Säkerhet i norr – en ny era av förändring

I en värld präglad av ökad global osäkerhet är frågor kring Sveriges säkerhet högt prioriterade. En central diskussion är Natos roll vid en eventuell krissituation i Sverige. Niklas Eklund, professor vid institutionen för statsvetenskap vid Umeå universitet, belyser den komplexa problematiken kring detta ämne. Samtidigt framhåller han betydelsen av det nära samarbetet mellan Sverige och Finland när det gäller att värna demokrati och trygghet i en tid av ökande global osäkerhet.

En återkommande fråga i samhället idag är hur snabbt Nato skulle kunna bistå Sverige vid en krissituation, och enligt Niklas är svaret på denna fråga komplex och beror på flera faktorer. Han förklarar att det inte finns någon fastställd tidslinje för hur snabbt ett stöd skulle kunna mobiliseras på grund av den komplexa naturen av modern hybridkrigföring.

– När du säger komma till Sveriges hjälp, så antar jag att det är inom ramen för direkt militär hjälp vid ett angrepp. Svaret är att vi vet inte hur lång tid det skulle ta. Det beror dels på vilket slags angrepp eller vilket slags krigföring det i så fall skulle handla om. Det som vi kallar för gråzonsproblematiken ställer till det, för hur vet vi om en hackerattack är antagonistisk, alltså fientlig, eller inte, vem som står bakom och i vilket syfte den utförs, förklarar Niklas.

Niklas berättar att Nato-fördraget erbjuder möjlighet till stöd vid icke-militära kriser, såsom terroristattacker eller naturkatastrofer som skogsbränder. Detta stöder stöder att stärka medlemsländernas civila motståndskraft och bistå, om dess förmåga att hantera krisen är allvarligt hotad. Han säger dock att det är osannolikt att Nato skulle ingripa i rena civila kriser.

När det kommer till militära kriser och Nato eventuella ingripande för direkt militär hjälp vid ett angrepp, påpekar Niklas att det inte finns någon fastställd tidslinje för hur snabbt ett stöd skulle kunna mobiliseras.

– Det beror på den komplexa naturen av modern hybridkrigföring och svårigheten att fastställa om en hantering är fientlig eller inte, säger Niklas.

Ju mer förberett ett land är civilt, desto snabbare kan militärt stöd mobiliseras. Dock säger Niklas att det inte finns någon garanti för snabb hjälp, och att det skulle krävas omfattande förhandlingar mellan medlemsländerna angående vem som ska bidra med vilken typ av stöd och till vilka kostnader.

– Det finns såvitt jag vet ännu ingen generell princip för hur gråzonsproblem ska hanteras inom Nato. Hybridkrigföring vet vi ganska mycket om numera, men inte vad det kan ha för effekt på viljan eller förmågan hos Nato att kliva in som kollektiv säkerhetsaktör. Det är ganska mycket upp till länderna själva än så länge, säger Niklas.

Finlands sak är vår

I en djupdykning i Finlands senaste presidentval talar Niklas om betydelsen av Alexander Stubb, en president med internationell profil, vars närvaro förväntas ge positiv uppmärksamhet åt Finland. Även om det inte förväntas några stora förändringar i landets utrikespolitik, tror Niklas på en ökad tydlighet.

– Alexander Stubb är ju redan en relativt känd figur i internationella sammanhang och sådant kan ju ge positiv uppmärksamhet. Någon omläggning av Finlands utrikespolitiska linje ska vi inte förvänta oss, snarare tvärtom men möjliga med ökad tydlighet. Det faktum att han talar svenska gör honom också tillgänglig för en svensk publik och det borde gynna förhållandet mellan våra demokratier, säger Niklas.

Niklas tar upp vikten av hur Finlands politik, kombinerat med svenskt Nato-skap, kan påverka regionen. Han förutspår att den nära likheten mellan Sverige och Finland, både ekonomiskt och politiskt, kommer att bidra till deras gemensamma syn på demokratins roll i världen och deras strategiska samarbete.

– Min högst personliga bedömning är att Nato-medlemskapet kommer att blåsa liv i talesättet om att vi ska gå hand i hand, säger Niklas.

Finland och Sveriges gemensamma intressen är viktiga. Niklas berättar att vi delar en önskan om att upprätthålla öppenheten i den globala handeln utan att kompromissa med vår säkerhet. Han tar också upp att likheterna i livsstil och konsumtionsmönster mellan länderna är grunden för deras samarbete.

Vidare förutspår Niklas att Alexander Stubb kommer att fortsätta den finska regeringens linje att satsa på utveckling av kommunikationer och transportmöjligheter i öst-västlig riktning. Han understryker det växande samspelet mellan samhällsutvecklingen i norra Europa och de strategiska behoven som definieras i huvudstäderna.

– Jag skulle gissa att den sammanflätning av politiska och ekonomiska intressen kommer att fortsätta att utvecklas åtminstone under överskådlig tid framåt.

Den nära likheten mellan Sverige och Finland är deras gemensamma syn på demokratins roll i världen.

– Jag tror framför allt att Sverige och Finland är nog och ligger nära varandra för att dela uppfattning om risken för en fortsatt tillbakagång för demokratin som statsbärande principer i världen säger han.

Han förklarar att vi ekonomiskt är beroende och sårbara i mer eller mindre samma försörjningsskedjor som är avgörande för våra samhällens funktionalitet, åtminstone sätts utifrån hur vi just nu är vana vid att leva.

– Eftersom vi lever i en tid när utrymmet för dialog och samförstånd minskar globalt och ersätts av olika typer av förhärdade attityder och beredskap att gå i krig mot det ena och det andra, så tror jag att vi har mycket att lära av varandra, avslutar Niklas .