Tron på andar som ett sätt att bemöta 1800-talets utmaningar

Julia Falk säger att spiritismen, en rörelse som byggde på att det existerade andar och att det gick att kommunicera med dem, växte fram under 1800-talets senare hälft, först i Amerika men den spred sig snabbt till Europa och så småningom även till Sverige.

– Det blev dock aldrig några mängder av svenska spiritister, men i exempelvis Stockholm bildades det olika spiritistiska sällskap och spiritismen var ett ämne som diskuterades flitigt under denna tidsperiod, säger Julia Falk och tillägger:

– Jag undersöker tre debatter om spiritismen och visar på hur den var en aktiv del av Stockholms kulturlivet. Trots att det inte var särskilt många som benämnde sig själva som spiritister var det desto fler som besökte offentliga seanser med uppvisningar av andar och vissa upplevde den till och med som ett hot mot utvecklingen.

Brygga mellan naturvetenskap och kristendom

Julia Falk berättar vidare att hon i sin avhandling även undersöker spiritisternas egna idéinnehåll och visar på hur de menade sig utgöra en brygga mellan den framväxande naturvetenskapen och kristendomen.

– Spiritisterna upplevde att den kristna tron var hotad i och med de samhällsomvälvningar som skett under 1800-talet och ville lyfta fram betydelsen av kristendomen, samtidigt var de positivt inställda till naturvetenskapen och de upptäckter som gjorts inom den.

– Lösningen på detta blev för spiritisterna tron på andar, genom den menade de sig ha hittat naturvetenskapliga bevis för kristendomens mirakel.

I undersökningen av dessa anspråk sammankopplas därmed spiritismen med några av 1800-talets större idédebatter och det framgår hur den på många vis var ett sätt att bemöta några av de utmaningar som folk upplevde under denna tidsperiod.

Undersökningen av de spiritistiska idéerna görs främst utifrån en spiritistisk tidskrift, men även med hjälp av seansanteckningar från ett spiritistiskt sällskap vid namn De Fem, i vilken bland annat konstnären Hilma af Klint ingick.