Vård av utvecklingsstörda känslomässigt påfrestande

Vårdare som arbetar i gruppbostäder för personer med utvecklingsstörning löper stor risk för att utsättas för våld, och en stor andel av utsatta vårdare löper risk för känslomässig utmattning och utbrändhet. Det är en av slutsatserna i den avhandling som Mats Lundström försvarar vid Umeå universitet fredag 19 maj. Våld i gruppbostäder för personer med utvecklingsstörning är ett problem som sparsamt uppmärksammats i svensk forskning. Resultaten från avhandlingens fyra delstudier visar att våld mot vårdare som arbetar i gruppbostäder för personer med utvecklingsstörning förekommer ofta och att en stor andel av utsatta vårdare löper risk för känslomässig utmattning och utbränning (burnout). Ungefär en tredjedel av vårdarna i studien var under undersökningsåret utsatta för våld, främst fysiskt våld. Alla kategorier av vårdare som arbetar nära de boende var utsatta för våld, och känslomässiga reaktioner var vanligt förekommande. Vårdarna rapporterade också att våld mycket sällan följdes upp med stöd från arbetsledare. Yngre vårdare var något mer utsatta för våld. Bland vårdarna var 30 procent i riskzonen för utbränning. Endast svaga samband hittades mellan vårdares upplevelser av arbetsklimatet och utsatthet för våld. Däremot fanns en tydlig relation mellan vårdarnas upplevelse av arbetsklimatet och risken för påfrestning och utbränning. Studien visade inga samband mellan vårdares personlighet och utsatthet för våld. En tredjedel av variationen i vårdarnas upplevelser av utbränning kan förklaras utifrån vårdarnas personlighet. Vårdare som är i riskzonen för utbränning har troligen ett större behov av stöd i sitt arbete. Resultat från intervjuer med vårdare utsatta för våld visar att destruktiva upplevelser i samband med våld balanseras genom en konstruktiv syn på situationen där vårdarna strävar efter att upprätthålla respekten för den boende som person och att hålla ihop situationen och sig själva. Att vara utsatt för våld upplevs av vårdarna som att falla i bitar vilket innebär rädsla, maktlöshet, sorgsenhet, vrede och tidlöshet. Vårdarnas upplevelser av glädje, respekt samt självreflektion och tillvänjning till våldet skapar dock förutsättningar för att hålla ihop" sig själv och situationen, vilket gör att vårdarna kan bemästra sin utsatthet. Resultatet visar att vårdare i gruppbostäder utför ett krävande arbete som därtill innebär risk för utsatthet för våld. Att stödja vårdarna för att minska riskerna för skador och utbränning är en utmaning för kommunerna. Förekomsten av våld har i tidigare studier visat sig vara möjlig att reducera genom utbildning och stöd till vårdarna. Därför kan just förekomsten av våld vara en viktig indikator för kvaliteten i vård och service för personer med utvecklingsstörning. Mats Lundström är ursprungligen från Lycksele. Han har främst arbetat som inom barn- och ungdomspsykiatrisk vård i Umeå och det senaste tiotalet år varit verksam vid institutionen för omvårdnad som lärare inom sjuksköterskeutbildningen. För mer information, kontakta Mats Lundström vid Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet per e-post mats.lundstrom@nurs.umu.se eller telefon 090-786 98 57. Fredag den 19 maj 2006 försvarar Mats Lundström, Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Våld - utmaning och utmattning. Vårdares utsatthet och upplevelser i samband med våld i gruppbostäder för personer med utvecklingsstörning. Disputationen äger rum klockan 9.00 i Aulan, Vårdvetarhuset. Fakultetsopponent är professor Mats Granlund, Institutionen för samhälls- och beteendevetenskap, Mälardalens högskola, Västerås. Läs hela eller delar av avhandlingen på http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=780&lang=sv.