Vad händer när gamla danser blir som nya?

I Sverige idag utövas många olika danser på väl avgränsade scener, som alla har sina specifika egenskaper, normer och ideal. I denna avhandling analyseras två av dessa dansscener, polska och lindy hop. Polska som hade en storhetstid på 1700- och 1800-talen, och lindy hop från 1930- och 40-talen.

I avhandlingen Förhandlingar på dansgolvet studeras hur danserna som tidigare haft stor folklig förankring, återupplivats av entusiaster och vad som händer när nutida utövare ska komma överens om vad som är det viktiga i dansen.

Studien bygger på ett rikt etnografiskt material med fältarbete på spelmansstämmor, danskvällar, danskurser och på Herräng Dance Camp, som gjort en liten plats i Uppland till internationellt centrum för en dans som utvecklades i Harlem i New York.

Vem ska bestämma?

Vidare bygger Linnea Helmersson sin avhandling på intervjuer, internetmaterial och eget dansande och kommer på så sätt nära människors tankar, diskussioner och rörelsemönster.

Viktiga frågor i de båda gemenskaper som bildats kring danserna är hur stiltroget de ska utföras, vem som blir auktoritet och på vilka grunder, och utrymmet för lek, improvisation och förnyelse i relation till historiska förebilder.

Den sociala samvaron lyfts fram som en viktig drivkraft, samtidigt som individuellt och fördjupat lärande och ett ansvar för att föra arvet vidare värderas.

Aktuella diskussioner handlar om förhållningssätt till äldre tiders stereotypa genusordningar och om den approprieringsproblematik som kan finnas när revitalisering av kulturella uttryck sker i andra miljöer än de som producerat dem.

Avhandlingen ger nya insikter i revitaliseringsprocessers dynamik, dans som social gemenskap, fritidens läroprocesser och uttryck för kulturella identiteter.