Pressrelease - UNDP analyserar de senaste decenniernas utveckling i årets Human Development Report: Den mänskliga utvecklingen går framåt men klyftorna består

I år är det 20 år sedan UNDP första gången gav ut HDR. Årets rapport tittar på långsiktiga utvecklingstrender samtidigt som den introducerar nya sätt att mäta fattigdom, ojämlikheter och bristande jämställdhet. De nya måtten sätter fingret på såväl problem som framgångar och kan hjälpa beslutsfattare att förbättra människors livsvillkor. Rapporten visar också att många av de allra fattigaste länderna har gjort dramatiska framsteg när det gäller hälsa, utveckling och levnadsstandard men att utvecklingen är ojämn.

Stockholm, 4 november 2010. När Human Development Report kom ut första gången, 1990, fick introducerades också Human Development Index (HDI). Indexet fick stort genomslag då det utmanade det gängse sättet att mäta utveckling och välstånd. Istället för att bara mäta inkomst per capita togs även hänsyn till hälsa och utbildning, för att på så sätt få ett bredare mått på hur välståndet är fördelat.

”Human Development Report förändrade vårt sätt att se på världen”, sa FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon när han, tillsammans med UNDP:s högsta chef Helen Clark och nobelpristagaren Amartya Sen, presenterade årets rapport ”Verkligt välstånd – vägar, hinder och framgångar” i FN i New York på torsdagsförmiddagen. Förutom den globala lanseringen i New York kommer rapporten de närmaste veckorna att presenteras i ytterligare ett trettiotal länder runt om i världen.

Rapporten introducerar tre nya mått – ett som tar hänsyn till ojämlikheter, ett index för bristande jämställdhet och ett mångdimensionellt fattigdomsindex som visar på brister i fattiga människors levnadsstandard. Exempelvis visar rapporten att nationella skillnader vad gäller inkomst, utbildning och hälsa inverkar negativt på den mänskliga utvecklingen och att de genomsnittliga framstegen ofta går stora grupper förbi.

Rapporten visar också att länder förlorar i HDI på att inte ge kvinnor och män samma möjligheter. Att satsa på kvinnor och flickor är alltså inte bara rättvist utan också en god investering för att höja den mänskliga utvecklingen i stort. Dessa nya mått kan förhoppningsvis bli viktiga verktyg för politiker och beslutsfattare – i både rika och fattiga länder.

När den första Human Development Report använde HDI för att analysera den mänskliga utvecklingen från 1970 och framåt stod det klart att BNP-tillväxt inte automatiskt bidrog till samma utveckling när det gällde livslängd eller läs- och skrivkunnighet. Årets rapport visar på samma tendenser; många länder har gjort stora framsteg när det gäller hälsa och utbildning, trots att deras inkomster knappast ökat. Detta medan andra länder, som haft stark ekonomi under de senaste årtiondena, inte lyckats göra lika imponerande framsteg.

Östasien, med Kina och Indonesien i spetsen, är den region som gjort de snabbaste framstegen när det gäller HDI. Arabstaterna har också gjort stora förbättringar och 8 av de 20 länder som utvecklats snabbast under de senaste 40 åren tillhör den regionen. På grund av hiv/aids, konflikter samt ekonomisk oro har många länder i Afrika söder om Sahara och forna Sovjetunionen släpat efter och i nio länder har den förväntade livslängden till och med sjunkit. Dessa länder är Vitryssland, Ukraina, Ryssland, Demokratiska republiken Kongo, Lesotho, Sydafrika, Swaziland, Zambia och Zimbabwe (Zimbabwe, som hamnar i botten av 2010 års HDI, återfanns 1990 i kategorin “Medium Human Development”).

Globalt visar dock rapporten att den förväntade livslängden har ökat, från 59 år 1970 till 70 år 2010. Grundskoleinskrivningen har under samma period ökat från 55 till 70 procent, samtidigt som per capita-inkomsten har dubblerats till mer än 10 000 dollar per år. Den positiva trenden är tydlig i alla regioner även om framstegen varierar. Exempelvis ökade den förväntade livslängden med 18 år i arabstaterna mellan 1970 och 2010, jämfört med bara åtta års ökning i Afrika söder om Sahara.

Oman, som återinvesterat sina tidiga oljeintäkter i utbildning och folkhälsa, är det land som förbättrat sitt HDI mest under de senaste 40 åren. Bland andra så kallade “HDI Top Movers” märks Kina, Nepal, Indonesien, Saudiarabien, Laos, Tunisien, Sydkorea, Algeriet och Marocko. Alla dessa länder – utom Kina – har gjort de största framstegen inom hälsa och utbildning, och inte när det gäller inkomst. Värt att notera är att länder som vanligtvis inte brukar beskrivas som framgångssagor återfinns bland de 20 främsta ”HDI-förbättrarna”; Etiopien, Kambodja och Benin är några av dessa.

När man tittar på det globala utvecklingsmönstret är variationen mellan länderna slående. Värt att notera är att den fjärdedel som 1970 låg längst ned på HDI-rankningen utvecklats snabbare än den grupp som låg i topp. Vi kan också notera att medan skillnaderna i förväntad livslängd minskar så fortsätter inkomstskillnaderna att öka. Den ekonomiska tillväxten har alltså varit extremt ojämlik, även inom länder med snabb ekonomisk tillväxt. Klyftorna i världen är fortfarande enorma – även om de minskar.

Enligt rapporten finns det inte en enda modell eller ett enda recept för att nå mänsklig utveckling. Vi måste vara öppna för att hela tiden förbättra utvärdering och analys, samt för att erkänna och reagera på nya hot mot människans välbefinnande och frihet. Årets rapport efterlyser därför ytterligare forskning och bättre statistik för att ta sig an utmaningar. Exempelvis kring människors möjlighet att politiskt påverka sina liv (empowerment) och den miljömässiga hållbarheten.

I år är det 20 år sedan UNDP första gången gav ut HDR. Årets rapport tittar på långsiktiga utvecklingstrender samtidigt som den introducerar nya sätt att mäta fattigdom, ojämlikheter och bristande jämställdhet. De nya måtten sätter fingret på såväl problem som framgångar och kan hjälpa beslutsfattare att förbättra människors livsvillkor. Rapporten visar också att många av de allra fattigaste länderna har gjort dramatiska framsteg när det gäller hälsa, utveckling och levnadsstandard men att utvecklingen är ojämn.