inte farligt för äldre

Läkemedel mot psykisk ohälsa ökar inte risken för död eller höftfraktur hos gamla människor. Den högre risk som har kunnat ses beror istället på en större sjukdomsbörda och andra bakomliggande faktorer. Det visar en ny avhandling vid Umeå universitet.

– Eftersom många på sin ålders höst drabbas av psykisk ohälsa som påverkar livskvaliteten negativt, är det ett viktigt och glädjande besked att man inte behöver vara rädd för att vid behov pröva att sätta in läkemedelsbehandling, säger Jon Brännström, doktorand vid Umeå universitet.

I sin avhandling har Jon Brännström i två studier undersökt kopplingen mellan användande av läkemedel mot psykisk sjukdom, psykofarmaka, och risken för död hos människor över 85 år och hos människor med demenssjukdom. I bägge studierna kunde man se att det fanns en koppling mellan pågående behandling med psykofarmaka och en ökad risk för död. Men det gick också att se stora skillnader i sjukdomar och andra bakgrundsfaktorer mellan grupperna. De personer som behandlades med psykofarmaka var skörare och hade en större sjukdomsbörda, faktorer som visade sig förklara den ökade risken för död.

Kön visade sig också påverka risken för död hos användare av flera av de studerade läkemedlen. Antidepressiv medicinering tycktes ha en skyddande effekt hos män, men inte hos kvinnor. För lugnande mediciner var risken för död istället högre bland män.

Höftfrakturer studerades i två stora registerstudier året före och efter att behandling påbörjats med antidepressiva eller antipsykotiska läkemedel. Man såg att de som behandlades med psykofarmaka drabbades av mer än dubbelt så många höftfrakturer. Men den skillnaden fanns redan innan behandlingen med psykofarmaka inleddes. Den största risken för höftfrakturer fanns månaden före behandlingsstart, för både män och kvinnor. Detta talar starkt emot att det skulle finnas ett orsakssamband mellan behandling med psykofarmaka och höftfraktur, Snarare tycks ett allmänt försämrat hälsotillstånd öka sannolikheten för att både drabbas av höftfraktur och att få psykofarmaka förskrivet.

– Självklart är det viktigt att psykofarmaka, liksom alla andra läkemedel, skrivs ut med försiktighet till sköra äldre och att behandlingen följs upp noggrant. Men att underlåta att sätta in läkemedel kan skapa större lidande och risker än att faktiskt behandla, om behandlingen ges på rätt indikation. Studierna visar att det inte är befogat med någon överdriven allmän restriktivitet, säger Jon Brännström.

I avhandlingens studier av risken för död ingick cirka 2.000 äldre och personer med demenssjukdom i Västerbotten som alla undersökts noggrant av forskargruppen. I de nationella registerstudierna, där kopplingen mellan behandling av psykofarmaka och höftfrakturer studerades, ingick alla personer över 65 år i Sverige.

Jon Brännström arbetar som ST-läkare i geriatrik vid Skellefteå lasarett.

Till avhandlingen
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-175902

För mer information, kontakta gärna
Jon Brännström
Telefon: 070-284 81 51
E-post: jon.brannstrom@umu.se

Om disputationen

Jon Brännström, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, försvarar fredag 6 november kl. 13 i aulan på Campus Skellefteå, sin avhandling Biverkningar av psykofarmaka hos gamla människor. Fakultetsopponent Patrik Midlöv, Lunds universitet. Huvudhandledare Hugo Lövheim.